h1

Varför läser inte män?

september 29, 2008

https://i2.wp.com/nemonet.swefair.se/upload/massor/Bok%20&%20Bibliotek/2008/Bilder/Pressbilder/vimmel_TA.jpg

EFTER FYRA DAGAR på bokmässan i Göteborg är hjärnan förstås full av intryck och själen är inspirerad av alla föreläsningar, alla möten och allt ståhej.

Visst är det lite Kiviks marknad ibland, litteraturens hästhandlare står sida vid sida med managementskojare. Men det vore fel att klaga, för Bok & Bibliotek är framförallt givande möten – mellan författare och läsare, författare och författare, förläggare och publik. Att bokmässan är en unik möjlighet för den vanlige läsaren att oblygt få ett kort möte med sin favoritförfattare är bara en av de uppenbara fördelarna med denna orgie i boklighet.

Själv avverkade jag ett antal seminarier. Bland annat med den brittiske ungdomsförfattaren Aidan Chambers, som charmerande berättade om sin väg in i skrivandet (som barn hade han stora läs- och skrivsvårigheter) och som förklarade hur han, vid sjuttiofyra års ålder, kunde skriva en roman i jag-form om en nittonårig tjej. Kontroversiellt och spännande.

Julia Sandström är bara sjutton år, har nyss debuterat och spås en lysande framtid inom fantasygenren. Hennes På ödets vingar har jag inte läst än. Men det är spännande att höra hur en ung människa så medvetet går upp i sitt skrivande, som för övrigt började med det intressanta fenomenet ”fan fiction” – det vill säga att skriva vidare på redan utgivna böcker. I Julias fall fortsatte hon göra egna berättelser om karaktärerna i Harry Potter. En upphovsrättsmässigt tveksam form av skrivande, i alla fall om det publiceras, men som skrivövningar mycket spännande.

Det var också intressant att notera hur ofta associationer till Astrid Lindgren dyker upp, i snart sagt vartannat seminarium, oavsett ämne. Dock var det inte särskilt konstigt att litteraturvetaren Göran Hägg i sitt seminarium 1001 böcker du måste läsa utropade Astrid Lindgren till en av Sveriges genom tiderna yppersta författare och Mio min Mio till något av det bästa som någonsin skrivits på svenska. Moderatorn och litteraturkritikern Mats Gellerfeldt kontrade då med förtjusning att Karlsson på taket är en av de bästa karaktärsskildringarna och en underbar berättelse. Så sant.

Det som gör i vart fall mig mest deprimerad på bokmässan är varken trängsel, värme eller allt ståhej. Det är istället det faktum att det är en förkrossande majoritet kvinnor på mässan. Det är i och för sig väldigt trevligt, men samtidigt sorgligt – för det beror ju på att män inte läser och att män därmed inte är lika nyfikna på livets stora gåtor.

Fast Bosse Bildoktorn hade visst många gubbs på sin signering sas det.

Fler summeringar av den fantastiska bokmässan kan du läsa i både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: