Posts Tagged ‘Micael Glennfalk’

h1

Om Astrid Lindgrens betydelse

augusti 11, 2015

Efter drygt åtta år slutar jag nu som VD för Astrid Lindgrens Näs, ett växande och unikt kulturcentrum och besöksmål i Vimmerby. I tre avslutande blogginlägg reflekterar jag över min tid på Astrid Lindgrens Näs. Det här är första inlägget: Om Astrid Lindgrens betydelse.

*

Skärmavbild 2015-08-08 kl. 22.45.09I VIMMERBY HÖR man ofta frågan: ”Vad hade Vimmerby varit utan Astrid Lindgren?”. Och i nästa andetag det självklara svaret: ”Ingenting!”.

De flesta boende i kommunen har numera insett Astrid Lindgrens betydelse för Vimmerbys identitet och utveckling. Under de åtta år som jag kan överblicka har det skett en rejäl förskjutning i den allmänna opinionen. Nu hör jag sällan eller aldrig någon muttra över kopplingen mellan Vimmerby och Astrid Lindgren.

Jag vill förstås gärna tro att etableringen av Astrid Lindgrens Näs har spelat en viktig roll för att skynda på den utvecklingen. 

Länge var teaterparken Astrid Lindgrens Värld ensam på arenan; en isolerad och glimrande satellit i det småländska universumet, dessvärre inte överdrivet sammandockad med moderskeppet Vimmerby kommun och dess utvecklingsplaner, företag och liv i övrigt.

Men invigningen av ”syskonföretaget” Astrid Lindgrens Näs 2007  – samma år som 100-årsminnet av Astrid Lindgrens födelse – blev en brytpunkt. Satsningen är långsiktig och har hittills haft stöd från de flesta ledande politiker i kommunen, även om en och annan har svajat i halvhjärtade försök att gå en förmodat negativ folkopinion till mötes. Jag utgår dock från att stödet, både i pengar och ord, kommer att vara obrutet även i framtiden.

Astrid Lindgrens Näs är ett slags synligt kvitto på att kommunen nu på allvar börjar förstå vikten av att vara Astrid Lindgrens födelsestad. Nu finns åtminstone på pappret en kommunal turismstrategi, som tar spjärn mot Astrid Lindgren. Nu inser allt fler att det kommer nya arbetstillfällen och fräscha skattekronor in till kommunen tack vare Astrid Lindgren. Nu börjar man också få en politiskt hög svansföring gentemot regionala och statliga myndigheter.

Det är bra och verkligen på tiden. Men perspektivet är ändå för snävt.

Skärmavbild 2015-08-08 kl. 22.47.40

År 2007 firade Vimmerby och resten av Sverige (och en rad andra platser runt om i världen!) 100-årsminnet av Astrid Lindgrens födelse.

I utvärderingarna direkt efter jubileumsåret tyckte jag att det fanns anledning att vara kritisk. Kommunen hade inte haft någon tydlig övergripande plan för hur man skulle ”exploatera” 100-årsminnet. Utfallet av jubileet blev onödigt lamt.

Vimmerby kommuns dåvarande ledning försatte till stora delar chansen att använda 100-årsjubileet för att skapa nationella och internationella evenemang, möten och uppvaktningar. Sådant som kunnat markera Vimmerbys särart som en dynamisk, innovativ, framtidsinriktad och attraktiv plats.

Man försatte möjligheten att skapa nya kontaktytor med näringsliv och politik på en nationell och internationell nivå. Den enda åtgärd man vidtog var att inrätta ett litet kansli för att samordna de eventuella lokala aktiviteter som kunde tänkas dyka upp av sig själva, vilket blev ett ganska otacksamt uppdrag.

Det enda riktigt påtagliga och bestående resultatet av 100-årsjubileet är faktiskt två statygrupper samt tillkomsten av kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs. Inget dåligt resultat i och för sig, men jag är som sagt övertygad om att kommunen kunde ha dragit många fler fördelar av jubileet.

Ett strategiskt arbete borde ha inletts minst fem år innan jubileet och man borde lagt ribban högt. Hallå, vi snackar trots allt om världens mest spridda och älskade barnboksförfattare!

Ingen skulle väl ha ifrågasatt om Vimmerby exempelvis valt att kalla till en internationell konferens om barns rättigheter eller barnkultur, med deltagande på högsta nivå. Eller sjösatt en nordisk barnboksmässa. Eller bjudit in till världens största ”barnteater-turnering” med deltagande av barn och ungdomar från hela världen á la fotbollens Bullerby Cup (det fanns visserligen en SPUNK-festival för internationella barnteatergrupper under några år, men inte som ett resultat av en kommunal strategi utan enbart som ett resultat av några hängivna kulturtjänstemäns och -kvinnors outtröttliga och delvis oavlönade arbete).

