h1

Pippi & Dagens Nyheter

januari 17, 2010

https://i0.wp.com/www.garbergs.se/media/dagensnyheter/logo.jpgIDAG ÄGNAR SIG Dagens  Nyheters ledarskribent Malin Siwe åt den förestående affären mellan Saltkråkan AB och Vimmerby kommun. Så klart – det här är en stor och viktig affär inom svensk besöksnäring, och just därför bör såväl ledarskribenter som kommunpolitiker försöka se den i dess helhet.

Jag har egentligen ingenting med affären att göra, vårt kulturcentrum Astrid Lindgrens Näs lever sitt eget liv som ett annat bolag inom kommunen. Men som chef för verksamheten är jag förstås intresserad av hur den framtida uvtecklingen – kommersiellt och kulturellt – ska ske i Vimmerby med utgångspunkt från att Astrid Lindgren är född här.

Jag har i många sammanhang påpekat att försäljningen av kommunens aktier i Astrid Lindgrens Värld i första hand inte handlar om att kommunen vill bli av med ett företag, vilka många tycks tro. Kommunen skulle utan problem kunna fortsätta driva Astrid Lindgrens Värld som ägare ytterligare ett stort antal år. Däremot är det svårt att se hur kommunen i längden skulle kunna bli en offensiv och storsatsande ägare. Skattepengar är inget riskkapital i en kommersiell verksamhet.

Affären handlar istället om att säkra företagets framtid och utveckling. Det finns ingen ambition att sälja av en klunga hus, en parkeringsplats, ett skogsområde eller en stugby – ambitionen är att säkerställa att nytt kapital och ny investeringskraft kommer in i en rörelse som kan och bör utvecklas. Det är en strategiskt viktig åtgärd, som gagnar både kommunen och alla de andra många privata företagen som lever på Astrid Lindgren-turismen i Vimmerby.

Utvecklingen av Astrid Lindgren-turismen måste också ske varsamt, i Astrid Lindgrens anda. Jag är övertygad om att det sker bäst med Astrid Lindgrens arvtagare som delägare i det största företaget. Saltkråkan AB:s verksamhet handlar idag till stora delar om att värna Astrid Lindgrens författarskap och förhindra att det utnyttjas, förvrängs och urvattnas. Den kompetensen finns där, mer än någon annanstans. Det är i högsta grad också en angelägenhet för Astrid Lindgrens Värld, Vimmerby kommun och inte minst vårt företag, Astrid Lindgrens Näs.

Malin Siwe försöker i dagens ledarartikel att lägga frisk ved på den brasa som för över ett år sedan tändes av den gamla Sagobyns ägare, som en gång i tiden själva sålde bolaget för miljonbelopp. Annat bränsle har också slängts in av  hotellägare i kommunen, som ängslats över konkurrens från framtida nya hotell, samt kampanjorgansiationen Den Nya Välfärden. Malin Siwe verkar ha läst deras argument bättre än hon tagit till sig andras. Man kan undra av vilken anledning.

Jag är också mycket förvånad över att Malin Siwe – som trots allt har en central position på Dagens Nyheter och i opinionsbildningen – sänker sig till krogsnackarnivå för att baktala Astrid Lindgrens familj. Hon är tillräckligt skärpt för att inte göra det med egna ord, men citerar glatt och utan reservationer Bert Karlssons slängiga omdömen.

Siwe ansluter sig därmed villigt till den förtalskampanj som nu förs mot Saltkråkan AB. Jag kan inte tolka det som något annat än att hon går en parts intressen. Någon oberoende journalist är hon knappast, för då borde hon ha funderat mer över var  hon hämtar eller får sin information. Kampanjorganisationer har inte alltid rätt, kommunpolitiker inte alltid fel och man kanske inte enbart ska lyssna på argumentationen från de förstnämnda.

Kärnfrågan, som Siwe kretsar kring, verkar vara att kommunen inte haft en öppen försäljning med konkurrerande anbud. Men, återigen: kommunen vill inte sälja anläggningen på öppna marknaden! Målet är inte att bli av med någonting. Det finns inget som helst intresse av att kränga av denna känsliga verksamhet exempelvis till en internationell nöjespark eller andra utomstående aktörer för att tjäna en hacka på köpeskillingen. (Det förfaringssättet provades ju av de gamla ägarna, vilket snabbt höll på att leda till konkurs för Astrid Lindgrens Värld – tack och lov överlevde verksamheten med nöd och näppe det ägarskapet!)

Det avtal som nu ligger på bordet garanterar, vad jag förstår, ett långtgående samarbete mellan kommunen och de nya majoritetsägarna i Saltkråkan. Det garanterar också att det eventuella överskottet även i fortsättningen skall återinvesteras i verksamheten.  Jag tvivlar på att en extern kommersiell aktör hade accepterat sådana villkor – och definitivt inte till ett högre pris än det som idag gäller.

Siwe återkommer till att Saltkråkan AB får köpa för billigt, att ”kommunen säljer… till vrakpris” och ”pangrabatt” och ”jätterabatt”. Jag är inte mannen att leta fel i den oberoende värdering som gjorts av Ernst & Young och som ligger till grund för köpeskillingen. Det är möjligt att Siwe och andra kritiker har andra, mer korrekta beräkningar. I alla fall låter det så i debatten. Men det som slår mig är att ingen, vare sig Siwe eller någon annan, lyckats precisera en alternativ summa. Det är märkligt, för den som hävdar att en beräkning är felaktig bör väl själv ha gjort en annan, mer korrekt för att komma fram till just det?

”En vanlig pluttifikation vid företagsaffärer är att betala tio gånger vinsten” skriver Malin Siwe visserligen. I fallet Astrid Lindgrens Värld skulle köpeskillingen i så fall bli 185 miljoner. Jag tror inte ens att Malin Siwe på allvar inbillar sig att kommunen skulle kunna sälja sina aktier till det priset till en extern köpare – kommunen förfogar ju inte över Pippi, Emil och Karlsson, utan bara över asfalten de står på, scenerna, marken och husen.

Att rättigheterna hittills varit gratis, behöver ju sannerligen inte betyda att de också blir gratis om exempelvis Disney-koncernen eller någon annan kliver in på scenen. Det finns inget omoraliskt i att upphovsrättsinnehavare tar betalt för de rättigheter de äger. Det borde väl även vara en uppfattning som DN:s ledarsida kan dela?

Till sist: Malin Siwes artikel är intressant, ur flera aspekter. Någonting har fått henne att skriva artikeln. Men exakt vad hon tycker i frågan passar hon sig noga för att redovisa.

Där är hon smart, för hon inser säkert att hon inte läst på tillräckligt. Artikeln vibrerar av osäkerhet och insinuationer och kan därmed läggas till handlingarna som ytterligare ett exempel på tyckande, utan ansvar för den framtida utvecklingen i Vimmerby kommun och i arbetet med Astrid Lindgren.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: