h1

Drunknar Pippi i prylhavet?

december 28, 2010

ÄR PIPPI LÅNGSTRUMP på väg att tappa sin själ? I Dagens Nyheter varnar Pia Huss för att barnböckernas litterära hjältar är ”på drift i prylhavet”. Jag tycker att hon har både rätt och fel.

Pia Huss skriver så här: ”Numera är Pippi världsberömd, klonad och masspridd. Filmer, tecknade serier, pennskrin, haklappar, dockor, spel, pussel, paraplyer, pyssel … Sälj-sälj i högform medan Pippi själv sitter kvar på Villa Villekullas vind och grubblar på hur allt kunde gå så snett.”

Så radar hon upp exempel på andra figurer som hon menar nästan har kommersialiserats till döds: Mamma Mu, Pettson, Munintrollen och Nalle Puh. Och naturligtvis har hon rätt i att ursprunget kan förändras – och framförallt förenklas, banaliseras – i takt med att figurerna reduceras till att bli dekorationer på tallrikar eller skolväskor.

Den största faran uppstår när den som äger upphovsrätten inte längre kan påverka tallriksproducenten. Ty den senare kan göra tallrikar utan en tanke på annat än figurens säljbarhet, medan upphovsrättsägaren i nästan alla fall har en relation till figurens ursprungliga själ och dess skapare.

Det Pia Huss pekar på i sin artikel är det oövertänkta och hänsynslösa utnyttjandet av populära barnboksfigurer. Det kan vi alla vara emot. Men hur ska vi ställa oss till filmatiseringar, datorspel, dockor och paraplyer som är tillverkade med omsorg om figurerna och där man tar hänsyn till den ursprungliga idén bakom exempelvis Pippi?

Just Pippi anförs i artikeln som huvudexemplet på utarmning – men jag tror faktiskt att det är tvärtom!

Pippi är sedan länge laddad med en kraft som inte så lätt låter sig kuvas, inte ens av glättiga amerikanska serietecknare eller småländska dockfabrikanter. Undertexten ”stark, rättvis tjej med integritet och en sund skepsis mot auktoriteter” lever kvar även i den simplaste Pippi-docka, helt enkelt därför att barnet som leker med dockan haft en tidigare kontakt med Pippi – förhoppningsvis genom att någon förälder har högläst böckerna, men sannolikt också genom att barnet sett Inger Nilssons Pippi på film.

Pippis själ är fortfarande mycket starkare än avbilden. Så länge de ursprungliga berättelserna om Pippi är levande inom barnen, så kommer även det plastigaste tallriksunderlägg att vara laddat med Pippis egentliga styrka.

Barn har behov av symboler för att bekräfta sina upplevelser, ting som gör verkligheten konkret. I butiken på Astrid Lindgrens Näs har vi valt bort en del produkter som vi upplevt vara för glättiga och innehållslösa. Däremot gillar vi att se hur barnen leker med de dockor av Emil och Ida som vi säljer, eller förtjusningen när de galopperar iväg på käpphästen Lilla Gubben.

Det finns, som jag ser det, en fullt legitim prylmarknad, som i barnens värld snarast förstärker upplevelsen av Astrid Lindgrens berättelser och låter dessa få en fortsättning i leken. Men det ska förstås inte vara vad skräp som helst.

Vår huvuduppgift är givetvis inte att sälja klistermärken och Pippi-peruker. Vår huvuduppgift är att stimulera till läsning av Astrid Lindgren samt ge fördjupning om hennes fantastiska gärning. Vi berättar gärna om Pippi och de andra karaktärerna, vi läser berättelserna för barnen i Sagoladan och vi säljer böcker till intresserade besökare. Men samtidigt ser vi inget ont i att sälja pussel med Ingrid Vang-Nymans eller Björn Bergs bilder och vi kan tänka oss en rad andra produkter med anknytning till Astrid Lindgrens författarskap. Men de ska vara precis som böckerna – de ska vara bra!

Produkter kring populära figurer –  eller merchandising – är för övrigt inget nytt. Vill man hårddra det kan man peka på ikoner inom den ortodoxa kyrkan eller frikyrkornas bildekaler och t-tröjor, för att inte tala om söndagsskolornas gamla fina bokmärken. Det är antagligen samma behov av att låta myterna och berättelserna förtingligas och komma med in i vardagen som styr konsumenterna i det fallet också. Grundbudskapet tycks i alla fall leva vidare sida vid sida med produkterna utan att deformeras nämnvärt.

Det problem som Pia Huss pekar på i sin artikel aktualiseras ofta, eftersom många aktörer vill snylta på framgångsrika ”varumärken” som Pettson, Pippi och Mumintrollen. Det arbete som görs av upphovsrättsägarna – antingen det är konstnärerna själva eller deras familjer – är därför oerhört viktigt. Deras roll blir ofta nog att säga nej och skapa ”förbud”, men de gör det i allas vårt intresse.

För åtminstone jag vill inte se Karlsson på Taket inviga bensinmackar i parti och minut eller att Pippi ska bli namnet på en syntetisk läskedryck.

Bilderna ovan föreställer i tur och ordning den Pippi-docka som Micki tillverkar, konstnären Lisa Larssons keramiska Pippi och en Jesus-tröja från en kristen nätbutik.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: