DET HAR VÄL inte undgått någon att vi gett ut Astrid Lindgrens tal Aldrig våld! i nyutgåva?

I helgen var det förresten någon som kallade boken för ”Astrids lilla blåa”. Det var ett ganska fint och passande namn, tycker jag.

Den som vill beställa boken kan göra det via vår hemsida. Klicka här så kommer du direkt till butiken. Lätt som en plätt!

Boken har vi arbetat fram tillsammans med det nya förlaget Salikon, som drivs av Astrid Lindgrens familj.

PS. Benämningen ”Astrids lilla blåa” anspelar på en av världens mest spridda böcker, nämligen ”Maos lilla röda”, som innehöll citat av den kinesiske revolutionsledaren Mao Zedong. Det är väl i så fall på tiden att den lilla röda får en motvikt! Köp Astrids lilla blåa! DS.

I VECKAN HADE vi årets första tv-team på besök. Det var journalisten Tatjana Reiff från tyska public service-tv-bolaget ARD som besökte oss med anledning av tioårsminnet av Astrid Lindgrens bortgång.

Tatjana gjorde en synk (tv-språk för kort, filmad intervju) med mig vid köksbordet i Astrids barndomshems kök.

 Den fråga som Tatjana och många andra ställt den här veckan är: ”Vilken betydelse har Astrid Lindgren idag?”

Frågan är svår att svara enkelt och entydig på, för det finns så många dimensioner. Men så här svarade jag i Vimmerby Tidnings enkät i lördags:

- Astrid Lindgrens betydelse kan inte överskattas. Hon var så framsynt och är fortfarande så hyperaktuell. De frågor hon brann för är det som vi idag fortfarande tycker är viktigt: djurhållning, bra och närproducerad mat, demokrati, rättvisefrågor, flyktingfrågor och barns rättigheter.

- Astrid Lindgren är den svenska konstnär och författare under 1900-talet som har påverkat oss allra mest, Ingmar Bergman och andra får ursäkta. Hennes förmåga att gestalta människans viktigaste frågor var aldrig privat, utan alltid allmängiltigt. Hon vågade ställa saker på sin spets: förtryck av barn, frågor om liv och död, könsroller och hur vi ska bete oss som civiliserade varelser. Därför är hon ständigt aktuell.

- Jag brukar säga att Astrid gett Sverige två ytterligare landskap, förutom de tjugofem som redan finns, nämligen Ronjas och Bröderna Lejonhjärtas landskap. Alla svenskar vet hur där ser ut, vi kan tänka på dom landskapen och känna oss hemma där. Finns det något finare soom en konstnär kan ge ett helt folk, än två så starka mytiska landskap?

- Att vi ger ut ”Aldrig våld!” idag, tillsammans med Astrid Lindgrens familj, beror på att vi vill lyfta fram Astrid Lindgrens starka samhällsengagemang. Hennes tveklösa ställningstagande mot våld och tyranni, och mot misshandel och aga av barn. Hon är det moderna Sveriges största opinionsbildare!

- Astrid Lindgren kommer att vara aktuell länge, länge än. För min del är jag övertygad om att hennes gärning är evig och kommer att överleva århundraden framöver, på samma sätt som Shakespeare och Mozart. Vi har nog fortfarande inte riktigt fullt ut förstått Astrid Lindgrens storhet och betydelse.

IDAG HAR VI på Astrid Lindgrens Näs hedrat Astrid Lindgrens minne, på dagen tio år efter att hon gick bort.

Jag och Mikael Ahlerup (till vänster på bilden), vd för Astrid Lindgrens Värld, lade ner två vackra kransar som en hälsning från våra företag. En timme senare gästades vi av den välkände författaren och barnläkaren Lars H Gustafsson, som talade klokt och inspirerande om barns situation idag och i framtiden.

I den djupa snön runt Astrid Lindgrens familjegrav syntes att många människor varit där under förmiddagen och en lykta samt några fina vårblommor hade placerats intill Astrids enkla och vackra gravsten.

Lars H Gustafsson var med vid graven och lade ner en fin röd ros. Han träffade Astrid redan på 1970-talet, bland annat i samband med den diskussion om barns rättigheter och barnaga som blossade upp då. Talet ”Aldrig våld!”, som vi idag ger ut i nytryck i samarbete med Astrid Lindgrens familj, handlar precis om det.

Filmsalen på Paviljongen på Astrid Lindgrens Näs var nästan fullsatt, när jag och Lars samtalade om hur barn har haft det och har det idag. Lars sa många kloka saker om barn och våld, men framförallt pekade han på vuxnas ansvar. ”Det är vuxna som slåss och som visar barnen att våld kan förekomma” sa han bland annat.

Även i alla sådana diskussioner och samtal kring barns rättigheter och situation så lever Astrid Lindgrens tankar vidare. Och den som vill köpa Astrids bok ”Aldrig våld!” kan från och med idag göra det via Astrid Lindgrens Näs hemsida - klicka här!

Lars H Gustafsson skriver en läsvärd blogg som du hittar här.

]]> http://astridlindgrensnas.wordpress.com/2012/01/28/en-krans-for-astrid/feed/ 1 tidochotid Astrid Lindgren, tio år sedan om avled LarsH+jag http://astridlindgrensnas.wordpress.com/2012/01/28/idag-minns-vi-astrid-lindgren/ http://astridlindgrensnas.wordpress.com/2012/01/28/idag-minns-vi-astrid-lindgren/#comments Sat, 28 Jan 2012 09:20:22 +0000 tidochotid http://astridlindgrensnas.wordpress.com/?p=4017 ]]> IDAG ÄR DET precis tio år sedan Astrid Lindgren somnade in i sin lägenhet på Dalagatan i Stockholm. Några kanske minns den sorgens och tacksamhetens känsla som spred sig över landet  – ja, även utanför landets gränser förstås – vid budet om hennes bortgång.

Utanför portgången på Dalagatan (se bilden) samlades ett stort antal människor för att hylla Astrid och för att lägga ner blommor, minnessaker och personliga brev (allt detta ingår nu i våra samlingar och bevaras för framtiden). Även i Vimmerby höll man minneshögtider och skrev kondeoleanser.

Idag minns vi Astrid genom en kransnedläggning klockan 13.00 vid hennes grav på kyrkogården i Vimmerby (där bland andra Mikael Ahlerup, vd på Astrid Lindgrens Värld deltar) och genom ett samtal på Astrid Lindgrens Näs om barn och barnuppfostran med författaren och barnläkaren Lars H Gustafsson. Idag släpper vi också nyutgåvan av Astrid Lindgrens starka tal ”Aldrig våld!”, som vi sedan kommer att sälja på Astrid Lindgrens Näs (specialpris idag 50 kronor).

Idag skriver också Vimmerby tidning om tioårsminnet av Astrid Lindgrens död.

Fotot har jag lånat från Sören Gunnarssons blogg och fotograf på DN:s löpsedel är Jacob Forsell.

Vi hoppas att vi under 2012 också ska kunna ta ytterligare några steg i vår webtillvaro. Redan idag har vi förvånansvärt många läsare både i Sverige ich utomlands, och i statistiken ser vi att de stannar längre och längre på våra sidor.

I år hoppas vi därför kunna publicera fler läsvärda små notiser och jobba ännu mer med material på engelska och tyska. Dessutom ska vi öppna en webshop, framförallt för böcker och de egna varor som vi tar fram.

*

I morgon, lördag, lägger jag tillsammans med Astrid Lindgrens Världs vd Mikael Ahlerup ner en krans vid Astrid Lindgrens grav på kyrkogården klockan 13.00 – det är på dagen tio år sedan Astrid gick bort. Alla som vill är förstås välkomna att hedra Astrid Lindgrens minne då.

Klockan 14.00 samtalar jag sedan med författaren och barnläkaren Lars H Gustafsson, med anledning av att vi släpper boken ”Aldrig våld!” i samarbete med Astrid Lindgrens familj.

PÅ LÖRDAG ÄR det exakt tio år sedan Astrid Lindgren somnade in för gott i sitt hem på Dalagatan i Stockholm. En hel nation, ja en hel värld, sörjde och visade sin aktning.

På tioårsdagen vill vi på Astrid Lindgrens Näs hylla Astrid genom att prata om det som låg henne allra närmast - hur vi är mot våra barn. 

Tillsammans med Astrid Lindgrens efterlevande ger vi samma dag ut den lilla boken ”Aldrig våld!”, som innehåller det kontroversiella tal som Astrid Lindgren höll i Tyskland 1978.

Boken presenteras hos oss på Astrid Lindgrens Näs på lördag 28 januari klockan 14.00 av den kände barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson, som också skrivit bokens efterord. Den som vill kan då köpa boken till specialpriset 50 kronor.

Lars H Gustafsson är tillika en av ledamöterna av ALMA-juryn, som varje år delar ut världens näst största litteraturpris: Astrid Lindgren Memorial Award.   

Talet är fortfarande skrämmande aktuellt, drygt trettio år efter att det skrevs.

”Aldrig våld!” kom till i samband med att Astrid Lindgren fick den tyska bokhandelns prestigefyllda Fredspris.  Talet vållade omedelbart rabalder – texten upplevdes som så utmanande, att arrangören bad henne att inte hålla det.

Men Astrid vägrade och meddelade att hon i så fall inte tänkte infinna sig på prisceremonien. Arrangören föll till sist till föga, och Astrid höll sitt tal som fick stor uppmärksamhet.

”Aldrig våld!” är en skarp uppgörelse med våldets mekanismer och en drabbande analys av vad som skapar en våldverkare. Inte minst aktuellt i dessa dagar när man tänker på det obegripliga attentatet på norska Utöya, på dödsskjutningarna i Malmö, de svenska fallen med barn som dödar andra barn och vuxna som bestraffar sina barn med grymma metoder. 

Allt detta handlar ”Aldrig våld!” om: våld mot barn och vad som i förlängningen skapar en våldsverkare och tyrann.

Det är en av Astrid Lindgrens viktigaste texter vid sidan av de stora berättelserna och romanerna. Att ge ut den på nytt tycker vi är ett mycket bra sätt att hedra minnet av Astrid.  

Alla är hjärtligt välkomna till Astrid Lindgrens Näs klockan 14.00 på lördag! 

- Det blir massor med fin Astrid-musik med bland andra Eva Dahlgren, Freddie Wadling, Tommy Körberg, Johanna Grüssner och Lisa Nilsson, utlovar Thomas Lundin, programledare.

Thomas är kanske mest känd i Sverige som schlagerexperten som deltar i SVT:s paneler inför Eurovision Song Contest, men är också finlandssvensk programledare, sångare och skådespelare med säte i Helsingfors.

Från Sverige kan man bara lyssna på Radio Vegas program direkt ikväll, via nätet och den här adressen: http://svenska.yle.fi/ och så får man klicka sig fram. Men det är garanterat värt besväret.   

Ikväll klockan 20:10-22:00.

…en fredag i januari kan innehålla en hel bukett olika arbetsuppgifter för oss på Astrid Lindgrens Näs.

Förutom att vi som vanligt har öppet för allmänheten mellan 11.00-15.00 alltså.

Drygt halva dagen har vi varit värdar för en nätverksträff med fullmäktiges presidier och sekreterare från hela vårt län. Trettiosex nyfikna personer som blivit guidade i den stora Astrid-utställningen (bilden) och i Astrid Lindgrens barndomshem, samt utfordrade med Pasta Rigatoni med kyckling och karl-johansvamp.

Jag fick möjlighet att prata lite om vikten av att arbeta med ett så stort författarskap som Astrid Lindgrens och att påminna om att en kommun som har ett så starkt och positivt  ”varumärke” måste ha en långsiktig satsning på att ta hand om det.

I övrigt har dagen bland annat inneburit arbete och tankar kring vårt utvecklingsprojekt, några mediakontakter, slutförande av fackliga förhandlingar, möte med vår webbyrå om omgörning av vår hemsida samt försök med en liten webshop framöver. 

Och på slutet också en smula blåbärspaj, en kopp kaffe och ett försök att göra helgfint bland alla papper på skrivbordet.

Så skriver Annina Rabe i Svenska Dagbladet, apropå att det storslagna barnkulturhuset Palatset i Stockholm i går gick i konkurs, efter bara fyra månaders drift.

Konkursen har snabbt väckt till liv en diskussion om kultur, offentliga medel och privat sponsring – en  diskussion som i allra högsta grad även har bäring på vår något mindre storslagna, men ändå ack så angelägna, verksamhet.

Farhågorna om att Palatset vilade på en bräcklig ekonomisk grund har hörts länge. Möjligen kan man vara kritisk till att en privat verksamhet dundrar igång med buller och bång, trots att den långsiktiga finansieringen till en del endast byggt på förhoppningar om kommande offentliga och privata medel, och inte på färdiga avtal. Förhoppningar kan som bekant grusas, medan avtal måste hållas.

Samma kritik kan möjligen också riktas mot vårt kulturcentrum Astrid Lindgrens Näs, där vi nu också tvingas till besparingar. Långsiktigheten i finansieringen är ett problem. Skillnaden är dock att vår stiftelse och vårt bolag har skapats av Vimmerby kommun, som också äger hela verksamheten. En kommunal ägare har rimligen ett större ansvar för en verksamhet man själv har satt på fötter för medborgarnas skull, än för verksamheter som andra intressen vill driva men inte lyckas finansiera genom egna intäkter eller andra pengar.

Jag vill ändå slå fast att min starka förhoppning är att Palatset i Stockholm skall få ökat offentligt stöd i den här situationen – bland annat för att jag tror att Palatset kan bli banbrytande och nyskapande i arbetet med barns skapande kultur. Det blir i så fall kunskaper som vi alla kan inspireras och lära av.

Men den viktigare frågan ställer alltså Annina Rabe i en artikel i Svenska Dagbladet: ”Ska kulturen tvingas tigga?”. Från både statsmakterna och den samlade kommunpolitiken har de senaste åren ställts allt skarpare krav på att kultur i olika former skall finansiera sig själv, främst genom sponsring från det privata näringslivet.

Att ett prestigeprojekt som Palatset – inrymt i gamla Riksarkivets fantastiska lokaler som Statens Fastighetsverk varsamt renoverat för 207 miljoner kronor! – inte lyckas attrahera näringslivet tillräckligt stämmer till eftertanke. Vi som ibland försökt få loss några tusenlappar från det lokala näringslivet vet dessutom att det är skillnad på storstad och småkommuner.

Så här skriver Annina Rabe bland annat:

”Det ligger nära till hands att se Palatsets ekonomiska problem som ett exempel på att det här med kultursponsring inte är så lätt som det framställs av optimistiska kulturpolitiker. Enkelt uttryckt: om näringslivet inte ens vill skjuta till pengar till en till synes okontroversiell, behjärtansvärd och dessutom storslaget upplagd kulturverksamhet för barn, hur ska kulturen då kunna förväntas äska medel till mindre breda och bekväma projekt?”

”Därtill är näringslivet mindre benäget att sponsra löpande kulturverksamhet. Ett innovativt projekt eller en ny oväntad idé är alltid roligare att lägga pengarna på än den dagliga driften.”

”Palatset har allt det som sponsorer borde stå i kö för om kultursponsring vore ett realistiskt alternativ. Ändå saknas pengarna. Ändå saknas viljan hos stora delar av det svenska näringslivet. Än saknas en förenkling i skattelagstiftningen att göra avdrag för immateriella, icke tydligt mätbara värden. Men kulturen, den förväntas fortsätta att stå med mössan i hand och tigga pengar.”

Till detta kan jag själv lägga en fundering: varför är det fortfarande lättare för företag att sponsra elitfotboll och hockey än exempelvis vårt arbete med att föra vidare Astrid Lindgrens kulturarv och gärning? De företag som profilerar sin sponsring mot elitidrotten riskerar att förknippas med våld på hockeyrinkar, ociviliserade vansinnesutbrott, huliganism och en läktarkultur med återkommande inslag av hat, fylla och stora polisinsatser. Sådant borde svärta ner vilket varumärke som helst.

Men de företag som sponsrar kultur – utställningar, teater, musik, författarkvällar och andra evenemang – blir däremot alltid förknippade med det som är nyskapande, innovativt, påhittigt och berörande. Att sponsra kultur innebär inte bara reklam, utan visar också på att det sponsrande företaget vill vara med och ta ansvar för kulturarv och för vår gemensamma berättelse om Sverige av idag. Snacka om goodwillskapande!

Och dom riktigt framsynta företagen har säkert råd att investera sitt varumärke i både hockey, fotboll och en världsberömd författares unika barndomshem och museum.

Läs även: ”Bra idéer kan bli luftslott” (SvD), ”Ska offentliga medel rädda Palatset?” (DN), ”Palatset i konkurs” (DN)

FRÅGAN ÄR OM något museum eller konsthall i landet kan uppvisa en sådan kraftig ökning av antalet besök som vi gjorde i fjol? Ibland måste man få vara belåten över sina egna insatser och vi slår oss faktiskt lite för bröstet när vi nu konstaterar att vi ökat besöksiffrorna med över 40 procent!

Jag kan bara tacka mina hängivna och fantastiska medarbetare, som det är en förmån att få jobba med! Att människor talar väl om Astrid Lindgrens Näs och gärna återvänder hit är framförallt ett gott betyg åt personalens härliga sätt att välkomna alla besökare!

Vi har förstås något alldeles speciellt i grunden: Astrid Lindgren. Och utan hennes makalösa livsgärning hade ingen hittat hit. Men vi känner oss stolta över att kunna förmedla lite av hennes själ och författarskap till så många människor. Över 43.300 besök 2011, jämfört med 31.300 året innan – kolla själv på Newsdesk.

Finns det något svenskt museum eller kulturinstitution som kan matcha det?

(Bilden är för övrigt från en författarkväll med Morgan Alling – knökfullt förstås och stor succé!)