h1

Om någon klippte av Pippis flätor…

januari 16, 2014

pippiutanfaltorIDAG BLEV JAG uppmärksammad på en krönika i tidningen Dagen. En krönika som handlar om Astrid Lindgren, och som också – tycker jag – vittnar om att orden i vissa fall inte längre betyder något.

På ett vis lever vi i en tid där yta är allt. Där rastlöshet och respektlöshet blivit vanligare än eftertanke och respekt. Daniel Grahns krönika om hur SVT snöpte ett Astrid Lindgren- och Georg Riedel-verk på mitten ger ett exempel på det.

Daniel skriver:

”Blev minst sagt betänksam över den klåpare som klippt bort de tre sista verserna på drängen Alfreds paradsång: ”Fattig bonddräng”. Alfred sjunger om drängens slitiga liv, hur han kämpar, misslyckas, och till sist dör. I originaltexten griper Gud in och ger drängen upprättelse i himlen. Men i SVT:s julversion slutar sången mitt i: ”… harvar, gnor och trälar, och till sist, ska jag dö”. Punkt slut. Ingen himmel eller Herre, ingen kärlek, ingen vila.”

Det här är ett oskick, det håller jag fullständigt med Grahn om. När poeter, konstnärer och musiker tänkt sig en helhet och gjort medvetna val för att skapa denna helhet – då klampar nästa, mindre begåvade, led in och stympar, omformulerar eller förstör det upphovspersonen har skapat. Man ser det tyvärr ofta.

Det blir som att bara visa halva Bergman-filmer, klyva Picassos Guernica på mitten eller bara spela verserna på ABBA:s låtar och skippa refrängerna. Eller klippa av Pippis flätor. Alla inser att sådana ingrepp totalt massakrerar upplevelsen. Och konstverken.

Det är därför som upphovsrätten är en viktig rätt. Konstnärer (som Astrid Lindgren, Georg Riedel, Ingmar Bergman, Picasso, Benny Andersson) har skapat verk som miljoner människor älskar. Då ska inte nästa led få kliva in på scenen och halshugga de odödliga skapelserna!

Omtolka? Javisst. Uppdatera och framföra? Ja. Men inte stympa och göra våld på!

Ibland har jag en sorgsen känsla av att ord tappar sin betydelse för allt fler människor. Idag kan man till exempel ”älska” både sina barn, sitt jobb och sin nya duschkabin. Man kan ”hata” både nazism, Blondin-Bella eller en slö dator. Allt fler synonymer bakas ihop till ett enda multifunktionellt negativt eller positivt ord. Nyanser och valörer försvinner. Av alla språkets färger blir bara de mest kontrasterande kvar till slut – svart och vitt, hat och kärlek, ful och snygg, för och mot!

Därmed försvinner även förmågan att ta till sig nyanser och olika djup i läsning och samtal. Vår tids rastlöshet gör att vi långsamt men säkert riskerar att tappa förmågan att föra längre resonemang eller läsa långa texter. Snabba puckar och korta texter gäller. Rastlöshet och lusten att zappa tar över. I värsta fall.

Av samma skäl kan vissa okänsliga individer knipsa av den helt fantastiskt komponerade Fattig bonddräng på mitten, utan att blinka eller be om ursäkt. Det är respektlöst mot publiken och respektlöst mot Astrid Lindgren.

Här har ni ett klipp på HELA ”Fattig bonddräng”, som Tommy Körberg aldrig ens skulle drömma om att korta ner.

(Tack till Anna Mellergård för tipset om Dagen-krönikan.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: