h1

Almedalen 3 – koffert och makt

juli 12, 2011

MÅNGA SEMINARIER HAR handlat om regionaliseringen av kulturpolitiken. Jag har stundtals parkerat mig på Länsteatern i Visby för att lyssna till kloka reflektioner kring det som kallas samverkans-  och koffertmodellen.

Att landets nya kulturpolitik handlar om en maktförskjutning verkar alla vara överens om. Regionerna ute i landet får bestämma mer, staten mindre.

Samtidigt betonar alla vikten av en samsyn och en förbättrad dialog mellan Statens Kulturråd och de lokala politiker och tjänstemän som nu får ökat inflytande i regionerna. Bland annat eftersom Kulturrådet fortfarande har kvar ett starkt inflytande över hur pengar fördelas över landet.

Dessutom: anslagen till det fria kulturlivet, skapande skola och annat beslutas fortfarande i Kulturrådet, så någon total decentralisering är det inte fråga om. Ännu, kanske man ska tillägga.

På seminariet, som arrangerades av Riksförbundet Sveriges Museer (där vi är medlemmar) och Svensk Scenkonst, visade sig de flesta i panelen vara mycket positiva till regionaliseringen och samverkansmodellen. Helena Wessman, vd för Göteborgssymfonikerna, påpekade visserligen att Kulturrådet alltid stått för den internationella utblicken och kunskapen, men att regionen och orkestern själv i framtiden säkert kan upprätthålla nivån. Något udda är ju symfonikerna i det här sammanhanget, eftersom den orkestern arbetar på hög internationell nivå och har resurser därefter, både från staten, sponsorer och regionen (där man ser orkestern som ett medel i strävandena att internationalisera hela göteborgsregionen).

Värre är det då för de mindre institutionerna ute i landet, dit min egen institution Astrid Lindgrens Näs hör. Risken för att ljumt kulturintresserade politiker prioriterar besöksturism istället för fri konstnärlig verksamhet finns ju där, det vill säga att politikerna bara stirrar sig blinda på besöksiffror och eventuella effekter på besöksnäringen, men inte förmår värdera kulturens betydelse i sig.

Konst och kultur ska finnas på ”armlängds avstånd” från alla medborgare, har regeringens utredare Chris Heister (m) slagit fast. Ändå är kulturanslagen de som oftast har svårast att hävda sig ute i landet, menade flera av seminariedeltagarna.

Philip Johnsson, ordförande i Värmlandsoperan och mångårig politiker i landsting och annorstädes, tyckte ändå att Kulturrådet behövs.

– Om opinionen i Värmland skulle vilja ha ett Sven-Ingvars-museum, så skulle säkert politiken frestas att säga ja och ta pengarna från Värmlands Museum. I det läget är det skönt med en nationell samtalspart som kan stå emot och visa på nyttan av ett starkt regionmuseum i varje länsdel, sa Philip Johnsson.

En stor del av diskussionen handlade – och bör handla! – om hur vi får in det fria kulturlivet på museer och institutioner. Det är, tycker jag, en viktig del i det framtida arbetet – inte bara för att ge fria konstnärer jobb, utan för att samverkan kan göra att museer och institutioner som vår verkligen blir levande, viktiga och spännande arenor för samtal och upplevelser.

Slutordet från Philip Johnsson gillade jag. När de regionala kulturpolitikerna då och då vill nagga en miljon eller två av Värmlandsoperans budget, så brukar han säga till dem:

– Bra opera har ni nytta av. Men dålig opera har ni ingen nytta av!

Dagens spaning: När det gäller regionaliseringen är det just nu en stor skillnad i resonemangen mellan  storregionerna (exempelvis Skåne och Västra Götaland) och de mindre regionerna. De större är avgjort mer aktiva och har av hävd – genom sina stora institutioner – en etablerad och bra dialog med staten. De större regionerna oroas mindre av okunniga politiker än representanter för småregionerna. Noterbart är ocskå att knappast någon snuddar vid tanken på att ”omfördela” de tillgängliga kulturpengarna – helt enkelt därför att det skulle leda till ett sånt politiskt rabalder och den politiker är inte född som tar en fight med redan etablerade stora kulturinstitutioner till förmån för nya, mindre uppstickare. Om den ”nya” kulturpolitiken alltså verkligen blir ny – eller bara vitaliserar de gamla institutionerna och kulturtjänstemännen – återstår därför att se.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: