Posts Tagged ‘kultur’

h1

Palatset, kulturen och guldpengarna

januari 18, 2012

”PALATSET HAR ALLT det som näringslivet borde vilja bidra till. Ändå saknas pengarna. Om företag inte vill sponsra detta behjärtansvärda projekt – hur ska man då någonsin få loss pengar till smalare kultur?”

Så skriver Annina Rabe i Svenska Dagbladet, apropå att det storslagna barnkulturhuset Palatset i Stockholm i går gick i konkurs, efter bara fyra månaders drift.

Konkursen har snabbt väckt till liv en diskussion om kultur, offentliga medel och privat sponsring – en  diskussion som i allra högsta grad även har bäring på vår något mindre storslagna, men ändå ack så angelägna, verksamhet.

Farhågorna om att Palatset vilade på en bräcklig ekonomisk grund har hörts länge. Möjligen kan man vara kritisk till att en privat verksamhet dundrar igång med buller och bång, trots att den långsiktiga finansieringen till en del endast byggt på förhoppningar om kommande offentliga och privata medel, och inte på färdiga avtal. Förhoppningar kan som bekant grusas, medan avtal måste hållas.

Samma kritik kan möjligen också riktas mot vårt kulturcentrum Astrid Lindgrens Näs, där vi nu också tvingas till besparingar. Långsiktigheten i finansieringen är ett problem. Skillnaden är dock att vår stiftelse och vårt bolag har skapats av Vimmerby kommun, som också äger hela verksamheten. En kommunal ägare har rimligen ett större ansvar för en verksamhet man själv har satt på fötter för medborgarnas skull, än för verksamheter som andra intressen vill driva men inte lyckas finansiera genom egna intäkter eller andra pengar.

Jag vill ändå slå fast att min starka förhoppning är att Palatset i Stockholm skall få ökat offentligt stöd i den här situationen – bland annat för att jag tror att Palatset kan bli banbrytande och nyskapande i arbetet med barns skapande kultur. Det blir i så fall kunskaper som vi alla kan inspireras och lära av.

Men den viktigare frågan ställer alltså Annina Rabe i en artikel i Svenska Dagbladet: ”Ska kulturen tvingas tigga?”. Från både statsmakterna och den samlade kommunpolitiken har de senaste åren ställts allt skarpare krav på att kultur i olika former skall finansiera sig själv, främst genom sponsring från det privata näringslivet.

Att ett prestigeprojekt som Palatset – inrymt i gamla Riksarkivets fantastiska lokaler som Statens Fastighetsverk varsamt renoverat för 207 miljoner kronor! – inte lyckas attrahera näringslivet tillräckligt stämmer till eftertanke. Vi som ibland försökt få loss några tusenlappar från det lokala näringslivet vet dessutom att det är skillnad på storstad och småkommuner.

Så här skriver Annina Rabe bland annat:

”Det ligger nära till hands att se Palatsets ekonomiska problem som ett exempel på att det här med kultursponsring inte är så lätt som det framställs av optimistiska kulturpolitiker. Enkelt uttryckt: om näringslivet inte ens vill skjuta till pengar till en till synes okontroversiell, behjärtansvärd och dessutom storslaget upplagd kulturverksamhet för barn, hur ska kulturen då kunna förväntas äska medel till mindre breda och bekväma projekt?”

”Därtill är näringslivet mindre benäget att sponsra löpande kulturverksamhet. Ett innovativt projekt eller en ny oväntad idé är alltid roligare att lägga pengarna på än den dagliga driften.”

”Palatset har allt det som sponsorer borde stå i kö för om kultursponsring vore ett realistiskt alternativ. Ändå saknas pengarna. Ändå saknas viljan hos stora delar av det svenska näringslivet. Än saknas en förenkling i skattelagstiftningen att göra avdrag för immateriella, icke tydligt mätbara värden. Men kulturen, den förväntas fortsätta att stå med mössan i hand och tigga pengar.”

Till detta kan jag själv lägga en fundering: varför är det fortfarande lättare för företag att sponsra elitfotboll och hockey än exempelvis vårt arbete med att föra vidare Astrid Lindgrens kulturarv och gärning? De företag som profilerar sin sponsring mot elitidrotten riskerar att förknippas med våld på hockeyrinkar, ociviliserade vansinnesutbrott, huliganism och en läktarkultur med återkommande inslag av hat, fylla och stora polisinsatser. Sådant borde svärta ner vilket varumärke som helst.

Men de företag som sponsrar kultur – utställningar, teater, musik, författarkvällar och andra evenemang – blir däremot alltid förknippade med det som är nyskapande, innovativt, påhittigt och berörande. Att sponsra kultur innebär inte bara reklam, utan visar också på att det sponsrande företaget vill vara med och ta ansvar för kulturarv och för vår gemensamma berättelse om Sverige av idag. Snacka om goodwillskapande!

Och dom riktigt framsynta företagen har säkert råd att investera sitt varumärke i både hockey, fotboll och en världsberömd författares unika barndomshem och museum.

Läs även: ”Bra idéer kan bli luftslott” (SvD), ”Ska offentliga medel rädda Palatset?” (DN), ”Palatset i konkurs” (DN)

Annonser
h1

Almedalen 2 – kultur och tillväxt

juli 11, 2011

SPELAR KULTUREN NÅGON roll för hur en stad utvecklas? Är kultur i sig en tillväxtfaktor? Kan det rentav vara lönsamt för en kommun att satsa extra pengar på kultur?

Just detta var på agendan på ett seminarium i början av Almedals-veckan, anordnat av Svensk Scenkonst i den lilla fina salongen på Länsteatern i Visby. På plats fanns bland andra Rudolf Antoni, ansvarig utredare på Fastighetsägarna, som redovisade Fastighetsägarnas undersökning ”Kultur som tillväxtfaktor – kulturen och staden” om vad som skapar en stads attraktivitet.

– Ingenting säger så mycket om en stad som de människor som lever sina liv där. Vilka de är, deras vanor och attityder, är det som utgör stadens själ och puls, sa Antoni bland annat.

– Speciellt mindre kommuner går nu genom dramatiska förändringar. Nyss var det hantering och förädling av råvaror som var viktigast för tillväxten. Men nu rusar samma kommuner rakt in i K-samhället, där kreativitet, kunskap och kultur är framgångsfaktorerna. De kommuner som har de bästa idéerna blir vinnare i framtiden.

Rudolf Antoni pekade bland annat på att man förr försökte få fabriker och företag att etablera sig på en ort, för att sedan, när fabriken väl var byggd, lockade till sig människorna utifrån. Numera är det tvärtom – jobben följer människorna, det vill säga företagen lockas att etablera sig i dynamiska miljöer, där människor som utstrålar kreativitet, lust och kunskap redan finns .

– Företagen frågar sig tre saker när de värderar en stad eller kommun, sa Antoni. Vad finns där idag? Vilka människor finns där idag och hur tänker de? Och vad är på gång i framtiden?

Städer och kommuner blir mer och mer ”upplevelsecentra”. Många kommuner i landet är redan långt framme och investerar i infrastruktur och verksamheter för att bli attraktiva upplevelseplatser. Tommy Wahlgren, känd Visby-profil, berättade att Gotland satt som mål att bli 65.000 invånare om några år. För att nå det målet måste både Visby och de andra orterna bli mer attraktiva just genom kultur, konst och evenemang, sa Tommy. Dessutom måste gotlänningarna själva börja gå på arrangemang som till exempel Almedalen.

Kort sagt sammanfattades detta seminarium med att kultur i vid mening stimulerar till inflyttning av framförallt högutbildade personer samt att antalet besökare ökar dramatiskt i en stad eller region som satsar på kultur. Det i sin tur innebär att kultur blir drivande i den ekonomiska utvecklingen och därmed måste ges en allt större betydelse i samhällsplaneringen.   

Rudolf Antoni intervjuas här, för den som vill se mer.

Dagens spaning: På plats i Almedalen fanns många lokala politiker från mindre regioner som arbetar intensivt med att formulera en strategi för hur kulturen och de kreativa näringarna ska få en framträdande roll i repskritve orters utveckling. Jag noterar också att detta inte verkar vara en partiskiljande fråga, utan snarare en fråga om kunskap, insikt om kulturens innovativa kraft och kultursyn överhuvudtaget. Tyvärr såg jag inga identifierbara politiker eller tjänstemän från Kalmar län vid de seminarier jag bevistade, men det kan ju ha varit en ren tillfällighet. Det kan faktiskt också ha berott på att ingen var på plats.   

h1

Kultursatsning manar till efterföljd

november 17, 2010

EN INTRESSANT NYHET i Sveriges Radios  P1 i morse var gruvföretaget LKAB:s satsning och stöd till kultur i Kiruna.

Stödet går till Norrbottensteatern och innebär att LKAB ser till att alla skolbarn i Malmfälten kommer att bjudas på teaterföreställningar de närmaste tre åren.

LKAB:s informationsdirektör Lotta Fogde förklarar satsningen:

– Vi tar ett rejält kliv in på kulturområdet, vilket är roligt eftersom det stöd vi ger sen tidigare domineras av idrottsklubbar.

– Utbudet i den kommun där vi verkar ska vara rikare än vad man kanske förväntar sig på en liten ort. Det tror vi är bra för människors intresse för att flytta hit och arbeta och bo och jobba på LKAB.

Det är uppmuntrande att höra företrädare för näringslivet tala så insiktsfullt om att kultur kan spela en stor roll för hur människor trivs på en ort och för viljan att flytta till en kommun.

En sponsring, som den LKAB gör, visar på ett samhällsansvar. Det manar till efterföljd, inte minst här i Vimmerby, där vi dels har ett växande kulturliv som uppskattas av allt fler medborgare och dels har ett antal lönsamma företag.

Att leva och verka i en kommun med ett spännande och omtalat kulturliv har ett större PR-värde för ett företag  än vad man kanske först tror.

Förmodligen har alla vimmerbyföretagare redan upplevt att Vimmerby är välkänt genom Astrid Lindgren. Den goodwill som hon har skapat smittar över på oss alla som bor och verkar i Vimmerby.

Tänk då om företagen och kommunen skulle gå samman och satsa ännu mer på kultur, i hennes efterföljd? Tänk om vi exempelvis fick möjlighet att – genom näringslivets stöd –  producera ännu häftigare utställningar och program/konferenser, som uppmärksammas både i Sverige och internationellt? Tänk hur mycket mer aktivitet, kreativitet och framåtanda Vimmerby skulle då skulle kunna utstråla mot omvärlden!

Just genom satsningar på kultur tror jag att negativa befolkningstal kan vändas. Och till en kommun med rikt kulturutbud blir det garanterat lättare att rekrytera kvalificerad personal till industrin och företagen. Det är det som LKAB har insett.

Inslaget i radions P1 kan du höra genom att klicka här.  

h1

Kulturlunch är gott!

oktober 6, 2010

DÅ OCH DÅ anordnar vi tillsammans med kulturförvaltningen små lunchträffar för folk i kommunen som sysslar med kultur. Idag lät vi oss väl smaka av veckans soppa här på Astrid Lindgrens Näs: blomkåls- och potatissoppa med tillbehör.

Avsikten är förstås inte bara att bli mätt, utan att också träffas och utbyta erfarenheter. Samt att informera varandra om vad som är på gång.

Och extra roligt är det att det blir mer och mer att informera om. Alltifrån bibliotekets temakvällar på onsdagarna till Arkivens dag och våra egna författarframträdanden. Så småningom hoppas vi att ”kulturluncherna” utvecklas till något som även kulturaktörer utanför den kommunala sektorn och skolsektorn ska kunna ansluta till.

h1

Kultur är inte spilld mjölk!

september 1, 2010

Ikväll ska partierna diskutera kulturfrågor i plenisalen, under den något kufiska rubriken ”Kultur i Vimmerby – för turister eller kommunivånare?”.

Men just den frågan kan ju enkelt besvaras så här: kultur är till för ALLA, turister och invånare. Det finns ingen motsättning mellan de två grupperna, deras behov sammanfaller nästan alltid.

Man ställer ju aldrig frågan om det kommunala dricksvattnet eller asfalten på våra gator är till för turister eller kommuninvånare. Alla behöver vi dricka och köra på hyfsade vägar.

Själv har jag besökt både bibliotek, museer och simhallar i andra städer – även utomlands – och sett det som en självklarhet att kunna göra det. Naturligtvis är det deras kommuner och länder (och ibland enskilda stiftelser) som byggt upp och subventionerat verksamheten där, trots att jag som turist njutit i fulla drag för en billig penning.

