h1

Det är kulturen och konsten som drar!

mars 17, 2013

invigningexteriörI HELGEN HADE jag förmånen att besöka Dalslands Konstmuseum i Upperud, för att inviga årets utställningssäsong på museet.

Och återigen kom jag att tänka på hur oerhört viktigt det är även för glesbygden att ha tillgång till vad vi kan kalla för ”kulturell infrastruktur” och den sortens fria mötesplatser som museer och konsthallar är.

Dalslands Konstmuseum tronar med sina röda gamla bruks-byggnader, och sin relativt nya konsthall, på en höjd med en bedårande utsikt över sjön Spången. Den gamla vackra bruksmiljön i Upperud bildar fond och bara några minuters bilresa bort, på slingriga och spännande småvägar, ligger den berömda akvedukten i Håverud, som är ett viktigt besöksmål i Dalsland.

Här är landskapet som vackrast, men man kan ändå inte komma ifrån känslan av avfolkningsbygd och att platsen ligger lite vid sidan av. Så som det är för många av våra små samhällen ute i landsorten: idyllisk och skön natur, men trots det allt fler tomma hus, nedlagda näringar och bortflyttade människor. Så var det också för Vimmerby om man backar femton-tjugo år, har det sagts mig.

Hur alla dessa avfolkningsbygder ska kunna vända trenden vet jag inte. Men jag tror att ett av många svar på frågan stavas ”kultur” ( eller mer modernt: ”de kreativa och kulturella näringarna”). I synnerhet om kulturen vågar och vill koppla armkrok med besöksnäringen, och vice versa.

De små avfolkningskommunerna (Mellerud har knappt 9 000 invånare) kämpar förtvivlat för att hitta nya verksamheter som kan skapa attraktivitet och inflyttning. I den kampen är jag övertygad om att man alltför ofta förbiser kulturens roll.

Den traditionella näringslivspolitiken är fortfarande i stor utsträckning fixerad vid skorstenar och fabriker. Fortfarande resonerar många som att räddningen för glesbygden är etableringen av nya tillverkningsindustrier, möjligen kombinerat med ett förbättrat skogs- och jordbruksstöd.

Och visst är de traditionella basnäringarna fortfarande viktiga. Det ser vi inte minst här i Småland. Men till dessa basnäringar måste nu även besöksnäringen räknas, och därmed också besöksnäringens motor: de kreativa och kulturella näringarna. 

För det är kultur som skapar de starka reseanledningarna. Det är kultur som gör att en plats, eller ett samhälle, får ansikte, själ och hjärta. Det är kultur som ger en bygd renommé. Det är kultur som skapar de fria, nyfikna och öppna mötesplatser som måste finnas i varje dynamisk miljö om den ska vara just – dynamisk.

Jag blir därför lycklig när jag ser ett museum som Dalslands Konstmuseum, placerat mitt i en en fantastisk och vacker miljö, som har ett så kvalificerat och lockande utställningsprogram. Som inte bara nöjer sig med att vara ett litet hembygdsmuseum för de närmast sörjande, utan som lägger upp ribban och vill locka besökare även från Göteborg och Oslo. Som vill föra in nya tankar i den gamla bruksmiljön, visa på nya möjligheter och låta nya människor träffas på en skapande och dynamisk mötesplats!

Det är inte längre bara kluriga pryltillverkare, snickerifirmor, mekaniker eller bagerier som vi menar när vi talar om småföretagare och entreprenörer – det är också konsthallschefer, konstnärer, författare, filmare, skådespelare, skulptörer, dansare och musiker.

Det är de senare som i framtiden får (och själva tar på sig) uppgiften att locka besökare även till avlägsna belägna platser. Besökare som sedan handlar av ortens kluriga pryltillverkare, snickare och mekaniker och mumsar på det lokala brödet!

PS. Apropå utställningarna som öppnade i helgen på Dalslands Konstmuseum (pågår till 12 maj): Anna Sjons Nilsson kom farande från Dalarna med sin broderikonst och fick folk att stanna upp inför kollisionen mellan det traditionella och det nutida. Dag Ronny Pettersen körde från Norge för att visa sitt kraftfulla, färgstarka måleri och prata om sitt förhållningssätt till vår tids slöserimentalitet och till naturen.  I nedre galleriet visades Ingrid Vang Nymans tidslösa  bilder, som var den direkta anledningen till att jag fick äran att invigningstala. På bilden ser ni Dag Ronny, Anna Sjons och jag själv. Plus några av Dag Ronnys tavlor. DS.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: