h1

Almedalen 4 – kultur och företagande

juli 15, 2011

IDAG FORTSÄTTER JAG att redovisa några resonemang från Almedalen på Gotland förra veckan. Den här gången handlar det om de kulturella och kreativa näringarna.

Och på slutet desutom några rader om baggen på bilden.

Ett av Kulturrådets seminarier på Gotlands Museum – för övrigt en mycket bra seminarieserie under två dagar – handlade om kultur och företagande.

Ingrid Elam, kritiker och dekan för ”Kultur och samhälle” vid Malmö högskola, radioteaterns chef Stina Oscarson och den legendariske reklammannen Sven-Olov Bodenfors, tillika ordförande i regeringens Rådet för de kulturella och kreativa näringarna samtalade kring frågan.

Elam påpekade att talet om att kulturarbetare måste bli bättre på att starta företag inte är alldeles logiskt: 30% av alla kulturutövare är redan egenföretagare, jämfört med bara 10% av befolkningen i övrigt.

–Man måste definiera tillväxt på olika vis, sa Bodenfors. De kulturella och kreativa näringarna  i Sverige och EU, omsätter redan idag mer än exempelvis bilindustrin, men är organsierade på ett annat sätt. Hela 90 % av alla konstnärer har enskilda firmor. Det borde vara möjligt att utveckla andra och bättre former av företagande.

Ingrid Elam pekade på Malmö, där 5 000 människor för några år sedan jobbade i ett enda företag, Kockums. Idag – på samma varvsområde – arbetar fortfarande 5 000 människor där, men i 500 olika företag, bland annat till stor del inom de kreativa näringarna.

Stina Oscarson varnade för att konstnärlig frihet ersätts av marknadsanpassning – själv hade hon för sitt uppehälles skull regisserat en produktlansering av vitvaror och blivit helt intvingad i vitvaruföretagets idévärld.

–Det är klart som sjutton att jag anpassar mig. När jag ska göra en föreställning som går ut på att sälja kylskåp är jag inte fri. Om det här samhällets enda berättelse är att vi ska bidra till en ökad ekonomisk tillväxt, då måste konsten stå fri att visa att det finns andra berättelser. Berättelser om vad det är att vara människa, om relationer och om vad det är att bygga ett samhälle.

Hon menade att konstnärer måste försvara konstens frihet och citerade Dag Hammarskiöld: ”Den som vill odla sin trädgård, reserverar inte mark för ogräs!”

Elam menade att de konstnärliga och kreativa näringarna har betydelse för mer traditionella företag, exempelvis den traditionella tillverkningsindustrin:

–De kreativa och kulturella näringarna har behov av ständig innovation och utvecklar metoder för detta. Konst innebär en ständig omprövning. Man blickar tillbaka till det som gjorts innan. Man ”reviderar” och ändrar uttryck och hittar nya former. Det kan andra företag lära mycket av.

Bodenfors är optimistisk om framtiden för de kreativa näringarna och har sagt att han tror att dagens 200 000 sysselsatta inom kulturella och kreativa näringar kan bli 500 000, om de allmänna förutsättningarna förbättras.

–Det är ingen vits med att göra dåliga entreprenörer av konstnärer. Ingenjörer, ekonomer och andra borde istället utbildas till att bli bättre mottagare av konstnärernas skapande.

–Vi borde öka möjligheterna att förstå humaniora, litteratur, film, konst med mera, för att verkligen kunna ta tillvara alla dessa värden som finns där ute i samhället. Det är lite som svampskogen – många går förbi utan att veta vad som finns där, och svamparna ruttnar om de inte kommer till användning. Det handlar alltså inte bara om konstnärernas villkor, det handlar också om publikens villkor. 

–På vilket sätt tar man i den svenska skolan fasta på att de kreativa näringarna utvecklas rekordsnabbt. Utvecklar man sådana färdigheter hos dagens skolbarn, så att de kan bli goda producenter av kultur och goda användare?

Frågan blev hängade kvar i luften, för skolans folk och skolpolitiker att besvara.

Dagens spaning: Vad de kulturella och kreativa näringarna egentligen är råder det fortfarande en vilsenhet om. Regeringsrådet som Bodenfors leder skall antagligen försöka bena ut den frågan. Men även om alla verkar överens om att de kreativa näringarna kommer att spela en stor ekonomisk roll i framtiden, så verkar få lita på det fullt ut.

”Gärna en fin teaterscen, men först en rejäl fabrik med skorsten, tillverkning och råvaruförädling!” verkar många beslutsfattare fortfarande tänka i smyg.

Bilden ovan visar förresten ett trafikhinder i Visby, ett resultat av en kreativ näringsverksamhet.

Glädjande nog ser jag nu att några vimmerbypolitiker äntligen ansluter sig till det förslag som Lis Astrid Andersson framförde i redan förra sommaren och som jag själv la fram tidigt i våras i destinationsarbetet i Vimmerby – nämligen att våra fula betongklossar snarast bör ersättas med skulpterade ”griseknoar” enligt samma modell som Visbys baggar och Stockholms lejon.

Själv kan jag inte alls förstå den nuvarande skyltningen på torget i Vimmerby – ett gulrött ”hästhoppningshinder” med två ilskna förbudsskyltar kan väl ingen uppfatta som särskilt välkomnande? Varför inte bara bjuda in till ett vackert, bilfritt torg  i stället för att aggressivt avvisa bilburna turister? Här finns definitivt utrymme för en kreativ och kulturell entreprenör att utforma något inbjudande och konstnärligt unikt!

Men det är förstås ett sidospår i just det här ämnet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: