h1

För 102 år sedan…

november 14, 2009

070608 042…föddes Astrid Anna Emilia Ericsson i det lilla röda huset alldeles här intill. Det är en lång tid sedan, ändå känns hon så närvarande och levande.

Många med mig kommer ofta att tänka på Astrid Lindgren när det gäller brännande, aktuella frågor även idag. Att hon fortfarande är en referenspunkt för oss, att hon fortfarande kan stå som exempel, är egentligen helt enastående.

I dessa dagar diskuteras till exempel bokbranschens ”kris”, som dels orsakas av sämre försäljning (efter flera rekordår, nota bene) och dels av den nya tekniken med elektroniska böcker och digitala läsplattor.

Låt mig citera Astrid Lindgren:

Har boken en framtid, frågar man med jämna mellanrum? Ja, det kan man fråga. Men varför inte lika gärna: Har brödet en framtid? Och rosen och barnvisan och majregnet, hur är det med dem, har de en framtid? Den ena frågan är lika fåfänglig som den andra. Fråga istället: Har människan en framtid? Det kan man ju tvivla på i sorgsnare stunder. Men har hon det, så har boken det också. För har vi en gång vant oss att hämta vår fröjd och tröst i böckerna, så kan vi inte undvara dem. Alla människor vill ju inte läsa, men för många, många är böckerna lika nödvändiga som bröd och salt och kommer att så förbli, hur många finurliga kassetter och TV-apparater och andra ersättningsmedel vi än hittar på.

Så skriver hon i boken Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult, hennes enda egentliga vuxenbok. Det hon skriver gäller än idag, är jag övertygad om.

Nya medier (som Astrid här ovan förutspår) behöver nödvändigtvis inte slå ut de gamla. Grammofonen tog inte död på några orkestrar, filmen tog inte död på radion, TV tog inte död på filmen, bilen tog inte död på hästen etc etc.

För visserligen kommer e-boken och läsplattan att ta marknadsandelar. Men boken som läsupplevelse och produkt kommer att stanna kvar, helt enkelt genom att vara en fulländad och tidlös produkt.

Läsplattor och e-böcker är säkert förträffliga för studenter och i vetenskapliga sammanhang; alla skikt av fördjupad information, bilder, filmer, ljud och annat man kan lägga ”under” texten och elektroniskt plocka fram med en touch, blir en stor tillgång.

Men det skönlitterära läsandet – som i och för sig några i kulturdebatten just nu dömer ut som passé – kräver inte denna komplexitet. Jag tror att människor alltid kommer att ha behov av berättelser, där en unik avsändare (författaren) talar direkt och exklusivt till en mottagare (läsaren).

Läser jag Bröderna Lejonhjärta vill jag som läsare få känna Astrids berättarröst stiga fram ur bokstäverna på papperet, jag vill njuta av Ilon Wiklands suggestiva bilder. Men jag vill absolut inte stanna upp och trycka fram extramaterial med information om exempelvis drakars historia i myt och verklighet eller ens göra ett virtuellt besök i Ilons ateljé.

Jag vill bara ha berättelsen direkt från Astrid och Ilon, rakt in i mig. Inget mer. Och till det är pappersboken överlägsen och kommer att så vara.

Just idag, på Astrid Lindgrens födelsedag, gör det mig extra glad att tänka på hennes livslånga entusiasm över ordets kraft och böckernas magi. Tänk vad en liten människa härifrån Näs har betytt. Tänk!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: