h1

Stora utmaningar för Sveriges museer

maj 8, 2012

LANDETS MUSEER STÅR inför stora utmaningar just nu. Digitalisering, kommunikation, affärsmässighet och nya gränsöverskridande arbetsformer är bara några saker som stöts och blöts för fullt i museivärlden.

Riksförbundet Sveriges Museer – som vårt förhållandevis lilla kulturcentrum Astrid Lindgrens Näs är medlem i – samlades under tisdagen på Smålands Museum i Växjö för en dialogdag, under ledning av förbundets generalsekreterare Mats Persson (bilden).

Det är guld värt – och helt nödvändigt – att träffa kollegor och få ventilera framtidsfrågor!

Vi har förstås olika infallsvinklar på saker och ting. En del av oss representerar stora institutioner – exempelvis länsmuseer – och andra lite mindre och kanske specialiserade museer. Men problematiken och de viktiga frågorna är nog i huvudsak ändå desamma.

Mycket av samtalet handlade om vad Riksförbundets uppgift skall vara, enligt oss medlemmar. För min del tycker jag det är utmärkt med ett branschförbund som kan driva debatten om kulturarvets betydelse, finansiering och gestaltning. Men också som kan driva opinion i mer ”politiska” frågor, som till exempel den heta frågan om det verkligen finns ett genuint ”svenskt” kulturarv som bör konserveras i form av en kulturkanon och litteraturkanon. Personligen anser jag att nationalism egentligen inte har ett dyft att göra med museernas uppdrag och att det är stagnerande och gammalmodigt att både gamla och nya partier i riksdagen talar om kulturarv och museer i det perspektivet.

Förbundet är förstås också mycket viktigt i förhållande till statsmakterna – det är bara med en gemensam, stark röst som Sveriges alla museiinstitutioner kan hävda nödvändigheten av en stark, fri och expanderande museisektor.

Andra angelägna frågor är hur vi kan göra publiken och allmänheten mer delaktig i våra verksamheter. Tiden är egentligen förbi då museerna ensidigt levererar information till icke delaktiga mottagare; idag är det minst lika relevant att kunskapsströmmarna går åt andra hållet, från medborgarna in till museerna. Ett slags ”museipedia” kanske håller på att ta form, där allmänhetens insatta fakta är väl så viktiga för den gemensamma kunskapsbankens soliditet som den kunskap som våra egna experter sätter in.  

Jag tror att Sveriges museer, kulturcentra och konsthallar idag har en större möjlighet än någonsin att ta åt sig en position som drivande i samhällsdebatten. Museer, kulturcentra och konsthallar bör utvecklas från – om jag nu får generalisera –  att vara bevarandeinriktade institutioner till att bli landets viktigaste mötesplatser. Många är redan ett långt stycke på väg, andra famlar efter sin identitet i en ny tid.

Vägen till en ny museikultur går inte genom att minska expertkunskaperna eller specialiseringen – utan tvärtom öka den. Men också korsbefrukta med en stark vilja till problematisering, mod att ställa de obekväma frågorna, sätta ljus på det kontroversiella i kulturarvet, mod att debattera, provocera och ruska om. Det modet har säkert redan många medarbetare på museerna, men även styrelser och politiker måste tillägna sig det och förstå vikten av att museer och kulturcentra spelar denna samhälleliga roll utifrån profession och kunskap!

Och på institutionerna och mötesplatserna måste vi framförallt inse att vägen in i framtiden handlar om att hitta alla tänkbara former för kommunikation och dialog med de många människorna, som IKEA skulle ha uttryckt det.

PS. Besök gärna Kulturparken Småland, bara några steg från tågstationen i Växjö. Kulturparken blev faktiskt Årets Museum 2012! DS.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: