Posts Tagged ‘Kjell Åke Hansson’

h1

Om Astrid Lindgrens betydelse

augusti 11, 2015

Efter drygt åtta år slutar jag nu som VD för Astrid Lindgrens Näs, ett växande och unikt kulturcentrum och besöksmål i Vimmerby. I tre avslutande blogginlägg reflekterar jag över min tid på Astrid Lindgrens Näs. Det här är första inlägget: Om Astrid Lindgrens betydelse.

*

Skärmavbild 2015-08-08 kl. 22.45.09I VIMMERBY HÖR man ofta frågan: ”Vad hade Vimmerby varit utan Astrid Lindgren?”. Och i nästa andetag det självklara svaret: ”Ingenting!”.

De flesta boende i kommunen har numera insett Astrid Lindgrens betydelse för Vimmerbys identitet och utveckling. Under de åtta år som jag kan överblicka har det skett en rejäl förskjutning i den allmänna opinionen. Nu hör jag sällan eller aldrig någon muttra över kopplingen mellan Vimmerby och Astrid Lindgren.

Jag vill förstås gärna tro att etableringen av Astrid Lindgrens Näs har spelat en viktig roll för att skynda på den utvecklingen. 

Länge var teaterparken Astrid Lindgrens Värld ensam på arenan; en isolerad och glimrande satellit i det småländska universumet, dessvärre inte överdrivet sammandockad med moderskeppet Vimmerby kommun och dess utvecklingsplaner, företag och liv i övrigt.

Men invigningen av ”syskonföretaget” Astrid Lindgrens Näs 2007  – samma år som 100-årsminnet av Astrid Lindgrens födelse – blev en brytpunkt. Satsningen är långsiktig och har hittills haft stöd från de flesta ledande politiker i kommunen, även om en och annan har svajat i halvhjärtade försök att gå en förmodat negativ folkopinion till mötes. Jag utgår dock från att stödet, både i pengar och ord, kommer att vara obrutet även i framtiden.

Astrid Lindgrens Näs är ett slags synligt kvitto på att kommunen nu på allvar börjar förstå vikten av att vara Astrid Lindgrens födelsestad. Nu finns åtminstone på pappret en kommunal turismstrategi, som tar spjärn mot Astrid Lindgren. Nu inser allt fler att det kommer nya arbetstillfällen och fräscha skattekronor in till kommunen tack vare Astrid Lindgren. Nu börjar man också få en politiskt hög svansföring gentemot regionala och statliga myndigheter.

Det är bra och verkligen på tiden. Men perspektivet är ändå för snävt.

Skärmavbild 2015-08-08 kl. 22.47.40

År 2007 firade Vimmerby och resten av Sverige (och en rad andra platser runt om i världen!) 100-årsminnet av Astrid Lindgrens födelse.

I utvärderingarna direkt efter jubileumsåret tyckte jag att det fanns anledning att vara kritisk. Kommunen hade inte haft någon tydlig övergripande plan för hur man skulle ”exploatera” 100-årsminnet. Utfallet av jubileet blev onödigt lamt.

Vimmerby kommuns dåvarande ledning försatte till stora delar chansen att använda 100-årsjubileet för att skapa nationella och internationella evenemang, möten och uppvaktningar. Sådant som kunnat markera Vimmerbys särart som en dynamisk, innovativ, framtidsinriktad och attraktiv plats.

Man försatte möjligheten att skapa nya kontaktytor med näringsliv och politik på en nationell och internationell nivå. Den enda åtgärd man vidtog var att inrätta ett litet kansli för att samordna de eventuella lokala aktiviteter som kunde tänkas dyka upp av sig själva, vilket blev ett ganska otacksamt uppdrag.

Det enda riktigt påtagliga och bestående resultatet av 100-årsjubileet är faktiskt två statygrupper samt tillkomsten av kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs. Inget dåligt resultat i och för sig, men jag är som sagt övertygad om att kommunen kunde ha dragit många fler fördelar av jubileet.

Ett strategiskt arbete borde ha inletts minst fem år innan jubileet och man borde lagt ribban högt. Hallå, vi snackar trots allt om världens mest spridda och älskade barnboksförfattare!

Ingen skulle väl ha ifrågasatt om Vimmerby exempelvis valt att kalla till en internationell konferens om barns rättigheter eller barnkultur, med deltagande på högsta nivå. Eller sjösatt en nordisk barnboksmässa. Eller bjudit in till världens största ”barnteater-turnering” med deltagande av barn och ungdomar från hela världen á la fotbollens Bullerby Cup (det fanns visserligen en SPUNK-festival för internationella barnteatergrupper under några år, men inte som ett resultat av en kommunal strategi utan enbart som ett resultat av några hängivna kulturtjänstemäns och -kvinnors outtröttliga och delvis oavlönade arbete).

Istället bråkade man om snäva tidsplaner, undanträngda gullpudror, en ny utställningspaviljong eller inte, samt utformningen av diverse nya statyer. Ibland sjöngs också klagovisan över att staten inte bidrog till att finansiera 100-årsjubileet, med sura gliringar mot det storslagna nationella firandet av Carl von Linnés 300-årsdag som ägde rum samma år. Men var fanns egentligen de goda och genomarbetade idéerna som Vimmerby kommun och andra intressenter sökte partners kring? De som Linnéjubileet var så fullproppat med sedan lång tid innan?

Sanningen är att de fanns inte.

Och fortfarande, åtta år senare, tycker jag att det saknas en tydlig, övergripande politisk strategi om hur hela kommunen ska utvecklas med Astrid Lindgren som kraft och dragare.  En strategi som slår igenom i hela kommunen, oavsett om det gäller sociala frågor, utbildningsfrågor, stadsplanering, näringslivslokalisering, evenemangsplanering, kommunikation eller kultur.

Någon kommer säkert att hävda att det visst finns: se på turiststrategin, se på alla skrivningar som finns i utvecklingsplanerna för stadsplanering, näringsliv och skola, där Astrid Lindgrens betydelse för Vimmerby hela tiden framhävs.

Okej. Men i så fall är strategierna ännu inte tillräckligt förankrade inom och utom kommunen. Och vem har det övergripande ansvaret för att strategin följs på ett konsekvent och målinriktat sätt? Och att alla medarbetare inom kommunen medvetandegörs om vikten av att förstå strategin och följa den och – inte minst – att lojalt ställa upp bakom den?

Det är som att ha världens finaste järnmalm i gruvan, men ändå inte bestämma sig för hur man ska ta upp och berika den.

Skärmavbild 2015-08-08 kl. 22.47.40
Vimmerby är just nu en hårt klämd landsortskommun. Ekonomin är skral. Åtstramningar och krympta budgetar drabbar snart sagt varje förvaltning och verksamhet.

Det anges ofta som skäl till att man inte vill satsa ens en krona ytterligare på det som inte är ”lagstadgad kommunal verksamhet” – ett argument som ständigt dyker upp både i kommunstyrelsen och på lokaltidningens ledarsida (precis som om idealbilden vore att en kommun ska vara passiv på alla andra områden än de som staten fastslagit i kommunallagen).

Å andra sidan håller faktiskt Vimmerby urbaniseringen någorlunda stången; det är inte alls lika dramatiskt krympande befolkningstal i Vimmerby som på andra jämförbara håll. Sannolikt beror det på de påtagligt positiva effekterna av kulturturismen. Och självklart också på det stabila näringsliv som finns med Åbro bryggeri och Ljunghäll som fixstjärnor.

Kommunalt har man dessutom de senaste åren gjort en rad tunga framtidsinvesteringar, i allt från kraftvärme till gymnasieskolan. Det anger en riktning och en tro på expansion.

Men att tro att denna expansion kan ske fullt ut utan att man har en genomgripande strategi för att ta tillvara sitt främsta varumärke, ”Astrid Lindgren”, är inte helt genomtänkt.

Skärmavbild 2015-08-08 kl. 22.47.40
Vimmerby är en kommun med låg utbildningsnivå. Ovanligt få i min generation har läst på universitet eller högskola (och senare generationer verkar föredra att bo på annat håll). Sin bildning har man istället ofta fått genom praktiskt arbete, ofta i eget eller familjens företag. Inget ont i det, snarare tvärtom.

Men det kan vara en av förklaringarna till att de mjuka, intellektuella värden som Astrid Lindgren berör inte tillmäts samma betydelse i planeringen som de rent industriella.

Att bygga traditionell industrimark för åtskilliga miljoner anses med självklarhet som en framtidsinvestering – även om ingen industri knackar på dörren just för ögonblicket. Och det är säkert en riktigt strategi.

Men varför är det inte lika givet för kommunen att bygga ut de kunskapsmässiga och intellektuella ”industrimarker” och miljöer som kan skapa sysselsättning i framtiden?

Som till exempel att planlägga och frigöra mark för ett utökat Astrid Lindgrens Värld, etablera en konsthall, satsa på en modernt utrustad teaterlokal, skapa företagshotell och inkubatorer för unga företag inom de kreativa och konstnärliga branscherna, bibliotek, forskningscentra, konferenslokaler och andra kreativa platser? Och också kosta på sig att bemanna dem.

Inte allt på en gång, förstås, men steg för steg i en medveten strategi där målet är att verkligen bli en attraktiv kunskaps- och kulturstad i framtiden.

Efter att under åtta år dagligen ha märkt dragningskraften i namnet Astrid Lindgren så vill jag mena att det är just där som Vimmerby har en extremt unik chans att skapa tillväxt och en hållbar utveckling på sikt. Astrid Lindgrens betydelse kan inte överskattas.

Men det krävs modiga politiker, som även i motvind vågar hävda sin tro på kulturens (läs: Astrid Lindgrens och berättandets) kraft i Vimmerby. Som vågar hävda sin strategi inåt, mot en motspänstig och tjurig kommunal organisation och chefskår, och utåt, mot populistiska opinionsdrivare i lokalpressen, på torget och i fullmäktige. Och som vågar frigöra medel i enlighet med en långsiktig strategi.

Nuvarande kommunalråd, Micael Glennfalk (m), har vågat ta några viktiga steg framåt. När han nu av hälsoskäl avbryter sin mandatperiod kan man bara hoppas på att någon annan kliver fram och fortsatt ser möjligheterna med och storheten i Astrid Lindgren-kopplingen – och slåss för den.

Det behövs modiga politiker som – apropå den aktuella debatten om skolorna i kransorterna – måste våga skapa en kommun som inte bara har ett antal skolor, utan också drar till sig de riktigt bra lärarna och pedagogerna. Och läkarna. Och samhällsvetarna. Och de nya spetskompetenta chefer som behövs inom näringsliv och förvaltning.

Det vill säga ”inflyttare” som vill stimuleras av något mer än vad andra jämförbara småkommuner kan erbjuda. Duktiga människor som dras till dynamiska och kreativa intellektuella miljöer. En sådan miljö som Vimmerby skulle kunna vara i än högre grad, just genom den naturliga kopplingen till en av världens mest lästa författare.

Skärmavbild 2015-08-08 kl. 22.47.40
Talar man om Astrid Lindgrens betydelse så finns det ändå en sak som överskuggar allt: litteraturen.

Huruvida Vimmerby vill eller inte vill – eller förmår eller inte förmår – skapa en dynamisk kommun med Astrid Lindgren som grund är egentligen ett sidospår. Visserligen viktigt för oss som bor i kommunen, men ändå ett sidospår.

Ty den absolut största betydelsen har Astrid Lindgren som författare och opinionsbildare. Inte bara för att hon skänkt miljontals människor en rad starka läsupplevelser. Utan också för att hon påverkat generationer av författare, ja, hela den barnlitterära världen. Och att hon påverkat vårt, ja, många människors sätt att tänka.

Astrid Lindgren har på ett alldeles unikt sätt kommit att bli den fyr som vi alla navigerar runt när vi söker svaret på frågan: vad innebär det att vara människa?

Vad som är Astrid Lindgrens hemlighet funderar jag fortfarande på. Förutom det givna, att hon vågar skriva om nästan allt, ställa svåra frågor och berätta en historia på ett rakt, enkelt och gripande sätt.

Men det unika med Astrid Lindgren, vad är det? Det som har skapat hennes stora, stora betydelse i svenskt kulturliv? Förutom den unika och otvetydiga konstnärliga och litterära talang hon hade?

Jag tror faktiskt det handlar om uppväxten i Vimmerby. Inte att det var just i Vimmerby, utan att hon växte upp i en familj och en miljö som i sig personifierade och stimulerades av alla de goda värden som samtidigt, i  början av förra seklet,  gjorde intåg i vårt samhällsliv.  Omsorgen om de svaga, demokrati, rättvisa, kvinnors och barns lika värde gentemot män, värnandet om naturen och omsorgen om djurhållningen.

Att hon växte upp på en levande lantgård, där död och födsel, bekymmer och glädje, skörd och missväxt hela tiden fanns sida vid sida gav förstås rikligt med stoff till hennes berättelser. Men det gav henne framförallt en klarsynthet kring människors och djurs livsvillkor.

Jag är övertygad om att det är Astrid Lindgrens egna värderingar och förhållningssätt till människor som har skapat hennes storhet som författare, vid sidan av hennes obestridliga talang. Utan den extremt konsekventa inre kompass hon alltid hade, skulle hon inte ha förmått att så djupt känna in och gestalta livets alla svåra frågor. Det är den kompassriktningen som fortfarande får människor från hela världen att bli berörda.

Och som får människor från alla länder att lite vemodiga, men framförallt inspirerade, lämna den stora Astrid-utställningen på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby med orden: ”Hon fattas oss!”

Läs gäran också de andra två inläggen i min avslutande serie: Samhällets kroppspulsåder – kultur! och Vision, vänner och vansinne.

Fotot av Astrid Lindgren på trappan till barndomshemmet i Vimmerby har jag lånat från Vimmerby kommunarkiv. Fotograf: Thorvald Eriksson. 

Annonser
h1

Styrgrupp mitt i vimlet

november 2, 2012

TÄNK ATT DET redan är fredag – även så här års svischar veckorna numera förbi med en väldig fart. Man kan inte längre tala om lågsäsong i Vimmerby i oktober-november.

I måndags hade vi lyckats samordna almanackorna för den styrgrupp som formerar destinations-arbetet i Vimmerby med omnejd. Sammanträdet hade vi på Astrid Lindgrens Värld, mitt i vimlet av höstlovslediga barnfamiljer. Kul.

Destinationsarbetet är viktigt. De pengar vi fått från Tillväxtverket vill vi förstås växla upp på bästa möjliga sätt, med syfte att öka den internationella turismen till Vimmerby.

Vi är övertygade om att potentialen är fenomenalt hög! Framförallt Tyskland, Danmark och Holland är länder som ligger inom någorlunda bekvämt reseavstånd från Vimmerby och där människor har ett starkt intresse av vår unika prägel, den som i mångt och mycket utgår från Astrid Lindgrens livsverk. Eller – om vi pratar om naturen och landskapet – har ”marknadsförts” av Astrid Lindgren under decennier genom alla hennes berättelser.

Någon kan kanske ibland uppleva att det är många tyska och danska turister i Vimmerby redan nu. Men nog har vi plats för många, många fler? Jag tycker själv att det är väldigt trevligt att höra så många olika språk året om när jag handlar i ICA eller Konsum eller ute på stan.

Att hitta till de utländska turisterna och locka dom hit, mer och mer året runt, är en oerhört viktig del för Vimmerbys framtida utveckling. Tänk er en fördubbling av den utländska turismen hit – ja, då måste ni också tänka i termer av fler jobb, bättre serviceutbud, fler inflyttade permanentboende och fler företag som utvecklas och tjänar pengar!

Visste ni förresten att varje enskild utländsk turist i genomsnitt spenderar 750 kronor om dagen vid sitt besök i Sverige? Det innebär att en tvåbarnsfamilj som besöker Vimmerby i genomsnitt ”investerar” 3000 kronor varje dag i några av våra butiker, bensinstationer, restauranger, besöksanläggningar eller frisersalonger. Varje dag, alltså.

Hur det går med destinationsarbetet? Vår nye projektledare Patric Engqvist har kommit igång bra och gör täta besök ute hos de företag och enskilda som vill vara med och utveckla Vimmerby med omnejd. Vi diskuterar också att koncentrera de kommande insatserna i ett antal tydliga fokusområden,  för att få största möjliga effekt. Inget är dock hugget i sten än, för fortfarande inventerar vi vilka kraftfulla och gedigna initiativ som faktiskt är på gång i vårt område.

Mer info kommer under hösten, var så säkra. Det är onekligen en spännande process som är igång.

Bilden visar den avslutande lunchen i måndags, med från vänster Mikael Ahlerup (Astrid Lindgrens Värld), Dennis Bederoff (Tillväxtverket), Carina Östh och Patrik Kinnbom (näringslivsenheten), Annie Hermansson (Brygghuset Åbro), Joakim Carlqvist (Stadshotellet) och Patric Engqvist (projektledare). Saknas gör bara jag själv, som tog bilden.

Ikväll ska förresten hela vår personalgrupp på fortbildning. Vi ska tillsammans se kvällsföreställningen av Ronja Rövardotter på Astrid Lindgrens Värld. Äntligen!

h1

Aprilväder i trädgårdsprojektet

april 20, 2012

I NÄSTAN TVÅ dagar har det här vindpinade och snöblöta gänget pratat trädgård.

Det är referensgruppen för projektet Astrid Lindgrens Trädgårdar som har haft möte och diskuterat allt från finansiering av den nya trädgården till hur den yttre miljön vid parkeringarna ska se ut.

Det är ett otroligt lustfyllt arbete vi har framför oss, som vi hoppas kan engagera många människor – såväl experter utifrån, som hängivna trädgårdsintresserade i Vimmerby med omnejd.

Och inte minst hugade finansiärer, som gärna skulle vilja bidra till en alldeles speciell trädgårdsupplevelse med utgångspunkt från Astrid Lindgrens livsgärning.

Det är verkligen en kvalificerad skara som ingår i vår referensgrupp och vi är förstås stolta och glada över att de vill arbeta med oss.

Från vänster på bilden ser ni projektledaren Kajsa Holst, vår producent Anneli Karlsson, trädgårdsentreprenören Lars Krantz (som drivit upp berömda Rosendals trädgård på Djurgården i Stockholm och som numera jobbar med Wij trädgårdar i Ockelbo), miljökonsulten Birgitta Sandström Lagercrantz (som senast arbetat på Kulturhuset i Stockholm med urban odling, gatsmart mat och utställningen Tipping point), bankmannen Göran Theodorsson från Växjö, och så jag själv. 

I referensgruppen sitter dessutom Thomas Carlzon (VD för IKEAs moderbolag), Maria Sidén (VD för Tjolöholms slott i Kungsbacka) och Bengt Benson (representant för familjerna som äger Astrid Lindgrens barndomshem).

Jag är säker på att alla vi som möttes igår och idag är besjälade av de fina möjligheter som finns här på Astrid Lindgrens Näs att fortsätta utveckla ett berörande och fantastiskt besöksmål.

Fler rapporter kommer så småningom. Trevlig helg så länge – och glöm inte att ni kan fly undan aprilvädret och äta lite god mat hos Lantköket på Näs. Och göra det där besöket i vår stora basutställning Hela världens Astrid Lindgren, som ni tänkt på så länge! 

Välkomna! 

 

PS. Trädgårdsmästaren Lars Krantz i närkontakt med Pippis alldeles äkta sockerdricksträd, som ju står här på Astrid Lindgrens Näs. DS.  

h1

Grattis till stipendiaten Ingrid

mars 28, 2012

GRATTIS SÄGER VI idag till Ingrid Jönsson från Brösarp, som tilldelats 2012 års skrivar-stipendium. Det delas årligen ut av Saltkråkan AB och Astrid Lindgrens Näs.

Ingrid Jönsson är en av de cirka trettio studenter som genomgått Linnéuniversitetets kurs ”Att skriva barnlitteratur”, som varit förlagd till här under hösten 2011.  

Ingrid Jönssons berättelse ”Drömfångaren” har enligt stipendiejuryn många goda ingredienser, inte minst humoristiska. Berättelsen har också en stor utvecklingspotential. Texten präglas av ett gott  språk och riktar sig till barn i mellanåldern.

– Det var en utmaning att välja  en stipendiat. Flera bidrag höll hög klass, säger Solveig Olsson-Hultgren, författare och föreläsare och en av jurymedlemmarna. Stipendiejuryn har också bestått av Maria Tunek, bibliotekarie vid vår kunskapscenter på Astrid Lindgrens Näs, och jag själv.

Det är Saltkråkan AB – som förvaltar Astrid Lindgrens rättigheter – som finansierar det stipendium som en av studenterna kan få. Stipendiet skall användas till en veckas vistelse här på Astrid Lindgrens Näs, där studenten efter avslutad kurs ska få möjlighet att sitta och skriva i lugn och ro i inspirerande miljö alldeles intill Astrid Lindgrens barndomshem.  Stipendet täcker studentens kostnad upp till 7 000 kronor.

Våren 2012 pågår förresten en fortsättningskurs i kreativt skrivande vid Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby ,”Att skriva barnlitteratur II”, också den i Linnéuniversitetets regi.

Grattis till Ingrid!

h1

En krans för Astrid

januari 28, 2012

IDAG HAR VI på Astrid Lindgrens Näs hedrat Astrid Lindgrens minne, på dagen tio år efter att hon gick bort. Tänk att det redan är tio år och tänk att det känns som om hon fortfarande finns mitt ibland oss!

Jag och Mikael Ahlerup (till vänster på bilden), vd för Astrid Lindgrens Värld, lade ner två vackra kransar som en hälsning från våra företag. En timme senare gästades vi av den välkände författaren och barnläkaren Lars H Gustafsson, som talade klokt och inspirerande om barns situation idag och i framtiden.

I den djupa snön runt Astrid Lindgrens familjegrav syntes att många människor varit där under förmiddagen och en lykta samt några fina vårblommor hade placerats intill Astrids enkla och vackra gravsten.

Lars H Gustafsson var med vid graven och lade ner en fin röd ros. Han träffade Astrid redan på 1970-talet, bland annat i samband med den diskussion om barns rättigheter och barnaga som blossade upp då. Talet ”Aldrig våld!”, som vi idag ger ut i nytryck i samarbete med Astrid Lindgrens familj, handlar precis om det.

Filmsalen på Paviljongen på Astrid Lindgrens Näs var nästan fullsatt, när jag och Lars samtalade om hur barn har haft det och har det idag. Lars sa många kloka saker om barn och våld, men framförallt pekade han på vuxnas ansvar. ”Det är vuxna som slåss och som visar barnen att våld kan förekomma” sa han bland annat.

Även i alla sådana diskussioner och samtal kring barns rättigheter och situation så lever Astrid Lindgrens tankar vidare. Och den som vill köpa Astrids bok ”Aldrig våld!” kan från och med idag göra det via Astrid Lindgrens Näs hemsida – klicka här!

Lars H Gustafsson skriver en läsvärd blogg som du hittar här.

h1

Sommartävling: vad ska kaninerna heta?

juli 2, 2011

SOM JAG SKREV häromdagen har vi fått två nya kaniner i Hagen på Astrid Lindgrens Näs. Men de saknar namn än så länge!

Därför utlyser vi nu en liten tävling – vi behöver helt enkelt hjälp med namnen! Hankaninen är svart (bilden) och honan brun.

Lämna ditt förslag genom att klicka på kommentarlänken här i bloggen eller mejla till info@astridlindgrensnas.se.

Bästa förslaget vinner räkmacka och valfri dryck (vin/öl eller läsk/vatten) för två personer i vårt kafé + två fribiljetter till våra utställningar (”Hela världens Astrid Lindgren” och ”Pettson och Findus och många fler!”).

Tävlingen pågår fram till den 13 juli och juryn består av mig själv och vår marknadsförare Henriette Westholm. Så kom igen nu och ta chansen!

h1

Dymmelonsdag och debatt

april 20, 2011

IDAG ÄR DET dymmelonsdag och i vårt kafé serverar vi välsmakande påsktallrikar på löpande band!

Dymmelonsdagen har fått sitt namn av att man i denna stilla påskvecka ville dämpa kyrkklockornas klang. De skulle inte låta under dymmeln, så man virade in klockornas metallkläppar i tyg eller bytte dem mot trästavar, dymlingar.

Lite mindre oväsen hoppas jag också på, vad gäller debatten kring Astrid Lindgrens Näs och finansieringen. Idag svarar jag och bolagets styrelseordförande Kristina Alsér i varsin debattartikel på den artikel som kommunstyrelseledamoten Ingela Nilsson Nachtweij skrev häromdagen. Kristinas artikel är här och min är här.

Personligen kan jag ibland fundera över att en del politiker och andra tror sig kunna övertyga omgivningen om vikten av att satsa pengar i vår verksamhet – samtidigt som man själv upprepade gånger påstår att den inte är värd så mycket.

Om vi själva bara talar om kostnader som en belastning och sällan om det värde som pengarna skapar – varför ska då andra externa finansiärer engagera sig, kan man undra?

Att bygga upp varumärken är oerhört svårt, men att ”prata ner” ett varumärke går i ett huj. Den som verkligen månar om Vimmerby borde vara lite försiktig med det sistnämnda.