Vimmerby ska det vara, DN!

I avvaktan på återtransport till Vimmerby ägnar jag morgonen i Växjö åt morgontidningarna.

Smålandsposten har mingelbilder från gårdagens design- och kulturmöte på residenset, medan Dagens Nyheter berättar om förberedelserna inför helgens premiär på Bröderna Lejonhjärta på Stadsteatern i Stockholm.

Men snälla DN – inte fick Astrid Lindgren inspiration till denna berättelse på någon kyrkogård i Visby, som tidningen skriver. Nej, det var framförallt ett gravkors i Vimmerby som gav impulsen. DN:s journalister är välkomna på en grundutbildning i vår utställning på Astrid Lindgrens Näs när som helst!

Eller varför inte logga in på den officiella Astrid Lindgren-hemsidan som Saltkråkan AB gjort med visst bistånd från oss? Låt mig citera:

”Och på Vimmerby kyrkogård läste Astrid här vila späda bröderna Fahlén, döda 1860. ”Då visste jag att det skulle bli en saga om döden och om två bröder”, har Astrid sagt.”

Stora Turismpriset!

HURRA! IDAG FIRAR VI att Astrid Lindgrens Näs nominerats till Stora Turismpriset 2009. Av 131 kandidater är det nu bara vi och sjutton andra anläggningar kvar. Den 16 september avgörs sedan regionfinalen i residenset hos landshövdingen i Kalmar. Spännande!

Stora Turismpriset delas årligen ut av Stiftelsen för kunskapsbefrämjande inom turism, i samarbete med Tillväxtverket och Rese- och Tursimnäringen i Sverige. Det är ett prestigefyllt pris, som tar sikte på att belöna innovativa och unika turist- och besöksmål i Sverige.

I regionfinalen tävlar Astrid Lindgrens Näs mot Ystad kommun och Spirit of Hven Backafallssbyn.

Det känns stimulerande och väldigt roligt, att vi redan på vårt andra hela verksamhetsår blir uppmärksammade så här. Men, som jag så ofta sagt: Astrid Lindgrens Näs är verkligen ett ovanligt kulturcentrum i landet, som å ena sidan tillfredsställer en allt större grupp kulturturister och å andra sidan arbetar intensivt med att etablera verksamheter i samarbeten med flera universitet.

Kombinationen kunskap-kultur-rekreation tror jag är ett  viktigt koncept i framtiden, i synnerhet i en värld där informationsflödet blir allt brokigare och kunskaper allt grundare. Jag ser fram emot att fortsätta utveckla Astrid Lindgrens Näs till en nyskapande arena för kunskapsutbyte och forskning, men också till ett häftigt, lekfullt och spännande turistmål för allmänheten.

För att nu inte tala om vårt tredje ben, som innebär att utveckla kulturverk-samhet riktat till närområdet och vimmerbyborna.

Massor av utmaningar finns och vi är långt ifrån målsnöret. Men att vi är på väg, vet vi – och att det finns potential vet vi också. Astrid Lindgren har en sådan kraft i sin gärning, att den kommer att vara viktig länge än. Kanske viktigare och viktigare, förresten.

Roligt är också att nomineringen kommer samma dag som vi tar ett steg till framåt – från och med idag är vårt bibliotek öppet för allmänheten varje onsdag 12.00-15.00.

Nu laddar jag för kvällens offentliga föredrag i Paviljongen, där vi får höra Astrid i en massa situationer. Det är radiomannen Håkan Sandblad som berättar om Astrid i radion, efter att ha djupgrävt i radioarkivet! Hinenr du, så skynda hit. 19.00 börjar han, men fika har vi från 18.00.

Att tala med barn

IDAG VAR DET dags för den andra föreläsningen i den serie som vi i höst arrangerar här på Astrid Lindgrens Näs, i samar-bete med Växjö Universi- tet.

Doktoranden Anne Harju förmedlade många kloka tankar kring hur vi egentligen samtalar med barn. Ofta finns det fortfarande ett vuxenpers- pektiv och fortfarande har vi svårt att se barn som egna individer.

Anne Harju pekade på att vi vuxna ofta bär med oss en barlast in i samtalen med barn: dels att vi ser barn som ”becomings”, dvs som några som ska utbildas till att bli det vi förväntar oss av dem, dels att vi har schablon-mässiga tankar om hur barn resonerar i olika åldersgrupper och dels att vi faktiskt är överordnade. I kraft av att vi är vuxna har vi makt och styr ofta samtalen med våra barn onödigt mycket.

”Vet vi vuxna alltid bäst?” var en av de provocerande frågor som Anne Harju ställde. Och ja, det kan man onekligen fråga sig.

Själv tycker jag det är intressant med hennes iakttagelse att i många familjer beter sig barnen mer vuxet än föräldrarna. Och i andra familjer beter sig de vuxna betydligt mer barnsligare och mer oansvarigt än barnen.

Mitt i föreläsningen visade Anne också en av de bästa sketcher som gjorts i svensk television. Den som så tydligt visar våra förväntningar på barn och hur barn också försöker gå oss till mötes… även om det inte gick så bra i den här sketchen!! Klicka här!

Föreläsningen ingår i den serie kring barns situation idag, den serie som inleddes i maj med gästprofessor Mike O´Brien från Nya Zeeland och som avslutas i november med professor Tapio Salonen.

Hoppetossa seglar!

DET HAR VARIT roliga och bråda dagar i Vimmerby den senaste veckan. Här på Astrid Lindgrens Näs har vi invigt utställningen Pippi på Pippi - och på systerbolaget Astrid Lindgrens Värld har äntligen Hoppetossa seglat ut i den nya Pippi-miljön!

Ingen tvekan om att Astrid Lindgrens Värld satsat rätt, när man nu öppnar den nya miljön runt Pippis nybyggda Villa Villekulla. det känns som att kliva in i en annan, fantasifylld värld när man kommer fram till den lilla sjön och det gula, vinda huset. Att sedan skådespelarna är utsökt skickliga och bjuder på härliga föreställningar med mycket sång gör knappast saken sämre. Succé!

Även här på Astrid Lindgrens Näs trillar folk in i en strid ström i vår nya utställning ”Pippi på Pippi”. Här kan man både se originalillustrationer från andra länders utgåvor av Pippi Långstrump och nyskapad konst som gjorts med associationer till Pippi-gestalten. Spännande som bara den!

Det finns alltså många anledningar att besöka Vimmerby, vilket en hel  hoper människor från när och fjärran blev varse under förra veckans festligheter!

Prästgårdens Pippi-pelare!

HOPPSAN! PLÖTSLIGT IDAG har pelarna på den före detta prästgården på Astrid Lindgrens Näs ändrat färg – till att bli välkomnande Pippi-färgade!

Innanför dörrarna finns vår nya utställning Pippi på Pippi i de stora salarna på nedervåningen och just nu, i skrivande stund, läggs absolut sista handen vid de sista detaljerna. Snart är det pressvisning!

Som ett välkomnande inslag har vi målat prästgårdens pelare i de starka färger som illustratören Ingrid Vang Nyman en gång valde som Pippis karaktäristiska färger. Enkelt, klart och mycket igenkännande!

Nu väntar vi bara med spänning på publiken. Utställningen öppnar officiellt i morgon, lördag den 30 maj, då vi har en liten invigningsceremoni just här på prästgårdens framsida. Invigningstalare är Gunvor Ruhnström (brorsdotter till Astrid Lindgren som följde Pippis tillkomst på nära håll en gång i tiden) samt årets vinnare av Astrid Lindgren Memorial Award (världens största barnbokspris), Renade Qubbaj, generaldirektör för Tamer Institutet.

Unik Astrid Lindgren-kväll

EN PÅ SITT sätt historisk kväll hade jag glädjen att närvara vid i måndags. Rabén & Sjögren och Astrid Lindgren-sällskapet anordnade ett estradsamtal mellan tre legendarer inom svensk litteratur: författarna Barbro Lindgren, Lennart Hellsing och föräggaren Marianne Eriksson.

Ämnet för kvällen var ”Astrid Lindgren som förlagsredaktör” – det är fortfarande inte många som känner till att Astrid, vid sidan av sitt eget extremt framgångsrika författande, också under många år arbetade som redaktör på sitt förlag och alltså hade hand om en rad andra svenska barnboksförfattare.

Lennart Hellsing berättade bland annat om många diskussioner med Astrid Lindgren, även om hon aldrig var hans  redaktör. ”Astrid Lindgren var redan då en gammeldags författarinna, hon skildrade ju 1910-talet, det gamla bondesamhället. jag tyckte nog det var lite mycket Sörgårdsidyll och ibland satt vi framför brasan och diskuterade det” sa Lennart. ”Jojo, vi var överens om att hon  ju var en väldigt skicklig författare – men varför inte lite modernare?”

Man anade en inte så liten glimt i ögat när Lennart Hellsing mindes tillbaka.

Marianne Eriksson arbetade nära Astrid Lindgren under många år på Rabén & Sjögren. ”Astrid behövde själv aldrig någon redaktör. Man fick ha väldigt goda argument om man ville tycka något om hennes manuskript. Hon själv var så otroligt säker på vad det handlade om och hon ändrade bara någon gång efter påpekanden från andra. Anne-Marie Fries (barndomsvännen och förebilden till Madicken) var kanske en av de som hon lyssnade extra noga till.”

Om förläggandets vedermödor fick vi också en liten inblick. En av Astrid Lindgrens i mitt tycke finaste illustratörer, Eric Palmquist, var vid något tillfälle oerhört sen med att leverera sin illustrationer. Trots upprepat tjat från förlaget kom aldrig de utlovade bilderna. Efter månaders väntan lovade dock Eric att bilderna verkligen var på väg, att han just varit på posten och lämnat in illustrationerna.

Men det kom ändå inga bilder. Så dagen därpå ringde förlaget förstås upp Eric Palmquist igen, varpå han svarade: ”Kan du tänka dig - postkontoret brann ner igår!”

Men illustrationer gjorde han så småningom och bra blev det.

Att Astrid Lindgren hjälpt många författare att vässa sina pennor var tydligt, inte minst efter det som Barbro Lindgren berättade. Hon läste stycken ur det refuseringsbrev hon fått av Astrid Lindgren – ett brev som egentligen är en hel liten författarskola. Du kan läsa brevet på Astrid Lindgrens officiella hemsida!

En mycket minnesvärd kväll. Och det slog nog alla hur mycket de tre på estraden – och Astrid Lindgren – verkligen betytt för oss alla under så många år!

Madickens piano

DET NI SER här intill är ingenting annat än en klenod: självaste Madickens piano!

Det är Inger Hultenius i Kisa som så generöst skänkt det gamla – och tunga! – piano som tidigare stått i Madickens barndomshem. Nu kan vi införliva det med våra samlingar.

Madicken hette egentligen Anne-Marie Ingeström (senare gift Fries) och växte upp en bit söderut, sett från Astrid Lindgrens Näs. Hon var en av den unga Astrids närmaste väninnor och det är ingen vild gissning att de båda spelade, sjöng och lekte vid just detta piano.

Nu har vi det hos oss och kommer så småningom att visa det i vår utställning. Tillsammans med Astrid och Sture Lindgrens matsalsbord - vid vilket Astrid sannolikt renskrev första manuset till Pippi Långstrump, enligt dottern Karin – så blir det fina tillskott till utställningen i Paviljongen.

Den som till äventyrs har annat originalmaterial med anknytning till Astrid Lindgren – föremål, brev, dokument, foton eller liknande – är förstås hjärtligt välkommen att höra av sig till oss. I utvecklingen av Astrid Lindgrens Näs ingår bland annat uppgiften att förvara och visa sådant för framtida generationer.

Skriv i så fall gärna en rad till kjell-ake.hansson@vimmerby.se

Trevlig helg!

Nästa vecka är det förresten TUR-mässan i Göteborg. Vi finns i monter G 03:02. Välkomna!

Vår vaktmästare Tobbe (i röd tröja) pustar ut tillsammans med sina bärare. Madickens piano är en tung gåva, minst sagt!  Foto: Bengt Johansson.

Grattis Georg!

IDAG SKICKAR VI ett varmt och jättestort GRATTIS till Georg Riedel, som igår på Guldbagge-galan fick en mycket, mycket välförtjänt utmärkelse, nämligen Gullspiran. 

Georg Riedel fick förstås priset för den musik han skrivit till filmatiseringarna av Astrid Lindgrens böcker och för de odödliga sånger han och Astrid därmed skapade tillsammans. ”Om det är någon jag ska tacka så är det Astrid Lindgren”, sa Georg i den direktsända Guldbagge-galan.

Georg var också den ende som tog upp det pågående kriget i Gaza i sitt tacktal, så vitt jag kunde höra. ”Hade jag haft en riktigt gullspira, en trollstav, så hade jag i detta nu satt stopp för det lidande som alla barn i Gaza utsätts för”, sa Georg. 

Gullspiran delas varje år ut till den som gjort enastående insatser inom barnfilmen.

På bilden ovan ser du Georg Riedel när han gästade oss och spelade på invigningen av Astrid Lindgrens Näs den 12 juni 2007, bland annat tillsammans med sångerskan Anna Sahlin. Även det ett oförglömligt minne. 

Foto: Peter Widing. Copyright: Astrid Lindgrens Näs.

Pippi i Afghanistan

ETT NYÅRSBREV HAR kommit från Christian och William, som arbetar i ett svenskt Military Observation Team i Afghanistan. Visst blir man glad i hjärteroten när man ser att barnen och de svenska militärerna samlas runt Pippi Långstrump!

Så här skriver Christian i sitt mejl:

”Bilderna är tagna i staden Shebergan, i väster i Sveriges ansvarsområde. Jag och min kollega William stod utanför ett möte som våra chefer var på, när det plötsligt flockades en massa barn runt oss. Den första snön i år hade just fallit och eftersom det fanns vissa språkbrister och svårigheter i den muntliga kommunikationen mellan oss svenskar och de afghanska barnen, så använde vi oss av snö för att kommunicera.

Vi målade först upp en ”smiley” på väggen med hjälp av snöbollar. Alla barnen (cirka tjugo stycken) var väldigt intresserade o nyfikna. När vi var färdiga ville vi dock försvenska den något och berätta en historia, så vi gjorde om den till Pippi Långstrump.

Barnen tyckte det var jätteskojigt att se bilden. Det fanns några lite äldre barn som kunde knagglig engelska och genom dem berättade vi om Pippi för de övriga barnen. Vi berättade att hon är från Sverige, att hon är världens starkaste tjej och är väldigt busig men också väldigt snäll.  Jag tror faktiskt att några kände igen Pippi och hennes namn, och samtliga barn tyckte det var mycket roligt att höra oss berätta.

En rolig detalj var att väggen vi gjorde figuren på var av lera så fukten från snön satte sig i materialet och fanns därmed kvar även efteråt när snön hade smält bort.”

Det är bara att önska Christian och William lycka till och hoppas att de får berätta mer om Pippi på plats där i norra Afghanistan. Deras team utgör en underrättelseresurs och jobbar i små patruller och tar sig till svårtillgängliga områden för att samla in information om säkerhetsläget.

Bilderna  föreställer Christian och William från Flygbasjägarna med Pippi och barn i Shebergan, Afghanistan.