Posts Tagged ‘Kristina Alsér’

h1

Vision, vänner och vansinne

augusti 13, 2015

Efter drygt åtta år slutar jag nu som VD för Astrid Lindgrens Näs, ett växande och unikt kulturcentrum och besöksmål i Vimmerby. I tre avslutande blogginlägg reflekterar jag över min tid på Astrid Lindgrens Näs. Det här är det tredje och definitivt sista inlägget: Vision, vänner och vansinne.

*

11698765_10153133727037815_5187250336124194453_oNU HAR JAG tagit farväl av mitt kontorsrum. Det är utrymt och tomt på mina saker. Jag har lämnat kvar våra fyra honnörsord på whiteboardtavlan:

Platsen
Äktheten
Engagemanget
Människan

Det känns bra. Nu får någon annan ta vid. Som chef ska man passa sig för att stanna för länge, i synnerhet i kreativa jobb. Åtta och ett halvt år är ändå en rejäl del av en livstid.

* 

Att bygga upp ett kulturcentrum från scratch i en helt främmande miljö är en utmaning. Den antog jag på hösten 2006 i Vimmerby, när jag blev VD i det kommunala aktiebolaget Astrid Lindgrens Näs AB. Jag minns vad dåvarande kommunchefen Christer Johansson sa första gången vi talade om jobbet:

– Det är bara fantasin som sätter gränser för vad det här kan bli.

Sedan talade han om hur kommunen skulle kunna köpa in grannfastigheterna, återplantera den gamla allén som gick mellan centrala stan och Astrid Lindgrens barndomshem, hur man skulle kunna bygga en lantlig gångväg (med kossor, höbalar och hela baletten) mellan Astrid Lindgrens Värld och Astrid Lindgrens Näs och en rad andra expansiva och i grunden kloka tankar. Han hade en vision och var rätt ute.

Men han hade glömt en sak. Förankringen i den politiska sfären. Astrid Lindgrens Näs uppdrag hade från början alldeles för dålig acceptans hos de fullmäktigeledamöter som faktiskt hade beslutat om det.

Om jag ska vara självkritisk så tror jag att jag underskattade den delen. Det som var självklart för mig, och som förespeglades mig när jag anställdes, visade sig inte vara fullt så självklart. Nämligen att Vimmerby skulle göra en tveklös och ganska påkostad satsning på ett kulturcentrum i Astrid Lindgrens namn.

Det visade sig snart att det bland annat fanns en negativ opinion som lokaltidningens redaktör gav uttryck för och gärna underblåste, av för mig fortfarande outgrundliga skäl. Det fanns också bland några lokalpolitiker en uttalad allmän skepsis mot kultur, kulturhus och museer. Eller ett rent ointresse eller icke-engagemang; en av politikerna i min dåvarande styrelse ställde exempelvis under det första verksamhetsåret bara en enda konkret fråga, och den handlade om när styrelsearvodet skulle betalas ut.

Av sådana skäl var det av största vikt att bolaget fick in extern expertkompetens i styrelsen. Inte minst på ordförandeposten, där Kronobergs landshövding Kristina Alsér  gjort en tung och viktig insats genom åren.  

Några månader efter invigningen 2007 av Vimmerbys nya kulturcentrum Astrid Lindgrens Näs, besöktes vi av den socialdemokratiska gruppen i kommunen. En medelålders metallare sa rakt ut: ”Vad har jag för nytta av det här? Jag har aldrig i hela mitt liv gått på museum.”

Den frågan har förföljt mig sen dess.

Och jag tror att många museiansvariga och kulturaktörer i landet brottas med samma fråga.

GraffitiNAS
En vision för en offentlig kulturverksamhet måste innehålla viljan att inkludera alla. Barn, nya svenskar, kulturovana, åldringar, turister, whatever. Och inkludera dem både som besökare och medskapare.

Men en vision kan inte innehålla allt på en gång.

Den vision som styrelsen för Astrid Lindgrens Näs mejslat ut, med början från 2008 (under den tid jag varit VD och Kristina Alsér ordförande),  har framförallt handlat om utveckling av hela verksamheten och besöksmålet. Trädgårdssatsningen har en speciell udd riktad mot målgruppen trädgårdsintresserade och våra skolprojekt förstås också mot målgruppen skolbarn – men i övrigt har visionen varit att från grunden skapa en spännande Astrid Lindgrensk arena, med en mängd attraktiva och relevanta erbjudanden för de många människorna.

Eller med andra ord:  skapa en mötesplats som lockar en rad olika människor med olika behov. En föränderlig mötesplats som ska kunna utvecklas många år framöver.

Utan en vision hade vi lätt kunnat tappa färdriktningen och relevansen, och frestas till att endast fokusera på att skapa ett så lönsamt turistmål som möjligt; vackert och tillgängligt visserligen, men utan någon mer långsiktig tanke och idé.

Spännande trädgårdar, utställningar och programkvällar kan man skapa överallt i Sverige som ett sätt att dra turister. Men just Vimmerby har unika förutsättningar. Det relevanta i att göra det just här, intill Astrid Lindgrens bevarade barndomshem, är förstås just kopplingen till författaren och hennes tematik.

Att bygga trädgårdar med teman från Astrid Lindgrens idévärld blir aldrig så självklart som här. Att bygga utställningar kring Astrid Lindgren eller annan barnkultur blir heller aldrig så självklart som här.

Men just den insikten är också uppfordrande för oss. Vi kan inte  fuska. Både ägaren (politikerna) och utförarna (styrelsen, jag och mina medarbetare) har tvingats anstränga oss för att förstå storheten i det Astrid Lindgren skapat. Vi måste plugga på, läsa biografier, analyser, avhandlingar och originaltexter  för att hitta det verkliga djupet och få de allra bästa idéerna.

Först då kan vi leverera en äkta produkt till våra besökare. Allt annat vore just – fusk!

GraffitiNAS
Astrid Lindgrens Näs kan i skrivande stund (till och med juli) notera ett rejält ökande besöksantal jämfört med tidigare år. Jag är övertygad om att det är resultatet av att företaget och styrelsen faktiskt haft en kvalitetsvision – och inte bara ett budgetmål –  som styrt verksamheten och som signalerat en tro på företagets potential.

Ibland blir det som man vill, helt enkelt.

En vision är viktig för att tala om för omvärlden (exempelvis kommunfullmäktige) vilka långsiktiga mål en organisation strävar mot och vilka ambitioner organisationen har. Visionen är också viktig för att lyfta medarbetarna, ge dem en betydelsefull roll och få dem att inse var ribban ligger vad gäller kvalitet på utbudet, företagskulturen och den gemensamma strävan.

Att ha en styrelse som lägger ribban högt är en förutsättning för framgång. En livlig och mycket kreativ kvällssittning med styrelsen någon gång under 2013 gav följande vision, som i sin tur hämtat delar från värdegrundsarbeten från personalen:

”Med obrottslig trohet mot Astrid Lindgrens värderingar ska Astrid Lindgrens Näs år 2025 vara en häpnadsväckande och attraktiv mötesplats och aktör, och ett av Sveriges mest intressanta kulturella besöksmål.”

Fint, va? Till de som hävdar att visionsarbete och ord på papper bara är tjafs och slöseri med tid säger jag: utan den visionen hade vi haft mindre mod, blivit mer återhållsamma, kanske mer slarvigt kommersiella och haft en sämre strategi för långsiktig utveckling än den som nu finns.

Utan visionen hade Astrid Lindgrens Näs varit ett ganska ordinärt turistföretag. Nu är det ett unikt berättelseföretag, som inte bara vill leverera en vacker upplevelse i största allmänhet, utan också insikter, engagemang och kunskaper till varje besökare.

Och potentialen framöver är enorm.

GraffitiNAS
Man måste ha vänner. I synnerhet måste en kulturverksamhet ha vänner.

Här kan jag också vara självkritisk. Vi borde redan vid starten ha satsat på ett mer djupgående förankringsarbete. Vi borde direkt ha avdelat större resurser till ett professionellt publikarbete och dessutom försökt hitta stadiga kompisar att samarbeta med inom näringsliv och universitet.

På ett sätt är det förstås också en resursfråga. Under de år jag kan överblicka har vi försökt, ibland mer och ibland mindre. Att Astrid Lindgrens Näs besöksantal nu ökar rejält är ett resultat av de senaste årens publikarbete och vässad marknadsföring, där inte minst trädgårdsprojektet varit en god murbräcka.

Men att Astrid Lindgrens Näs ännu inte har några påtagliga stadigvarande samarbeten med näringsliv och akademi är kanske det jag ändå beklagar mest, när jag ser i backspegeln. Vi har visserligen kursen ”Att skriva barnlitteartur” i samverkan med Linnéuniversitetet, men det har hittills stannat där.

Jag är övertygad om att en framtida expansion av verksamheten, besöksmässigt och innehållsmässigt, förutsätter nära relationer till andra företag och universitet i Sverige och utomlands. Men då måste verksamheten också ha ett sakinnehåll som attraherar näringsliv och universitet.

Nu, när själva grunden är lagd och arenan snart är utbyggd, finns det stora möjligheter att hitta sådana samarbeten som näringslivet (lokalt och nationellt) och lärosätena kan dra nytta av. Jag talar alltså inte om sponsring, utan om goda gemensamma och långsiktiga projekt.

Det finns exempelvis, som organisationen Svenskt Näringsliv skriver, ett ”ökat tryck på företagen att respektera mänskliga rättigheter”. Många företag arbetar också i dag med de värdegrundsfrågor som Astrid Lindgren på så många olika sätt gestaltat och lyft fram. Hon är en gemensam nämnare som vi alla kan samlas kring och som alla känner till.

Platsen Astrid Lindgrens Näs skulle därför tveklöst kunna skapa en särskild relief till utbildningar, ledarskapsutveckling och andra CSR-frågor som skulle gagna företagen och ge verksamheten på Näs ett unikt innehåll.

GraffitiNAS
Ibland i museivärlden tycker jag mig ha märkt ett vilset eller ibland skräckslaget förhållande till samverkan med näringslivet. Men ett kulturcentrum, museum och besöksmål behöver sådana vänner också, vid sidan av de gängse besökarna.

Frågan är bara hur man utvecklar ”produkten”? Den som får näringsliv och akademi att börja använda Astrid Lindgrens Näs som en spelplats? För ”produkten” kommer inte neddimpande av sig själv och all produktutveckling kostar pengar.

Hittills har det inte funnits vare sig mentalt eller ekonomiskt utrymme i Vimmerby för särskilda satsningar, utöver de årliga anslagen till Astrid Lindgrens Näs. Men om man på sikt vill skaffa sig nya vänner, och låta företaget och kommunen spela en större roll regionalt, nationellt och internationellt, då skulle jag vilja tipsa om hur man gör i HC Andersens hemkommun Odense.

H. C. Andersen Fonden är en ”utvecklingsfond”, där såväl kulturministeriet, danska tillväxtverket, den nationella danska turistorganisationen Visit Denmark, universiteten som Odense kommun samverkar och satsar. En Vimmerby-variant borde också förstås engagera näringslivet.

H.C. Andersen Fonden säkrar upp forskning om författarens liv och gärning, event med anknytning till Andersen, hittar nya sätt att stimulera Andersen-turismen (och den är stor!) och bidrar till internationella samarbetsprojekt.

Så kan man också få vänner.

GraffitiNAS
Något budskap har jag inte. Men jag vill gärna sprida en allmän tolerans för mänskligt vansinne.”

Så sa Astrid Lindgren i en av alla de otaliga intervjuer som hon gav (Svenska Dagbladet 28/9 1970). Det där blir ett allt viktigare citat att åberopa.

För inte menade hon det mänskliga vansinne som består i krig, kärnvapen och förtryck – nej, här är det den fabulerande konstnären Astrid Lindgren som talar! Och som proklamerar tolerans för olikheter, galna upptåg, diktens frihet, tolerans för konstnärligt avancerade och spännande uttryck och – inte minst – för de människor och företeelser som kan verka en smula udda och galna, men som just därför bidrar till att föra vår värld framåt.

En Pippi Långstrump, en Chaplin, en Louise Bourgeois, en… ja, välj vilken udda konstnär eller vetenskapare som helst!

Här tror jag nyckeln till framgång för en kulturell verksamhet ligger. Att våga använda de mest spännande, kontroversiella och egensinniga konstnärliga uttrycken. Våga göra det oväntade. Det provocerande. Det som sticker ut och ger ringar på vattnet, både i media och i människors inre. Det mänskliga vansinnet, för att tala  med Astrid Lindgren – med betoning på det mänskliga.

Jag hoppas  verkligen att Astrid Lindgrens Näs framöver kommer att vara en av de modigaste platserna av alla vad gäller det!

GraffitiNAS
Det här blir mitt 571:a och sista inlägg i den här bloggen, som jag startade i augusti 2008. Tack till alla som orkat läsa. Nu får den gå till bloggarkiven som ett litet dokument över de gångna åren.

Men jag tar inte farväl av Astrid Lindgrens Näs. Jag vet att jag kommer att besöka platsen om och om igen, som vanlig nyfiken besökare. Och jag är helt säker på att personalen och mina framtida efterträdare kommer att åstadkomma något ännu mycket bättre och lockande i framtiden, till glädje och nytta för en växande och nöjd skara besökare.

Det är en i grunden otroligt lustfylld känsla att veta att det här företaget och den här platsen ständigt kommer att vara stadd i kreativ förändring, med det vi åstadkommit fram till nu som bas.

Själv börjar jag nu arbeta som programchef på Sveriges Radio i Göteborg. Ett annorlunda jobb, kanske, men också likartat – det handlar om att skapa förutsättning för det spännande berättandet nu och i framtiden. Och att arbeta såväl på Astrid Lindgrens Näs som på Sveriges Radio är verkligen ”public service”, det vill säga – att arbeta i allmänhetens tjänst!

Vi hörs, hoppas jag. Tack och hej.

Läs gärna de andra två avslutande inläggen Om Astrid Lindgrens betydelse och Samhällets kroppspulsåder – kultur!

Annonser
h1

Nu går jag vidare till nya uppdrag

april 1, 2015

Astrid kikar 1 024Allting har en början och allting har ett slut.

Efter åtta fantastiska, utmanande och framgångsrika år som chef för Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby väljer jag att från och med i sommar gå vidare till ett nytt uppdrag.

Någon tycker säkert att det är mot bättre vetande. För inget uppdrag har väl så stor dignitet som uppdraget att föra vidare arvet efter Astrid Lindgren?

Och det är sant; under de här åren har min känsla för Astrid Lindgrens storhet i författarskap och livsgärning gång på gång fördjupats. Jag är för evigt tacksam över att ha fått komma i så intensiv närkontakt med detta författarskap och denna person.

Speciellt tacksam är jag mot Astrid Lindgrens familj, hennes dotter Karin Nyman, de andra på Saltkråkan AB samt familjerna här på Näs i Vimmerby: med den allra största generositet och vänlighet har de fört in mig i Astrid Lindgrens riktiga värld. Det har berikat mitt liv.

Så visst, beslutet att lämna har definitivt inte varit enkelt.

Men ändå: jag har varit VD för det kommunalt ägda Astrid Lindgrens Näs AB från det att bolaget startades i början av 2007. Då hade Astrid Lindgrens Näs väldigt få besökare och lite verksamhet. Åtta år senare har vi erövrat utmärkelsen Stora Turismpriset 2014, i hård konkurrens med andra kända besöksmål från hela landet, och dessutom blivit prisbelönade för vår trädgårdssatsning.

Nyckeln till framgångarna har förstås varit att ägaren, Vimmerby kommun, trots all debatt har hållit fast vid sin satsning; att styrelsen under Kristina Alsérs ordförandeskap stöttat och bejakat det arbete jag lett; att kompisarna på Astrid Lindgrens Värld har haft en god utveckling och bidragit; att Astrid Lindgrens familj gett stöd både ekonomiskt och på andra sätt; och att andra offentliga medel satsats i olika projekt på Astrid Lindgrens Näs.

Men den största framgångsfaktorn är att jag haft en kompetent och hängiven personal, som engagerat tagit sig an uppgiften att ständigt förändra, förbättra och förädla vår verksamhet. Jag har lärt mig och inspirerats mycket av min personal och det kommer att bli vemodigt att lämna denna arbetsplats.

Så, varför sluta då?

Beslutet har växt fram ur en mix av privata och yrkesmässiga skäl, samt det faktum att jag fått en del förfrågningar och uppmaningar från andra verksamheter de senaste åren. Det är givet att jag varje gång har tagit mig en funderare.

Av privata skäl vill jag kunna tillbringa mer tid i min gamla stad Göteborg, där min son bor. Yrkesmässigt finns det saker även i det fantastiska arbetet på Astrid Lindgrens Näs som jag till slut tror att det är bra om nya krafter hanterar. Åtta år är dessutom en ganska lagom chefstid, tycker jag. Och för egen del får jag nu återigen utlopp för min aldrig riktigt slocknade längtan efter min gamla bransch, etermedia.

Jag ser med vemod fram emot att ta farväl av Astrid Lindgrens Näs, som gett mig så mycket. Men jag ser också med stor glädje och entusiasm fram emot mitt nya arbete som programchef på Sveriges Radio P4 i Göteborg.

För mig är stegen mellan museisektorn, besöksnäringen och public service-media inte särskilt långa. I grunden handlar det om att möta en publik på ett relevant och intresseväckande sätt och att därmed, i någon mån, göra världen en aning gnutta bättre.

Jag börjar mitt nya jobb efter sommaren, men är fram tills dess förstås fortsatt engagerad i Astrid Lindgrens Näs.  Och bli inte förvånad om det ännu en tid kommer ett och annat nytt blogginlägg här också.

Vi ses och hörs.

h1

En härligt boklig start på våren!

april 28, 2013

Bild 088JA, SÅ ÅKTE då spaden äntligen i jorden! Och en hel radda ståtliga bokplantor kantar nu gångstigen upp mot den gamla prästgården på Astrid Lindgrens Näs.  

Elis Runström (barnbarnsbarn till Astrid Lindgrens bror Gunnar) var den som skyfflade bort den första spaden jord och planterade den första plantan. Sen blev det nästan en två timmar lång kö av människor, som alla ville plantera sin nyinköpta bok.

En riktigt bra dag, med andra ord. Så härligt att se engagemanget i vår nya trädgårdssatsning – och så härligt att så många vill vara delaktiga! Det kommer att bli många, många tillfällen att engagera sig framöver, eftersom trädgårdarna på Astrid Lindgrens ska utveckla under många, många år.

Bild 066I själva verket blir de nog aldrig helt färdiga. Trädgårdarna på Astrid Lindgrens Näs är som en saga utan slut.

Här kommer nu några bilder från dagens planteringskalas (på översta bilden planterar vår styrelseordförande, landshövding Kristina Alsér, sin planta) .

Vill du också vara med och köpa en egen planta – och därmed stödja utvecklingen av trädgårdarna på Astrid Lindgrens Näs – så klickar du bara in på vår hemsida här och scrollar ner i texten lite. 

  Bild 107  Bild 051 

Bild 071

Bild 083

   Bild 054  

h1

Ett levande museum

oktober 5, 2012

I VÅR TID blir det mer och mer viktigt att hämta intryck och kunskap utifrån. Begreppet ”kan själv” är förlegat och har ersatts av ”kan tillsammans”.

Under två halvdagar har styrelsen för Astrid Lindgrens Näs AB konfererat på det härliga Tekniska Museet i Stockholm och fått lite påfyllning av inspiration och kunskap.

Tekniska Museet på Gärdet ger syn för sägen: på väg till konferensrummet passerar man såväl en livs levande grävskopa, en genomskinlig diskmaskin i full aktion, flygplan som hänger ner från taket och fantastiska videoväggar. Teknik och människa i skön förening. Och verkligen ett levande museum, med fullt av skolklasser och andra på besök.

Chefen Ann Follin berättade bland annat om hur museet tänker kring målgrupper, sponsring, intäkter – den eviga frågan! – och framtidsplaner. Vårt fokus är nu ganska skarpt inriktat på finansieringsmodeller och Ann Follins inspel väckte nya, kreativa tankar hos vår styrelse. Precis så ska ett utbyte mellan olika institutioner fungera.

Tekniska museet utstrålar framförallt ”lust”! Lust till lärande, lust till upptäckande, lust att vara nyfiken, att få pilla på och konstruera. För en liten institution som Astrid Lindgrens Näs är det också viktigt att få en inblick i hur större museer arbetar med utställningsverksamhet, publikkontakt och intäkter. Tekniska Museets ”Nörd”-förening skulle vi nästan kunna kopiera rakt av, så många Astrid Lindgren-nördar det finns ute i världen!

Konkret diskuterade vår styrelse framförallt utfallet av årets verksamhet, men satte framförallt fokus på de kommande tre åren som ligger framför os. Ingen tvekan om att styrelsen anser att vårt trädgårdsprojekt har en potential, medan man fortfarande sliter med frågan om hur grundverksamheten på Astrid Lindgrens Näs ska hitta en tryggare (och större) finansiering framöver. Nu väntar ett gediget arbete fram till budgetsammanträdet i början av december. Men efter att ha jobbat i tolv dagar utan paus tänker jag nu i alla fall fira fredag och helg.

h1

Strategiska samtal

november 1, 2011

FÖRRA VECKAN PRÄGLADES av den heldag med ”strategiska samtal” som hölls här på Astrid Lindgrens Näs – samt förstås av alla höstlovslediga som besökte våra två utställningar.

På bilden ser ni  Anders Szczepanski  från Linköpings universitet veckla in sig i ett intensivt och roligt resonemang om alla de sinnen och färdigheter människan lägger på sig efter hand. För en gångs skull höll Anders till inomhus, utomhuspedagog som han är, men halva dagen tillbringades faktiskt just utomhus.

Bland annat med ett stopp på Båtmansbacken i Vimmerby, där konsulten Johan Graffman berättade om Vimmerbys attraktionskraft, med Astrid Lindgren som ett av de absolut starkaste svenska ”varumärken” som finns ute i världen.

Samtalen under eftermiddagen lockade ett hundratal personer och handlade till stora delar om framtiden.

Hur ska vi i Vimmerby bygga vårt samhälle, vilka värderingar ska ligga i grunden och vilka unika möjligheter har vi?

Svaret var närmast unisont: vi har en diamant i form av Astrid Lindgren! Det självklara behöver sägas om och om igen, men också reflekteras över på nytt.

Det är inte bara så att Astrid Lindgrens Värld och vår egen anläggning drar turister och besökare. Det är dessutom så att de värderingar som Astrid gett så många uttryck för, kan och bör vara vägledande för många saker i framtiden: hur vi bygger staden, vilka näringar vi kan locka hit, vilka normer och värderingar som ska gälla i våra förskolor och skolor. För att nu nämna något.

Thomas Carlzon, IKEA:s VD, var noga med att hålla upp den där diamanten. ”Skit i Astrid Lindgrens Värld” sa han. ”Det är ett lönsamt företag som investerar klokt och rullar på! Vad kommunen och övriga närignslivet ska satsa på och hämta inspiration ur är det här, Astrid Lindgrens Näs, och all den kunskap och äkthet som finns kring det vi kallar varumärket Astrid Lindgren!”

 Thomas – precis som vi andra – menar att den här regionens framtid ligger i att hitta samarbeten kring det småländska kulturarvet, vare sig det handlar om sten, glas, trä, heminredning, möbler eller lantbruk och mat.

Peter Larsson, vd för Sveriges Ingenjörer, formulerade det så här: ”Sverige behöver Vimmerby!” Han ser fantastiska möjligheter, just i vår trakt, att stimulera barns lek, lärande och utveckling. Att få ihop teknik och traditionellt näringsliv med kultur är också en utmaning, som Vimmerby har särskilda förutsättningar att ta sig an.

Visst kan man se Astrid Lindgren som en entreprenör, företagare och innovatör. Det är för övrigt många författare och konstnärer som är just det. Men framförallt är det viktigt att vi vårdar grunden – Astrid Lindgrens författarskap och livsgärning. Det är just hennes eget unika och enastående konstnärskap som måste vara fundamentet i allt vi gör som associerar till Astrid Lindgren.

Så här uttryckte jag det under dagen: ”Astrid Lindgren har gett oss berättelserna om hur det är att vara människa. Hon kommer inte från Glasriket, Möbelriket eller Stenriket – utan från Ordriket! Och vi kan gärna bli Ordbruksdepartementet, som fortsätter berätta om hennes författarskap och gärning. Om en bokstav kan göra så stor skillnad – vad kan då inte litteraturen göra?”

De strategiska samtalen förra veckan leddes av vår styrelseordförande Kristina Alsér, landshövding i Kronobergs län, som är utrustad med en okuvlig vilja att hitta samarbeten över länsgränserna. Kommunstyrelsens ordförande i Vimmerby, Micael Glennfalk (m), har nappat på hennes idé med strategiska samtal och kommer säkert att bjuda in till liknande möten många gånger framöver.

För just genom samtal, samarbeten och samförstånd sker utveckling. Och vi på Astrid Lindgrens Näs är gärna arenan där framtidsfrågor diskuteras.

h1

Departementet, ingenjörerna och IKEA på väg!

oktober 25, 2011

PÅ TORSDAG ÄR det dags för en av årets viktigaste händelser i Vimmerby och på Astrid Lindgrens Näs. En strategidag kring hur vi kan jobba med innovation, kultur, design och lek! Och både Näringsdepartementet, Sveriges Ingenjörer och IKEA är minsann på ingång.

Det blir en heldag, där vi griper oss an ett antal seminarier om hur vi vill och kan utveckla kommunen i samverkan med andra i vår omgivning. Vad skapar ett klimat av innovationer, påhittighet och nyfikenhet? Hur får näringslivet och företagen nytta av kultur och lek? Vilka nya kreativa näringar kan korsbefruktas med de redan etablerade?

Bland gästerna och föredragshållarna finns Åsa Minoz, departementssekreterare på Näringsdepartementet, IKEA:s VD Thomas Carlzon och Sveriges Ingenjörers VD Peter Larsson. Moderator för dagen är vår egen styrelseordförande, landshöving Kristina Alsér från Kronobergs län.

Vimmerby kommun har bjudit in alla förvaltningschefer och nämndordföranden och en rad företagare ur det lokala näringslivet, riksdagsmän från länet samt kommunalråd från grannkommunerna.

– Det arbetas frenetiskt i Vimmerby just nu, säger kommunalrådet Micael Glennfalk (m). Konsulten Johan Graffman arbetar med destinationsutvecklingen och har ett stort antal vimmerbybor till sin hjälp. Det är bra med en strategidag som diskuterar kring de värden Vimmerby kan ha från både ett utanför- som inifrånperspektiv. Det blir alltid spännande idéer när lokala krafter möter nationella eller organisatoriska krafter. Det är nödvändigt att politiker och tjänstemän får ta till sig och vara en del av detta.

Det är bara att instämma. Och den som till äventyrs fått inbjudan och ännu inte anmält sig bör haka på, bums!

h1

Almedalen 1 – innovation och Polhem

juli 11, 2011

DAGS ATT BLICKA tillbaka på förra veckans intensiva dagar i Visby, där den politikerfestival som kallas Almedalsveckan avhölls. 

NÄR DET ERBJUDS över 1400 seminarier, tal, föreläsningar och workshops, så är det ofrånkomligt att man måste fokusera.

Själv har jag förstås riktat in öron och ögon mot kulturpolitiken och ska försöka förmedla ett antal intryck från veckan som varit här i bloggen.

Många seminarier – ovanligt många, säger veteranerna – har handlat om kultur. Men också om de näraliggande frågorna tillväxt, innovation och entreprenörsskap, skola och utbildning.

Därför började min vistelse i Almedalen med ett kvällsmingel i trädgården hos landshövding Cecilia Schelin Seidegård. Minglet präglades av jubileumsåret Polhem350 (som synes på bilden, där Christopher Polhem själv hälsar välkommen). En rad föreläsare talade om vikten av innovationer och unga entreprenörer, däribland Peter Dröll, chef för EU-kommissionens innovationsenhet, och vår egen styrelseordförande Kristina Alsér, tillika landshövding i Kronobergs län.

Jag fastnade också för det inspirerande anslaget från Jan-Eric Sundström, vice VD AB Volvo, som också talade om att det inte längre duger att se teknikutveckling som en isolerad företeelse – även humaniora, skolfrågor och kultur blir viktiga för morgondagens entreprenörer och innovativa samhälle.

Inte bara vid det här tillfället, utan under hela veckan, mötte jag många aktörer som höll blicken riktad framåt. Det var många framtidsinriktade resonemang och jag tror det beror på att vi befinner oss i en verklig och spännande brytningstid, både i Sverige och i Europa.

Dagens spaning: ”innovation” och ”entreprenörskap” är två begrepp som präglar Almedalsveckan i många seminarier och som också kommer att prägla debatten om framtidens Sverige. Begreppen kommer att vidgas och inte bara – som tidigare – handla om teknik och ingenjörskonst, utan även om kultur och sociala frågor.