Fullt hus med Elsie

SÅ KUL ATT vår filmsal i Paviljongen igår var nästan helt fullproppad av åhörare, när författaren Elsie Johansson berättade om sina böcker!

Det var i vår serie Onsdagskvällar – som vi arrangerar tillsammans med biblioteket i Vimmerby – som Elsie framträdde. Hon inledde med att berätta om sin kontakt med Astrid Lindgren, som inleddes med ett brev från Astrid efter att Elsie debuterat 1979.

- Jag kunde inte riktigt tro att det verkligen var från Astrid Lindgren, den stora författarinnan, berättade Elsie som i svarsbrevet till Astrid berättade om sin tvekan.

Varpå Astrid i sitt nästa brev skrev: ”Här kommer ett brev till den riktiga Elsie Johansson från den riktiga Astrid Lindgren!”.

Det är inspirerande att så många besökare kommer till Astrid Lindgrens Näs under våra författarkvällar. Fler och fler har också förstått att kaféet är öppet innan, så att man kan komma i stämning med en kopp kaffe och en kvällsmacka eller bärpaj.

Gensvaret sporrar oss inför nästa år, då vi hoppas kunna presentera flera spännande namn. Men det återkommer jag till. Håll utkik!

Roliga paket på våra bord

ROLIGA PAKET DIMPER då och då ner på våra skrivbord. Idag kom en försändelse från Israel: en nyutgåva av Pippi Lång-strump på hebreiska.

”We would love this copy to be presented at the Astrid Lindgren´s Museum in Vimmerby” skriver Netalie Sharon från Dvir Publishing House som producerat utgåvan.

Illustrationerna är gjorda av den engelska illustratören Lauren Child (flera av dem hänger just nu i original här i prästgården i vår Pippi-utställning!) och den hebreiska utgåvan är en översättning av den engelska nyutgåvan från 2007.

Vi tackar för gåvan och införlivar den bums med våra samlingar, som nu faktiskt börjar bli rätt omfattande!

Ni vet väl förresten att vårt biliotek nu är öppet varje onsdag mellan 12-15? Välkomna!

Välkommen Maria!

IDAG HÄLSAR VI vår nya bibliotekarie Maria Tunek välkommen till sitt nya jobb på Astrid Lindgrens Näs.

Maria är visserligen gammal i gården, eftersom hon från allra första början i perioder varit knuten till verksamheten på Näs.

Men nu tillträder hon en ”riktig” tjänst som vår bibliotekarie och det innebär förstås en stark förstärkning av det kunskapscenter som vi har uppdraget att bygga upp i den gamla prästgården. Med Maria på plats kan vi nu på ett seriöst och metodiskt sätt erbjuda ett kvalificerat referens- och forskningsbibliotek på Näs, samt utöka våra kontakter med universitet och andra samarbetspartner. Äntligen!

Maria är 41 år, kommer närmast från Stadsbiblioteket i Vimmerby där hon på senare tid bland annat jobbat med det nya bibliotekssystemet.

- Det lockar mig att få arbeta med ett författarskap och rikta in mig på att  förmedla kunskap om Astrid Lindgren. Biblioteket på Näs ska fungera som stöd för de som har frågor eller vill bedriva djupare forskning, säger Maria.

Vilken är hennes egen Astrid-favorit då?

- Sunnanäng, säger Maria. ”I fattigdomens dagar…”

Fast i nästa sekund tillägger hon att hon också kunde svarat Madicken. Eller någon annan bok.

Vi gläds åt att ha Maria här som vår nya bibliotekarie. I höst kommer vi också att i viss omfattning öppna biblioteket för allmänheten. Håll utkik på vår hemsida, för där kommer snart information om bibliotekets öppettider.

Och bli inte förvånad om Maria kommer att ge ett eller annat lästips på hemsidan också!

Nyförvärv!

DET DAGLIGA  ARBETET på Astrid Lindgrens Näs går bland annat ut på att successivt komplettera vårt referensbibliotek.  Häromdagen kom en liten raritet neddimpades i form av den lille elefanten Japu.

Astrid Lindgren bearbetade texten av författaren Ylla (pseudonym för Camilla Koffler)  och Rabén & Sjögren gav ut bilderboken Den lille elefanten 1956. Vi har hittills saknat förstaupplagan, men nu äntligen finns den i vår ägo!

För övrigt pågår nu rekryteringen av bibliotekarie hit till Astrid Lindgrens Näs. Den vi anställer blir verkligen efterlängtad – många arbetsuppgifter väntar, bland annat med referensbiblioteket.

Världens julklappar!

IDAG FICK VI några paket med det som alltid är årets julklapp, nämligen böcker! I våra paket låg några välkomna gåvor till vårt referensbibliotek, gåvor som visar hur Astrid Lindgren ständigt är aktuell över hela världen.

Årets julklappsböcker i Sydkorea kan exempel-vis bli Kati-serien. I år har nämligen de tre böckerna Kati i Amerika (bilden brevid), Kati i Paris och Kati i Italien getts ut där, med vackra och inte alls särskilt ”astridlindgrenska” omslag.

Även Mästerdetektiven Blomkvist i årets kinesiska tappning ser en smula främmande ut för oss – men spännande! Tanken går nästan till manga-estetiken, som ni ser på bilden nedan.

Under alla förhållanden tycker jag att det är  fantastiskt att Astrid Lindgrens verk fyller julklappssäckarna och strumporna över hela världen, även med böcker som alltså skrevs för över femtio år sedan. Snacka om klassiker!

Tack, förresten, till familjens bolag Saltkråkan AB som ständigt ger oss paket med spännande, intressanta och konstiga böcker från hela världen.

EN RIKTIGT GOD JUL TILL ALLA LÄSARE! 

Lasse Sandberg ur tiden

LASSE SANDBERG HAR gått ur tiden, meddelar bland annat Dagens Nyheter och Aftonbladet idag. Lasse Sandberg, vars bilder av lilla spöket Laban och Lilla Anna och långa farbrorn fastnat i generationer av svenska barn. Tillsammans med sin hustru Inger skapade Lasse Sandberg odödliga bilderböcker, böcker som också spritts över världen.

Kristin Hallberg är litteraturvetare och har forskat i paret Sandbergs mångåriga författarskap. I Dagens Nyheter idag placerar hon paret Sandberg i samma division som Astrid Lindgren och Lennart Hellsing och pekar på att den svenska småbarnsbilderboken i stort sett är Inger och Lasse Sandbergs ”uppfinning”.

I över femtio år arbetade Lasse Sandberg med att skriva eller illustrera barnböcker, skriver Aftonbladet. Omkring 120 stycken blev det till sist, de flesta tillsammans med hustrun. För bara några månader sedan kom den sista boken: Lilla Anna och lilla Långa Farbrorn.

Vill du läsa mer kan du bara klicka lite på Laban här intill, så kommer du till spökets (och Lasses och Ingers) hemsida!

Viveca Lärn på ingång

EN AV DE författare som fått Astrid Lindgren-priset är Viveca Lärn. Dagen innan Astrids födelsedag kommer hon hit till Astrid Lindgrens Näs för en författarkväll. Jag gissar att många vill möta kvinnan bakom Saltön, den stora publiksuccén i tv.

Viveca är, trots böckerna om Saltön, ändå mest känd för sina barnböcker. För mig är det extra roligt att hon gästar oss. Vi har stött ihop då och då under många år. När jag för länge sedan arbetade på radion i Göteborg hade vi väldigt roligt i ett På Minuten-liknande program, som hette Berättar-KRAX (fråga mig inte varför, jag har totalt glömt bort anledningen).

Panelen var egentligen bättre än vad vi insåg då: förutom Viveca var även Claes Malmberg, Leif ”Loket” Olsson och inte minst Sten-Åke Cederhök med. Säga vad man vill om medlemmarna i den panelen, men berätta kunde dom!

Torsdag 13 november kommer Viveca Lärn till Astrid Lindgrens Näs. Som vanligt öppnar vi kaféet klockan 18.00 och möter Viveca på scenen klockan 19.00. Välkomna!

Det är för övrigt första gången Viveca är på Astrid Lindgrens Näs och det ska bli härligt att få ta med henne in i Astrids barndomshem. Viveca hade ofta kontakt med Astrid Lindgren och på bilden här ovan ser du Viveca och Astrid läsandes brev i soffan hemma hos Astrid på Dalagatan i Stockholm.

Kolla också in Viveca Lärns hemsida.

Le Clézio

DET ÄR FÅ kulturhändelser som omges av sådan idrottslig spänning som när Horace Engdahl tillkännager Nobels litteraturpris. Jag gillar känslan och den nyfikenhet som direkt uppstår, lusten att rusa iväg och skaffa böckerna.

Jean-Marie Gustave Le Clézio har jag skam till sägandes inte läst ännu, men att döma av de första kommentarerna så väntar en sinnlig läsupplevelse. Skönt! Han lär också vara en Sverige-vän, som senast i februari var på besök i Kulturhuset i Stockholm. Dessutom var han den som en gång i tiden introducerade Stig Dagermans roman Ormen i Frankrike.  

Konstaterade i morse för övrigt att Astrid Lindgren fortfarande finns med på de ”gissa-vem-som-får-Nobelpriset”-listor som dagstidningar publicerar. I år hade det gett 100 gånger pengarna för den som spelat på att hon skulle tilldelats det postumt. Det var en fisig utdelning, tycker jag, för sannolikheten är väl obefintlig. Och tur är väl det!

Frågan om Astrid Lindgren och Nobelpriset lär vara den fråga som Horace Endahl är mest trött på och jag förstår honom. Vad få tänker på är dessutom att Astrid Lindgren faktiskt fick Svenska Akademiens mest prestigefyllda egna pris, Akademiens stora pris, 1971. Därefter har priset bara delats ut nio gånger, bland annat till Ingmar Bergman, Evert Taube och Tove Jansson.

 

 

   

Varför läser inte män?

EFTER FYRA DAGAR på bokmässan i Göteborg är hjärnan förstås full av intryck och själen är inspirerad av alla föreläsningar, alla möten och allt ståhej.

Visst är det lite Kiviks marknad ibland, litteraturens hästhandlare står sida vid sida med managementskojare. Men det vore fel att klaga, för Bok & Bibliotek är framförallt givande möten – mellan författare och läsare, författare och författare, förläggare och publik. Att bokmässan är en unik möjlighet för den vanlige läsaren att oblygt få ett kort möte med sin favoritförfattare är bara en av de uppenbara fördelarna med denna orgie i boklighet.

Själv avverkade jag ett antal seminarier. Bland annat med den brittiske ungdomsförfattaren Aidan Chambers, som charmerande berättade om sin väg in i skrivandet (som barn hade han stora läs- och skrivsvårigheter) och som förklarade hur han, vid sjuttiofyra års ålder, kunde skriva en roman i jag-form om en nittonårig tjej. Kontroversiellt och spännande.

Julia Sandström är bara sjutton år, har nyss debuterat och spås en lysande framtid inom fantasygenren. Hennes På ödets vingar har jag inte läst än. Men det är spännande att höra hur en ung människa så medvetet går upp i sitt skrivande, som för övrigt började med det intressanta fenomenet ”fan fiction” – det vill säga att skriva vidare på redan utgivna böcker. I Julias fall fortsatte hon göra egna berättelser om karaktärerna i Harry Potter. En upphovsrättsmässigt tveksam form av skrivande, i alla fall om det publiceras, men som skrivövningar mycket spännande.

Det var också intressant att notera hur ofta associationer till Astrid Lindgren dyker upp, i snart sagt vartannat seminarium, oavsett ämne. Dock var det inte särskilt konstigt att litteraturvetaren Göran Hägg i sitt seminarium 1001 böcker du måste läsa utropade Astrid Lindgren till en av Sveriges genom tiderna yppersta författare och Mio min Mio till något av det bästa som någonsin skrivits på svenska. Moderatorn och litteraturkritikern Mats Gellerfeldt kontrade då med förtjusning att Karlsson på taket är en av de bästa karaktärsskildringarna och en underbar berättelse. Så sant.

Det som gör i vart fall mig mest deprimerad på bokmässan är varken trängsel, värme eller allt ståhej. Det är istället det faktum att det är en förkrossande majoritet kvinnor på mässan. Det är i och för sig väldigt trevligt, men samtidigt sorgligt – för det beror ju på att män inte läser och att män därmed inte är lika nyfikna på livets stora gåtor.

Fast Bosse Bildoktorn hade visst många gubbs på sin signering sas det.

Fler summeringar av den fantastiska bokmässan kan du läsa i både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Läslust!

Varför ska barn läsa? Dagens Nyheters nya artikelserie om barns läsning ställer en fråga som för mig har ett självklart, enkelt svar. Barn ska läsa för att det är kul!

Ur ett vuxet perspektiv finns det förstås andra skäl till att barn bör läsa. Bland annat de som Lotta Olsson radar upp i den första artikeln i DN (12/8), nämligen att läsning berikar barns språk- och bildsinne, fantasi, varseblivning och överhuvudtaget bidrar till att barn blir människor i en social mening.

Men i huvudsak ska barn – och vuxna – naturligtvis läsa av lust, åtminstone när det gäller skönlitteratur och berättelser. Jag tror också att de flesta fungerande barnböcker är skapade ur lust; nämligen författarens lust att berätta. Vi som ofta återkommer till Astrid Lindgrens texter ser hur oerhört lustfyllda de är, hur hon bubblar av lust att berätta och hur hon har en ohämmad förtjusning över språkets möjligheter och sin egen hejdlösa formuleringskonst.

Vad ska barn då helst läsa? God litteratur, förstås. Och vad är det? Astrid Lindgren skrev så här apropå frågan om hur en bra barnbok ska vara: ”Den ska vara bra.”

Precis så enkelt är det. Barn läser bra böcker, om de bara får chansen. De flesta barn upptäcker att läsning är lika spännande som hockey, lika uppslukande som tv, lika interaktivt som dataspel – om de som sagt bara får chansen.

I dagens sammelsurium av olika medier (radio, tv, film, datorer, ljudböcker, e-böcker och gudvetallt) så tror jag att boken ändå till sist vinner. Liksom det egna läsandet i lugn och ro och avskildhet. Jag vill återigen citera Astrid Lindgren, som efter att ha skrivit om klassikerna i sin egen bokhylla säger så här om kassettband (en gammal uppfinning, populär mellan 1960-1995 ungefär!) och andra liknande media:

Jag vill inte ha orden förmedlade av en utomstående röst som tränger sig emellan mig och författaren. Ord skrivna i ensamhet vill jag njuta i ensamhet och i den takt som passar mig.

Därför, för er som bara sett filmerna: nollställ hjärnorna och läs Pippi, Rasmus, Ronja och Bröderna Lejonhjärta igen, ensamma och i den takt som passar er! Ni får berättelser framsprungna ur lust.

Och som är bra!

PS. I Vimmerby pågår sedan ett år ”Projekt Läslust” för att öka det skönlitterära läsandet bland elever i högstadiet och gymnasiet. Ett bra projekt, där vi är med på ett litet hörn. DS.