För Vimmerbys del är jag helt övertygad om att ett brett kulturutbud är jätteviktigt både för turister och kommuninvånare. Kultur är viktigt för att locka turister. Kultur är viktigt för att vi bofasta ska trivas och stimuleras i vår vardag. Det är till och med extra viktigt i en liten kommun som vår!

Kultur i många skepnader kan vara och är en enorm kraft när det gäller tillväxt och utveckling.

Men kultur som en pådrivande faktor i utvecklingen av en kommun kräver också pluralism och professionalitet, det vill säga bredd och många röster. Ett av de misstag jag kan gissa mig till att grannkommunen Hultsfred gjorde, var att bara vattna en enda planta. En stark kulturaktör som dominerar med sin specialitet (rockfestivalen)  kräver komplement av andra kulturyttringar (teater, annan musik, konst, film) för att bli en verkligt dynamisk motor på lång sikt.

Det är därför jag tror att Vimmerby gör rätt som inte nöjer sig med att ha Astrid Lindgrens Värld som en väl fungerande teaterpark på sommaren, utan även utvecklar Astrid Lindgrens Näs till att bli ett kulturcentrum som riktar sig till allmänheten året om. I samarbete med kulturförvaltningen i Vimmerby är jag helt förvissad om att vi kommer att kunna erbjuda ett växande utbud i stan i framtiden.   

Det som händer i ett samhälle med ett rikt utbud av spännande och professionell kultur är att tankeutbytet ökar, idéer får fritt spelrum och kreativitet och innovationer blommar upp.

Därför är det viktigt att kultur inte bara består av föreningsaktiviteter och den mest lönsamma populärkulturen – utan att även den modiga, vågade, riskabla och professionella kulturen finns. Den som utmanar vårt vanliga stätt att tänka, den som får oss att haja till och se på världen och oss själva med nya ögon.

Astrid Lindgrens Näs har vi alltsedan invigningen sommaren 2007 sett det som en uppgift att locka konstnärer och författare från andra delar av Sverige och från utlandet. Vilket har betytt att vi också lockat publik från andra delar av Sverige och utlandet! 

Nog vill jag tro att vår verksamhet bidragit till att mångfalden har ökat i Vimmerby och att invånarna – och besökarna –  fått en ny mötesplats.

Ty varför ska inte en vimmerbybo få chans att möta en livs levande Björn Ranelid, Viveca Lärn eller se spännande konst av Marianne Lindberg De Geer (som var med på vår Pippi-utställning i  fjol) eller Karl Chilcott (vars skulpturer man kan se i trädgården i år) och Pekka Söderberg (som gjort skulpturen med den spillda mjölken ovan, som ingår i vår pågående utställning Trähyss)? Och varför ska inte en besökare till Vimmerby få uppleva samma sak? 

Kultur är utveckling och nya intryck, idéer och diskussioner. Det är vad ett dynamiskt samhälle och dynamiska företag behöver!

Ännu starkare och mer spännande blir det när vi kopplar ihop kulturen med utbildning och forskning, men det ber jag att få återkomma till i kommande inlägg.

Plenisalen i Stadshuset, Vimmerby,  ikväll 19.00. Kom dit, vet jag!

h1

Varför konst?

juli 28, 2010

DEN BLÅ KATEDRALEN står stolt intill sockerdricksträdet i vår trädgård och snart blir det både konsert och dans i den. Mats Lodéns häftiga skapelse är sommarens riktmärke i Vimmerby.

Det är nu femte sommaren i rad som vi producerar utställningar på Astrid Lindgrens Näs. Någon kanske undrar  varför vi gör det och inte bara nöjer oss med att visa vår permanenta basutställning och de guidade turerna i Astrid Lindgrens barndomshem?

Det handlar förstås om den helhetssyn som Vimmerby kommun har med verksamheten på Astrid Lindgrens Näs. Ambitionen är att forma ett varaktigt och långsiktigt kulturcentrum i staden, baserat på Astrid Lindgrens skapande gärning.

Men något högtidligt och stillastående museum över Astrid Lindgren skall vi inte vara, utan istället ett modernt kulturcentrum som använder konstens alla uttryck för att skapa debatt, diskussion och nya tankar.

Så här har vi resonerat i bolagsstyrelsen: det bästa sättet att förvalta arvet efter Astrid Lindgren är att föra det in i framtiden genom nya diskussioner, utbildningar,  ny konst och nya intryck. Astrid Lindgren är ingen museal gestalt, utan i högsta grad levande här och nu!

Att vi här på Astrid Lindgrens Näs i samverkan med Linnéuniversitetet drar igång en ny, kvalificerad författarutbildning i höst är bara ett exempel på hur vi vill utveckla detta kulturcentrum i framtiden.

Jag är övertygad om att konst är viktig i den utvecklingen. I själva verket har konsten och kulturen en mycket viktigare roll i varje stad och kommun än vad vi inser. Varför konst och varför konstutställningar? Jo, för att det är konstnärer som är de entreprenörer och innovatörer som bäst förmår gestalta vår tid och ge oss impulser att vidga våra vyer.

Men egentligen är det inte så högtidligt heller. Av konst kan man helt enkelt bli glad. Gå in på vår utställning Trähyss i den gamla prästgården, så förstår du vad jag menar. Stanna till några minuter extra, se noga på träskulpturerna och konstverken. Du blir glad, jag lovar!

Jag tror det är viktigt att Vimmerby har en plats som hela tiden förändras, som om och om igen bjuder på nya tankar och diskussioner. En plats där konst kan ge inspiration. Eller bara lugn och ro: att gå en stund i den blå katedralen och låta tankarna löpa fritt är välgörande för alla.

     

h1

Det vattnas i munnen…

juli 12, 2010

NU GÅR SOMMAREN in i sin mest intensiva fas, åtminstone om man ser till antalet resande och besökare. De närmaste veckorna är de mest turistintensiva.

Just därför har vi från och med idag förlängt våra öppettider. Numera har vi alltså öppet 10.00-20.00, helt enkelt därför att vi föregående år har sett att många människor strosar i området även efter klockan 18.00 – deras behov vill vi förstås möta så långt vi kan.

En sak som lockar är definitivt vår uteservering, med kanske Vimmerbys vackraste läge i solnedgången och den lummiga och unika miljön runt Astrids barndomshem inom synhåll. Att läppja på ett glas vin eller en öl och smaka våra omvittnat goda räkmackor är uppskattat – kaféet erbjuder denna kombination för bara 99:- mellan 18-20 varje dag.

Eftersom Vimmerby (eller rättare sagt framförallt Astrid Lindgrens Värld) lockar många besökare, så är det viktigt att vi breddar utbudet och håller öppet även på kvällstid. Efter en dag fylld av barnaktiviteter behöver föräldrarna få sin kvot påfylld – av kultur, mat och dryck bland annat.  

I Vimmerby Tidning idag redogörs för den ”jämförelserapport” som Vimmerby, Hultsfred, Högsby, Torsås och Åtvidaberg gjort och som försöker mäta effekten av turismen. Trots att Vimmerby inte ligger i topp vad gäller satsade pengar per invånare, så har kommunen ändå det bästa utfallet. Vi vet ju alla vems dragningskraft det beror på: Astrid Lindgrens.  

Även om Vimmerby kommun inte lägger mer än 1,5 miljoner på det direkta turistarbetet, så är ju summan betydligt högre om man ser till vad (framförallt) Astrid Lindgrens Värld, vi själva och andra företag (t ex boendeanläggningarna) investerar i marknadsföring. Vi marknadsför våra verksamheter, javisst; men det kommer i hög grad Vimmerby som helhet till del.

Jag är personligen helt övertygad om att ett uthålligt och noggrannt arbete med att utveckla destinationen Vimmerby ger resultat. Det handlar då inte bara om ”vanlig” turism, utan kanske ännu mer om innehållsturism. Med det menar jag besökare som vid sidan av rekreation även söker information, upplevelse, fakta, kultur. Inte minst kultur i olika former spelar en betydligt större roll för resandet än vad många inser.

I det destinationsarbetet måste alla i kommunen vara med. Enbart själva diskussionen om hur vi ska utveckla kommunen tror jag skapar en extra och härlig vitalitet.

Personligen tror jag dock att vi gör ett misstag om vi inte ömt vårdar det genuint Astrid Lindgrenska. Det behöver sannerligen inte bli tillbakablickande eller konserverande, snarare tvärtom (Astrid själv var ju nyfiken, bejakande och en innovativ entreprenör) – jag tror vi måste se och bejaka att de allra flesta besökares drivkraft för att komma till Vimmerby handlar om just att få en ny upplevelse som knyter an till det som Astrid Lindgren skapat.