Istället bråkade man om snäva tidsplaner, undanträngda gullpudror, en ny utställningspaviljong eller inte, samt utformningen av diverse nya statyer. Ibland sjöngs också klagovisan över att staten inte bidrog till att finansiera 100-årsjubileet, med sura gliringar mot det storslagna nationella firandet av Carl von Linnés 300-årsdag som ägde rum samma år. Men var fanns egentligen de goda och genomarbetade idéerna som Vimmerby kommun och andra intressenter sökte partners kring? De som Linnéjubileet var så fullproppat med sedan lång tid innan?

Sanningen är att de fanns inte.

Och fortfarande, åtta år senare, tycker jag att det saknas en tydlig, övergripande politisk strategi om hur hela kommunen ska utvecklas med Astrid Lindgren som kraft och dragare.  En strategi som slår igenom i hela kommunen, oavsett om det gäller sociala frågor, utbildningsfrågor, stadsplanering, näringslivslokalisering, evenemangsplanering, kommunikation eller kultur.

Någon kommer säkert att hävda att det visst finns: se på turiststrategin, se på alla skrivningar som finns i utvecklingsplanerna för stadsplanering, näringsliv och skola, där Astrid Lindgrens betydelse för Vimmerby hela tiden framhävs.

Okej. Men i så fall är strategierna ännu inte tillräckligt förankrade inom och utom kommunen. Och vem har det övergripande ansvaret för att strategin följs på ett konsekvent och målinriktat sätt? Och att alla medarbetare inom kommunen medvetandegörs om vikten av att förstå strategin och följa den och – inte minst – att lojalt ställa upp bakom den?

Det är som att ha världens finaste järnmalm i gruvan, men ändå inte bestämma sig för hur man ska ta upp och berika den.

Skärmavbild 2015-08-08 kl. 22.47.40
Vimmerby är just nu en hårt klämd landsortskommun. Ekonomin är skral. Åtstramningar och krympta budgetar drabbar snart sagt varje förvaltning och verksamhet.

Det anges ofta som skäl till att man inte vill satsa ens en krona ytterligare på det som inte är ”lagstadgad kommunal verksamhet” – ett argument som ständigt dyker upp både i kommunstyrelsen och på lokaltidningens ledarsida (precis som om idealbilden vore att en kommun ska vara passiv på alla andra områden än de som staten fastslagit i kommunallagen).

Å andra sidan håller faktiskt Vimmerby urbaniseringen någorlunda stången; det är inte alls lika dramatiskt krympande befolkningstal i Vimmerby som på andra jämförbara håll. Sannolikt beror det på de påtagligt positiva effekterna av kulturturismen. Och självklart också på det stabila näringsliv som finns med Åbro bryggeri och Ljunghäll som fixstjärnor.

Kommunalt har man dessutom de senaste åren gjort en rad tunga framtidsinvesteringar, i allt från kraftvärme till gymnasieskolan. Det anger en riktning och en tro på expansion.

Men att tro att denna expansion kan ske fullt ut utan att man har en genomgripande strategi för att ta tillvara sitt främsta varumärke, ”Astrid Lindgren”, är inte helt genomtänkt.

Skärmavbild 2015-08-08 kl. 22.47.40
Vimmerby är en kommun med låg utbildningsnivå. Ovanligt få i min generation har läst på universitet eller högskola (och senare generationer verkar föredra att bo på annat håll). Sin bildning har man istället ofta fått genom praktiskt arbete, ofta i eget eller familjens företag. Inget ont i det, snarare tvärtom.

Men det kan vara en av förklaringarna till att de mjuka, intellektuella värden som Astrid Lindgren berör inte tillmäts samma betydelse i planeringen som de rent industriella.

Att bygga traditionell industrimark för åtskilliga miljoner anses med självklarhet som en framtidsinvestering – även om ingen industri knackar på dörren just för ögonblicket. Och det är säkert en riktigt strategi.

Men varför är det inte lika givet för kommunen att bygga ut de kunskapsmässiga och intellektuella ”industrimarker” och miljöer som kan skapa sysselsättning i framtiden?

Som till exempel att planlägga och frigöra mark för ett utökat Astrid Lindgrens Värld, etablera en konsthall, satsa på en modernt utrustad teaterlokal, skapa företagshotell och inkubatorer för unga företag inom de kreativa och konstnärliga branscherna, bibliotek, forskningscentra, konferenslokaler och andra kreativa platser? Och också kosta på sig att bemanna dem.

Inte allt på en gång, förstås, men steg för steg i en medveten strategi där målet är att verkligen bli en attraktiv kunskaps- och kulturstad i framtiden.

Efter att under åtta år dagligen ha märkt dragningskraften i namnet Astrid Lindgren så vill jag mena att det är just där som Vimmerby har en extremt unik chans att skapa tillväxt och en hållbar utveckling på sikt. Astrid Lindgrens betydelse kan inte överskattas.

Men det krävs modiga politiker, som även i motvind vågar hävda sin tro på kulturens (läs: Astrid Lindgrens och berättandets) kraft i Vimmerby. Som vågar hävda sin strategi inåt, mot en motspänstig och tjurig kommunal organisation och chefskår, och utåt, mot populistiska opinionsdrivare i lokalpressen, på torget och i fullmäktige. Och som vågar frigöra medel i enlighet med en långsiktig strategi.

Nuvarande kommunalråd, Micael Glennfalk (m), har vågat ta några viktiga steg framåt. När han nu av hälsoskäl avbryter sin mandatperiod kan man bara hoppas på att någon annan kliver fram och fortsatt ser möjligheterna med och storheten i Astrid Lindgren-kopplingen – och slåss för den.

Det behövs modiga politiker som – apropå den aktuella debatten om skolorna i kransorterna – måste våga skapa en kommun som inte bara har ett antal skolor, utan också drar till sig de riktigt bra lärarna och pedagogerna. Och läkarna. Och samhällsvetarna. Och de nya spetskompetenta chefer som behövs inom näringsliv och förvaltning.

Det vill säga ”inflyttare” som vill stimuleras av något mer än vad andra jämförbara småkommuner kan erbjuda. Duktiga människor som dras till dynamiska och kreativa intellektuella miljöer. En sådan miljö som Vimmerby skulle kunna vara i än högre grad, just genom den naturliga kopplingen till en av världens mest lästa författare.

Skärmavbild 2015-08-08 kl. 22.47.40
Talar man om Astrid Lindgrens betydelse så finns det ändå en sak som överskuggar allt: litteraturen.

Huruvida Vimmerby vill eller inte vill – eller förmår eller inte förmår – skapa en dynamisk kommun med Astrid Lindgren som grund är egentligen ett sidospår. Visserligen viktigt för oss som bor i kommunen, men ändå ett sidospår.

Ty den absolut största betydelsen har Astrid Lindgren som författare och opinionsbildare. Inte bara för att hon skänkt miljontals människor en rad starka läsupplevelser. Utan också för att hon påverkat generationer av författare, ja, hela den barnlitterära världen. Och att hon påverkat vårt, ja, många människors sätt att tänka.

Astrid Lindgren har på ett alldeles unikt sätt kommit att bli den fyr som vi alla navigerar runt när vi söker svaret på frågan: vad innebär det att vara människa?

Vad som är Astrid Lindgrens hemlighet funderar jag fortfarande på. Förutom det givna, att hon vågar skriva om nästan allt, ställa svåra frågor och berätta en historia på ett rakt, enkelt och gripande sätt.

Men det unika med Astrid Lindgren, vad är det? Det som har skapat hennes stora, stora betydelse i svenskt kulturliv? Förutom den unika och otvetydiga konstnärliga och litterära talang hon hade?

Jag tror faktiskt det handlar om uppväxten i Vimmerby. Inte att det var just i Vimmerby, utan att hon växte upp i en familj och en miljö som i sig personifierade och stimulerades av alla de goda värden som samtidigt, i  början av förra seklet,  gjorde intåg i vårt samhällsliv.  Omsorgen om de svaga, demokrati, rättvisa, kvinnors och barns lika värde gentemot män, värnandet om naturen och omsorgen om djurhållningen.

Att hon växte upp på en levande lantgård, där död och födsel, bekymmer och glädje, skörd och missväxt hela tiden fanns sida vid sida gav förstås rikligt med stoff till hennes berättelser. Men det gav henne framförallt en klarsynthet kring människors och djurs livsvillkor.

Jag är övertygad om att det är Astrid Lindgrens egna värderingar och förhållningssätt till människor som har skapat hennes storhet som författare, vid sidan av hennes obestridliga talang. Utan den extremt konsekventa inre kompass hon alltid hade, skulle hon inte ha förmått att så djupt känna in och gestalta livets alla svåra frågor. Det är den kompassriktningen som fortfarande får människor från hela världen att bli berörda.

Och som får människor från alla länder att lite vemodiga, men framförallt inspirerade, lämna den stora Astrid-utställningen på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby med orden: ”Hon fattas oss!”

Läs gäran också de andra två inläggen i min avslutande serie: Samhällets kroppspulsåder – kultur! och Vision, vänner och vansinne.

Fotot av Astrid Lindgren på trappan till barndomshemmet i Vimmerby har jag lånat från Vimmerby kommunarkiv. Fotograf: Thorvald Eriksson. 

h1

Hans Rosling: ”Investera i museer!”

mars 15, 2015

rosling2Vimmerbys moderata kommunalråd Micael Glennfalk tipsar idag i sin blogg om ett You Tube-klipp med professor Hans Rosling, en av Sveriges mest engagerade föreläsare. Det är ett klipp som är väl värt att se.

”Det bästa ni kan göra är att investera i museer!” utropar Hans Rosling i inslaget och fäktar ivrigt med den största pekpinne som någonsin funnits i en föreläsningssal.

I inslaget berättar Rosling att världen faktiskt håller på att bli bättre, även om det ibland inte ser så ut. Han beskriver hur välstånd och folkhälsa generellt ökar. Hur familjer över hela världen allt oftare numera bara föder två barn och inte, som förr, åtta, tio eller tolv.  Hur fler och fler människor strävar efter att leva som ”moderna” människor. Hur människor från Asien och Afrika nu får råd och möjlighet att resa.

”Sverige kommer att vara attraktivt på många sätt. Investera i museer som visar upp den historia vi har i Sverige! Allt som kretsar kring resandet kommer att öka i framtiden”, säger Rosling.

Museer är besöksmål

Inom museivärlden pågår en motsvarande omprövning. Från att i första hand ha varit insamlande och förmedlande institutioner med ett eget isolerat uppdrag, börjar nu fler och fler museer också se sig som en del av en kommuns eller ett lands besöksnäring. Museer drar folk och borde vilja dra ännu mer folk – så varför skulle vi skämmas för att locka turister? Eller för att göra en kommun mer attraktiv?

I själva verket är museer ofta de mest dynamiska och oberoende platserna i en stad eller kommun. Det är där djärvheten och fantasin kan få fritt spelrum via konst och utställningar. Det är där våra tankar vidgas och provoceras. Det är där debatt och diskussion kan föras av och för alla, i allmänhetens tjänst!

Själv har jag under min tid på Astrid Lindgrens Näs (ni vet väl förresten att vi fick Stora Turismpriset 2014?) alltid talat om ”kunskapsturism”. Människor kommer till oss för att de vill fylla på sin kunskap, uppleva något som berikar och utvecklar dom som människor, mer än vad en aldrig så avkopplande hängmatta, paraplydrink eller solkräm kan göra.

Och det är precis den kunskapsturismen som Hans Rosling talar om:

”Resandet kommer att öka. Hårdarbetande föräldrar kommer att satsa sina pengar på att åka till Sverige och andra ställen för att tillsammans med sina barn ta del av år historia, vårt samhälle och vad som skapat våra värderingar och vår välfärd.”

Om ni vill ha besökare – investera!

”En satsning på Sverige som turistland måste innebära stora offentliga investeringar i kultur och museer” skrev Riksantivarie Lars Amréus för fyra år sen.

Och jag själv uttryckte det så här, i stafettbloggen hos Riksförbundet Sveriges Museer:

”Ibland sägs det att staten inte behöver fler hus och museer att plöja ner skattepengar i. Men den dagen man förstår kunskapsturismens kärna, så kanske man inte längre bara ser små och regionala museer som en kostnadspost, utan som en intäktskälla. Och som långsiktigt stabila investeringar. Förutom, förstås, alla andra oräkneliga värden som varje museum därutöver har.”

I Vimmerby har många aktörer investerat i besöksnäringen genom åren, framförallt i teaterparken Astrid Lindgrens Värld. Jag är helt övertygad om att Vimmerby idag hade varit en helt annan – och betydligt mindre intressant – kommun om dom investeringarna inte hade gjorts.

Det är av samma skäl som vi nu, med stöd från Tillväxtverket, Regionförbundet i Kalmar län och med kommunal borgen, investerar i trädgårdarna på Astrid Lindgrens Näs. Vi vill skapa attraktivitet och en plattform för vårt berättande.

Det är investeringarna som på sikt driver in intäkterna i kommunen. Men ännu viktigare: det är investeringarna som gör det möjligt för oss att kunna förmedla en oerhört viktig del av Sveriges kulturella historia till de många människorna, nämligen berättelsen om Astrid Lindgren, hennes författarskap och exceptionella livsgärning.

Det i sig borde egentligen vara motiv nog för satsningen.

Investera i platser – och kunskap!

Det finns samtidigt något som skaver i det här ganska färska trepartsgiftermålet mellan besöksnäringen, museerna och de samhälleliga tillväxtplanerna. Och det som skaver är frånvaron av diskussion om innehåll och syfte, bortom det uppenbara att skapa ekonomisk tillväxt.

Om Vasamuseet i Stockholm hade nöjt sig med att endast bygga ett skjul där man visar upp en gammal havererad skorv, tja – då hade museet inte varit ett av de främsta museerna i sitt slag.

Det som skapar Vasamuseets attraktivitet idag är ju faktiskt de gestaltningar, berättelser och den kunskapsförmedling som är resultatet av långvarig vetenskaplig spetsforskning – i kombination med det bevarade, unika skeppet. Utan kunskapsförmedlingen hade det bara varit ett märkligt skepp, liksom.

Med andra ord måste de långsiktiga satsningar som Hans Rosling uppmanar till också innehålla tydliga investeringar i kunskap, forskning och utveckling av innehåll och berättande. Helt enkelt därför att det garanterar en stabil grund för det museum och besöksmål som byggs upp.

Och det är bara med en stabil grund som investeringarna kommer att löna sig på lång sikt.

 

 

 

h1

Nytt museum i Vimmerby!

januari 17, 2014

DET ÄR INTE varje dag som ett nytt museum öppnar i Sverige – och ännu mer sällan händer det i Vimmerby.

Men i morgon är det dags igen (senast var när Astrid Lindgrens Näs invigdes 12 juni 2007). Då slår nämligen Motocross Museum MX World Collection upp dörrarna i de nyrenoverande lokalerna alldeles framför utfarten från Astrid Lindgrens Värld. Och Vimmerby blir en attraktion rikare!

frodigDet är motocrossentusiasten Magnus Frodig som skapat ett stort och generöst motocrossmuseum, med över 100 cyklar från sex decennier. Maskiner, och dessutom dräkter, som tillhört både världsmästare och andra framgångsrika förare.

Det blir förstås ett helt annorlunda – och viktigt – besöksmål vid sidan av de Astrid Lindgren-satsningar som görs på Astrid Lindgrens Värld och hos oss på Astrid Lindgrens Näs. Och det är en riktigt imponerande satsning från en privat entreprenör, entusiast och samlare.

Min gissning är att Magnus Frodigs skapelse kommer att dra en hel del extra besökare till Vimmerby, inte minst från övriga Europa. Det är precis just sådant här som skapar en dynamisk miljö, nämligen att det i kölvattnet på en framgångsrik satsning (Astrid Lindgrens Värld) växer fram nya initiativ. Det ena ger förutsättningar för det andra, och sett över lång tid så ökar mångfalden i kommunen, staden blir attraktivare för fler människor och det skapas ett ökande underlag för handel, näringsliv, kultur och utbildning.

Steget kan tyckas långt mellan Astrid Lindgren och ett motocrossmuseum – för säga vad man vill, inte åks det särskilt mycket motorcykel i Katthult, Bullerbyn eller Körsbärsdalen – men vi har antagligen en sak gemensamt, vi som jobbar med att locka besökare: vi tror på utveckling och att även Vimmerby kan utvecklas och växa. Både med höskrindor, motocrosscyklar och innovativa trädgårdar!

Vi på Astrid Lindgrens Näs önskar Magnus Frodig ett stort och varmt lycka till i hans modiga satsning!

PS. Bilden är från tidigare idag,  då jag (t.v.) och kommunalrådet Micael Glennfalk (mitten) samtidigt råkade besöka en något jäktad Magnus Frodig (t.h.) för att överräcka varsin ”lycka till”-bukett! Foto: Tobbe Persson. DS  

h1

När det sticker i ögonen…

januari 14, 2013

”I Vimmerby är Astrid Lindgrens Näs en anläggning som vi alla ska vara stolta över.”

Astrid kikar närbildSå skriver ledarskribenten Alf Wesik på Vimmerby Tidning i lördagens tidning (13/1). Det är jag förstås väldigt glad för.

Och visst har vi  kommuninvånare all anledning att vara stolta: här på Astrid Lindgrens Näs finns en av Sveriges mest påkostade och intressanta utställningar, här kan vi ge en unik inblick i Astrid Lindgrens barndomshem och under våren 2013 drar vi igång den mest spännande trädgårdssatsningen i landet!

Att Wesik därefter raskt går över till att nämna kostnaderna för bolagets styrelsemöte på ett hotell i Stockholm, med synpunkten att de ”sticker i ögonen”, får vi väl leva med. Jag är bara tacksam för att han inte har hand om vår ekonomi på riktigt, eftersom han i det här fallet plussar på samma kostnad två gånger och uppenbarligen har svårt att läsa ens de enklaste fakturor.

Ett scoop?

Kanske hoppades Wesik på ett scoop.  Häromdagen lät han en av sina reportrar begära ut kopior på alla våra fakturor från hotellet. Reportern granskade fakturorna och mejlade tillbaka: ”Hej och tack. Det var ju inte mycket att orda om.”

Men skam den som ger sig.  När ledarskribenten vill plocka populistiska poänger, så är det förstås tacksamt att vifta med en hotellräkning, oavsett hur rimlig räkningen är. Och alldeles oavsett att nyhetsvärdet bedöms som obefintligt av tidningens egen journalist.

Det är antagligen i samma anda som han också påstår, med ett medvetet och ganska illasinnat ordval,  att Astrid Lindgrens Näs ekonomi ”belastar kommunens ekonomi tungt.”

Sanningen är att vi ”belastar” 0,3 % av kommunens totala driftbudget.

Styrelsen, mina medarbetare och jag jobbar hårt på att få bra balans i vår ekonomi, utifrån de förutsättningar och det uppdrag vi har.  Det har bland annat resulterat i  att Astrid Lindgrens Näs ligger i topp bland landets museer vad gäller egenfinansiering (52 % år 2011).

Men sådana uppgifter tycker förstås inte Wesik att han behöver förmedla till sina läsare när han skriver om vår ekonomi.

Förvrängda fakta

Det är Vimmerby Tidnings självklara rätt att vara hur slarvig och hur vinklad som helst. Jag har inga som helst problem med att tidningen driver opinion mot exempelvis Vimmerby kommuns förehavanden eller Astrid Lindgrens Näs. Vinklingarna får tidningen stå för, självklart också urval och inriktning. Jag har självfallet heller inga problem med att man använder offentlighetsprincipen för att ta reda på fakta.

Det jag däremot starkt ogillar är spridandet av förvrängda fakta,  felaktiga uppgifter, utelämnande av fakta och rent ut sagt dålig och ofullständig journalistik. Det, om något, sticker i ögonen!

Det är inte bara ett problem för oss som då och då blir omskrivna, utan också ett problem för tidningen själv.

För när en tidning och en redaktör tappar i trovärdighet, så kommer själva tidningen så småningom att tappa intäkter. Vem vill prenumerera på en tidning som inte längre går att ta på allvar?

Tidningen väljer

En lokaltidning är en viktigt bärare av den kultur som råder i en stad. Tidningen påverkar i hög grad hur debatten förs, hur människor talar till varandra, vilken nivå som ska finnas i det offentliga och öppna samtalet. Den påverkar också  vilken nivå som ska finnas i samtalen människor emellan.

Tidningen sätter agendan, det är tidningen som talar om vad som är viktigt och relevant. Både genom att ta upp olika ämnen – och genom att inte ta upp saker.

Det är tidningen som själv väljer vilken attityd man vill sprida i samhället. Vill Vimmerby Tidning till exempel sprida ett onyanserat och populistiskt politikerförakt, så har man alla möjligheter att påverka opinionen. Vill Vimmerby Tidning fortsätta sprida fördomar, exempelvis genom anonyma insändare eller fördomsfulla skämthistorier från 1950-talet, så har tidningen all rätt att göra det.

Men man kan också låta bli. Och istället välja en annan, mer professionell och nutida inriktning. Fördjupa diskussioner och samhällsbevakning. Ge medborgarna den fulla information de behöver för att kunna delta i samhälls- och kulturlivet, och för att kunna ta ställning i även komplicerade frågor.

Det valet är redaktionsledningens eget.

Vimmerbys attraktionskraft

I Vimmerby har vi påbörjat ett flerårigt arbete med att förbättra Vimmerbys attraktionskraft. Vi är många som hoppas att Tillväxtverkets, Regionförbundets, kommunens och inte minst det privata näringslivets satsningar kommer att leda till att Vimmerby utvecklas till en modern, framåtskridande och dynamisk knutpunkt på många plan.

I denna intensiva utveckling deltar näringarna, de små företagen, det offentliga kulturlivet, handeln i Vimmerby och en rad andra aktörer. I mångt och mycket diskuteras attityder, hur vi ska bemöta varandra och våra gäster, hur vi ska kunna samarbeta bättre utan att tappa våra egna roller. Och hur vi ska få folk att flytta till Vimmerby, gilla staden och det mänskliga klimatet här.

Det är i det perspektivet dags att ifrågasätta hur den lokala tidningen verkar. Framförallt borde tidningen och redaktionsledningen själv ta sig en funderare på vilka attityder och förhållningssätt man vill sprida i bygden. Och vilken roll man vill spela.

Vad vi har för publicistiskt klimat är faktiskt en av de viktigare frågorna för Vimmerbys utveckling, attraktionskraft och framtid.

Vi vill ju inte bara vara stolta över att Astrid Lindgrens Näs är ett av landets mest unika besöksmål.

Vi skulle också gärna vilja känna stolthet över att lokaltidningen är en av landets mest spännande tidningar och ett forum för kvalificerade analyser, kompetent kulturbevakning,  seriös lokal journalistik och opinionsbildning, och underhållande förströelse.

PS. Läs gärna också kommunalrådet Micael Glennfalks blogginlägg om Vimmerby Tidnings ledare. DS.

 

h1

Kulturkommun – eller inte?

november 5, 2012

VÅGAR DAGENS POLITIKER se kultur som motor för samhällsutvecklingen? Eller tror man fortfarande att kultur bara är en exklusiv fritidssyssla för några få?

Just nu ägnar sig de flesta partier i Vimmerby åt att ta fram en vision för Vimmerby kommuns utveckling. Kommunalrådet Micael Glennfalk talar på sin blogg om allianspartiernas snart färdiga vision ”Världens bästa Vimmerby 2022” och oppositionen lär diskutera sin vision parallellt.

Jag hoppas att Vimmerbys samlade politikerkår har öppnat öron och ögon för den diskussion som pågår på så många andra ställen i Sverige och Europa. I annat fall riskerar vi att hamna på utvecklingens bakgård.

I Dagens Nyheter idag menar till exempel Björn Wetterling, ordförande i Svenska galleriförbundet, att kulturens betydelse för den ekonomiska tillväxten är kraftigt underskattad. Han pekar på flera rapporter från EU-kommissionen, som visar att kultursektorn i Europa omsätter drygt tre gånger så mycket som hela den europeiska bilindustrin.

På många platser är man redan medveten om att en kraftfull och ivrig lokal kulturpolitik är en av de bästa vitamininjektioner man kan ge sin stad. Kultur är det som skapar renommé, som drar till sig intresse och vinner publicitet och, inte minst, respekt och status. En kommun som har ett spännande, aktivt och synligt kulturliv blir ingen utflyttningskommun, utan istället ett dynamiskt centrum som folk dras till. Inte bara som besökare och åskådare, utan som aktörer, näringsidkare och medborgare.

I går fick jag i söndags-DN ögonen på en platsannons från Sandviken, en kommun av lite drygt Vimmerbys storlek. Över en dyr halvsida annonserar Sandviken efter en ny kultur- och fritidschef (se bilden). Och man gör det med synbarlig stolthet och framåtanda.

Man talar om Sandviken som en modern industri- och kulturkommun. Man inviger ett nytt Kulturhus. Man har ett av Sveriges bästa storband och en egen symfoniorkester. Man skryter med att ha fostrat Tomas Ledin och Malena Ernman. Man har helt enkelt hög, kulturell svansföring och inser tydligen att en kraftfull investering i kultur också är en kraftfull investering i kommunens överlevnad och utveckling.

I tider av stora strukturella omvandlingar tror jag det är viktigt för både stora och små kommuner att värna sina unika råvaror.  Människor från andra ställen förknippar – rätt eller orätt – Vimmerby  med kultur. Det är en utmärkt plattform att bygga vidare på. Ingen utanför kommunen skulle tycka det var det minsta märkligt om Vimmerby kommun markant ökade sina insatser för att skapa ett livaktigt och spännande kulturliv. Ingen skulle heller bli förvånad om mängder av utflyttade kreativa talanger då skulle söka sig hem till Vimmerby igen och här bilda nya nätverk och skapande företag och konstellationer.

Det stora misstaget som politiker i Vimmerby – och föralldel andra opinionsbildare och aktörer här – kan göra, är att luta sig tillbaka och lita på att Astrid Lindgrens Värld ensamma ska profilera Vimmerby. Visst är Astrid Lindgrens Värld en grymt stark motor. Men ett kulturliv som är riktigt innovativt och drivande för kommunens framtida utveckling måste vara bredare, mer utmanande och finnas även utanför teaterparkens staket!

Så naturligtvis önskar jag att visionerna från de lokala politikerna tar höjd vad gäller kulturens betydelse för Vimmerby. Och gärna en ny lokal kulturpolitik i modiga, ansvarsfulla och innovativt fantasirika former.

Allt annat vore ett utvecklingsstrategiskt misstag.

h1

Astrid Lindgrens Trädgårdar börjar växa…

mars 16, 2012

NU BÖRJAR VI få upp farten i vårt nästa utvecklingsprojekt på Astrid Lindgrens Näs. Det är inte riktigt dags att sätta spaden i jorden ännu, men själva processen har rullat igång bra. Om ett par år hoppas vi att folk kan besöka det vi kallar ”Astrid Lindgrens Trädgårdar”.

I torsdags kväll hade vi kallat till ett första samrådsmöte med alla grannar, det vill säga alla dom som får Astrid Lindgrens Trädgårdar som närmiljö. Och att döma av resonemangen runt kaffeborden ser alla fram mot att den idag ganska fula och igenväxta ytan norr om Astrid Lindgrens barndomshem förvandlas till en upplevelserik och spännande trädgård.

Kommunalrådet, Micael Glennfalk (m), var på plats och  talade engagerat om hur viktigt det är att Astrid Lindgrens Näs får fortsätta utvecklas och ge nya erbjudanden till turister och vimmerbybor

– Astrid Lindgrens Näs och en fin trädgård är också äldreomsorg och barnomsorg! sa Micael, som jobbar hårt för att Vimmerby ska bli en än mer attraktiv stad att bo i – och flytta till!

Idag, fredag, hade vi så ett långt kreativt idémöte kring Astrid Lindgrens Trädgårdar. Vi hade högt i tak och det innebär att idéer om allt ifrån tunnlar i marken och avancerade kojor uppe i träden, till digitala träd i genomskärning och linbanor mellan Astrid Lindgrens Värld och vår egen anläggning var tillåtna. Själv gillade jag tanken på en specialdesignad och småstadsanpassad spårvagnslinje som sommartid går mellan Stora torget, Astrid Lindgrens Näs och Astrid Lindgrens Värld i en slinga varje sommar!

På bilden har idégruppen samlats utanför prästgården (projektledaren Kajsa Holst längst till vänster). En sak var vi alla helt överens om: Astrid Lindgrens Trädgårdar ska i varje detalj ligga så nära Astrid Lindgrens uttalade tankar om miljö, natur, rättvisa, hållbarhet och humanism som möjligt.

Om vi kan fullfölja de tankar som kom fram under dagens idémöte, ja, då har inte bara vimmerbyborna utan även resenärer från hela världen något riktigt, riktgt nyskapande och läckert att se fram emot.

Micael Glennfalk talade om en ”designträdgård” och precis så högt ska vi lägga ribban: Astrid Lindgrens Trädgårdar ska stå för samma mod och nyfikenhet som Astrid själv gjorde under sin levnad!

h1

Strategiska samtal

november 1, 2011

FÖRRA VECKAN PRÄGLADES av den heldag med ”strategiska samtal” som hölls här på Astrid Lindgrens Näs – samt förstås av alla höstlovslediga som besökte våra två utställningar.

På bilden ser ni  Anders Szczepanski  från Linköpings universitet veckla in sig i ett intensivt och roligt resonemang om alla de sinnen och färdigheter människan lägger på sig efter hand. För en gångs skull höll Anders till inomhus, utomhuspedagog som han är, men halva dagen tillbringades faktiskt just utomhus.

Bland annat med ett stopp på Båtmansbacken i Vimmerby, där konsulten Johan Graffman berättade om Vimmerbys attraktionskraft, med Astrid Lindgren som ett av de absolut starkaste svenska ”varumärken” som finns ute i världen.

Samtalen under eftermiddagen lockade ett hundratal personer och handlade till stora delar om framtiden.

Hur ska vi i Vimmerby bygga vårt samhälle, vilka värderingar ska ligga i grunden och vilka unika möjligheter har vi?

Svaret var närmast unisont: vi har en diamant i form av Astrid Lindgren! Det självklara behöver sägas om och om igen, men också reflekteras över på nytt.

Det är inte bara så att Astrid Lindgrens Värld och vår egen anläggning drar turister och besökare. Det är dessutom så att de värderingar som Astrid gett så många uttryck för, kan och bör vara vägledande för många saker i framtiden: hur vi bygger staden, vilka näringar vi kan locka hit, vilka normer och värderingar som ska gälla i våra förskolor och skolor. För att nu nämna något.

Thomas Carlzon, IKEA:s VD, var noga med att hålla upp den där diamanten. ”Skit i Astrid Lindgrens Värld” sa han. ”Det är ett lönsamt företag som investerar klokt och rullar på! Vad kommunen och övriga närignslivet ska satsa på och hämta inspiration ur är det här, Astrid Lindgrens Näs, och all den kunskap och äkthet som finns kring det vi kallar varumärket Astrid Lindgren!”

 Thomas – precis som vi andra – menar att den här regionens framtid ligger i att hitta samarbeten kring det småländska kulturarvet, vare sig det handlar om sten, glas, trä, heminredning, möbler eller lantbruk och mat.

Peter Larsson, vd för Sveriges Ingenjörer, formulerade det så här: ”Sverige behöver Vimmerby!” Han ser fantastiska möjligheter, just i vår trakt, att stimulera barns lek, lärande och utveckling. Att få ihop teknik och traditionellt näringsliv med kultur är också en utmaning, som Vimmerby har särskilda förutsättningar att ta sig an.

Visst kan man se Astrid Lindgren som en entreprenör, företagare och innovatör. Det är för övrigt många författare och konstnärer som är just det. Men framförallt är det viktigt att vi vårdar grunden – Astrid Lindgrens författarskap och livsgärning. Det är just hennes eget unika och enastående konstnärskap som måste vara fundamentet i allt vi gör som associerar till Astrid Lindgren.

Så här uttryckte jag det under dagen: ”Astrid Lindgren har gett oss berättelserna om hur det är att vara människa. Hon kommer inte från Glasriket, Möbelriket eller Stenriket – utan från Ordriket! Och vi kan gärna bli Ordbruksdepartementet, som fortsätter berätta om hennes författarskap och gärning. Om en bokstav kan göra så stor skillnad – vad kan då inte litteraturen göra?”

De strategiska samtalen förra veckan leddes av vår styrelseordförande Kristina Alsér, landshövding i Kronobergs län, som är utrustad med en okuvlig vilja att hitta samarbeten över länsgränserna. Kommunstyrelsens ordförande i Vimmerby, Micael Glennfalk (m), har nappat på hennes idé med strategiska samtal och kommer säkert att bjuda in till liknande möten många gånger framöver.

För just genom samtal, samarbeten och samförstånd sker utveckling. Och vi på Astrid Lindgrens Näs är gärna arenan där framtidsfrågor diskuteras.