h1

Le Clézio

oktober 9, 2008

DET ÄR FÅ kulturhändelser som omges av sådan idrottslig spänning som när Horace Engdahl tillkännager Nobels litteraturpris. Jag gillar känslan och den nyfikenhet som direkt uppstår, lusten att rusa iväg och skaffa böckerna.

Jean-Marie Gustave Le Clézio har jag skam till sägandes inte läst ännu, men att döma av de första kommentarerna så väntar en sinnlig läsupplevelse. Skönt! Han lär också vara en Sverige-vän, som senast i februari var på besök i Kulturhuset i Stockholm. Dessutom var han den som en gång i tiden introducerade Stig Dagermans roman Ormen i Frankrike.  

Konstaterade i morse för övrigt att Astrid Lindgren fortfarande finns med på de ”gissa-vem-som-får-Nobelpriset”-listor som dagstidningar publicerar. I år hade det gett 100 gånger pengarna för den som spelat på att hon skulle tilldelats det postumt. Det var en fisig utdelning, tycker jag, för sannolikheten är väl obefintlig. Och tur är väl det!

Frågan om Astrid Lindgren och Nobelpriset lär vara den fråga som Horace Endahl är mest trött på och jag förstår honom. Vad få tänker på är dessutom att Astrid Lindgren faktiskt fick Svenska Akademiens mest prestigefyllda egna pris, Akademiens stora pris, 1971. Därefter har priset bara delats ut nio gånger, bland annat till Ingmar Bergman, Evert Taube och Tove Jansson.

 

 

   

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: