PUH, NU ÄR vi en smula fredagströtta, efter att styrelsen i bolaget Astrid Lindgrens Näs haft ett framtidsinriktat seminarium i dagarna två!
Styrelsen för Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs AB samlade i Paviljongen på Näs i Vimmerby: fr v Eva Berglund, Bengt Benson, Kristina Alsér (ordf), Kjell Åke Hansson (vd), Nils Nyman, Eric Sjöström, Carl-Axel Center- stig. Foto: Anneli Karlsson.
Diskussionerna och idéerna har haglat i luften – alla är vi besjälade av de möjligheter som finns i arbetet med Astrid Lindgrens Näs och ibladn ser vi ingen bortre gräns! För trots allt är det så att Astrid Lindgrens liv och gärning inspirerar till nya insatser på oerhört många områden, alltifrån barnkultur till frågor om civilkurage och miljö.
I går kväll fick styrelsen också prova på halmbalarna i Sagoladan, vår senaste ”attraktion” – och dessutom lyssna till ett av Astrid Lindgrens mest okända verk, Hästen och Åsnan. Det är en kort sedelärande saga som Astrid skrev när hon gick i andra klass och som nästan ingen tidigare läst. Den hittade vi i Astrid Ericssons uppsatsbok, Klass 2, Höstterminen 1918, som glädjande nog ingår i våra samlingar.
Det långsiktiga målet för verksamheten och en strategi för att uppnå det var annars vad som fyllde våra två dagar. Jag lär få anledning att återkomma till det många gånger.
Extra livgivande är det att höra att frågeställningarna är till viss del lika, oavsett om man arbetar med ett litet kulturcentrum som vårt eller ett gigantiskt, som Kulturhuset i Stockholm. Eric Sjöström, kulturhuschefen, sitter med i vår styrelse och det är alltid mycket spännande att höra hans reflektioner angående utställningar, publika arrangemang och den fysiska miljön.
Läs förresten Erics blogg också! Han är flitig som en myra med den!
NU HAR ÖVER 100 personer röstat! Frågan gällde vilken personlig favorit man har av Astrid Lindgrens alla karaktärer. Och det finns en överlägsen vinnare, i alla fall i denna lilla undersökning.
Mest älskad av bloggläsarna är utan tvivel Emil i Lönneberga. Med hittills 32 procent av rösterna ligger han ohotad etta. Därefter får Ronja och Pippi tampas om andraplatsen, båda med 11 procent av rösterna. Strax därefter kommer Lotta på Bråkmakargatan med 7 procent, Madicken 5 procent och Mio 4 procent.
Det märkligaste tycker jag är att den rätt så odräglige Karlsson på Taket fått lika många röster som den godhjärtade Paradis-Oskar och fler än den modige Jonatan Lejonhjärta. Men vem vet, det kanske är ryska röster?
För skojs skull låter jag listan ligga kvar i bloggen, så får vi se om den lockar fler att ge uttryck för sina sympatier!
IDAG ÄR DET exakt sju år sedan Astrid Lindgren gick bort. Jag bläddrar bland klippen från dagarna efter hennes bortgång och hittar många minnesord som vittnar om hennes betydelse.
I Vimmerby Tidnings arkiv hittar jag följande minnesbild från Astrids syster Stina Hergin:
”Det jag särskilt minns med Astrid är en jul när vår farmor, alla givmilda gåvors givare, gav oss varsin docka i julklapp. Det var fina blunddockor och det var något helt fantastiskt att få de där ljuvliga. Astrid fick en docka med röd klänning, min hade en skär.
I Stenbäcksroten bodde en liten lungsjuk flicka, Valborg Stjärna, och Astrid bestämde sig för att hon skulle ge bort sin julklappsdocka till Valborg. Åh, vilken gåva det var från ett barn – vi hade ju varit vansinnigt hänförda när vi fick de där fantastiska klenoderna. Men dockan fick hon, Valborg, och den hade hon med sig i graven fick vi veta och vi tyckte det var så sorgligt alltihop, men till någon glädje hade ju gåvan varit i alla fall.
Jag tycker den där generositeten och givmildheten liksom ingick i vår atmosfär på Näs, det var så självklart att man skulle vara så. Dessutom tycker jag att det här minnet är så underbart likt Astrid. Det är precis hon.”
I många sammanhang brukar människor hejvilt diskutera vilken av Astrid Lindgrens figurer som är deras favorit – för favoriter får man om man läser Astrid! Eftersom jag råkade hitta en omröstningsfunktion på bloggen så kunde jag bara inte låta bli… så här kan du under helgen rösta på den figur som du gillar bäst. Och skriv gärna en kommentar också!
DEN UPPMÄRKSAMME HAR säkert redan sett att vi gjort om Astrid Lindgrens Näs hemsida en aning. Inget dramatiskt, men ett led i att kunna bli snabbare och mer aktuella.
Samtidigt jobbar vi nu hårt med den officiella Astrid Lindgren-sidan. Idag är jag på väg till ett möte på kommunikationsbyrån Grow, som hjälper oss i detta omfattande arbete, och vi hoppas att vi vid dagens möte ska kunna ta några raska kliv närmare publicering. Förhoppningsvis leder det till en fräsch och tillgänglig sida, som kan bli spännande för både den allmänt intresserad och för specialisterna. Att många söker fakta och information om Astrid Lindgren på webben vet vi redan – nu ska vi gemensamt med Saltkråkan AB och några till intressenter försöka möta det intresset.
Inte minst kalendariet ska vi försöka hålla uppdaterat, så att alla kan få information om vad som händer i den rikligt blommande Astrid Lindgren-sfären. Vi tar gärna emot tips om evenemang, händelser och annat redan nu. Du kan till exempel skriva ditt tips i en kommentar här!
Exakt när vi ska släppa den nya sidan kanske vi bestämmer senare idag. Men jag lovar återkomma!
PIPPI LÅNGSTRUMP ÄR fortfarande en mycket, mycket stark flicka. I gårdagens Aftonbladet meddelades att Känner du Pippi Långstrump toppar utlåningslistan för barnböcker på stadsbiblioteket i Stockholm förra året.
Riktigt så lyckat är det inte, sett ur Pippis synvinkel. Aftonbladet har läst 2007 års lista och då var just den boken årets mest utlånade. Men 2008 har Pippi tagit en (tillfällig?) paus och halkat ner till tredje plats, strax efter Lena Landströms Bu och Bä får besök och Gunilla Bergströms Hur långt når Alfons?
Inte illa ändå, för en fräknig och rödhårig tjej från 1947, att hävda sig så bra bland de mer nutida och moderna barnböckerna.
Eller är det kanske det som är Pippis hemlighet? Att hon aldrig blir omodern!
IDAG SKICKAR VI ett varmt och jättestort GRATTIS till Georg Riedel, som igår på Guldbagge-galan fick en mycket, mycket välförtjänt utmärkelse, nämligen Gullspiran.
Georg Riedel fick förstås priset för den musik han skrivit till filmatiseringarna av Astrid Lindgrens böcker och för de odödliga sånger han och Astrid därmed skapade tillsammans. ”Om det är någon jag ska tacka så är det Astrid Lindgren”, sa Georg i den direktsända Guldbagge-galan.
Georg var också den ende som tog upp det pågående kriget i Gaza i sitt tacktal, så vitt jag kunde höra. ”Hade jag haft en riktigt gullspira, en trollstav, så hade jag i detta nu satt stopp för det lidande som alla barn i Gaza utsätts för”, sa Georg.
Gullspiran delas varje år ut till den som gjort enastående insatser inom barnfilmen.
På bilden ovan ser du Georg Riedel när han gästade oss och spelade på invigningen av Astrid Lindgrens Näs den 12 juni 2007, bland annat tillsammans med sångerskan Anna Sahlin. Även det ett oförglömligt minne.
Foto: Peter Widing. Copyright: Astrid Lindgrens Näs.
ETT NYÅRSBREV HAR kommit från Christian och William, som arbetar i ett svenskt Military Observation Team i Afghanistan. Visst blir man glad i hjärteroten när man ser att barnen och de svenska militärerna samlas runt Pippi Långstrump!
Så här skriver Christian i sitt mejl:
”Bilderna är tagna i staden Shebergan, i väster i Sveriges ansvarsområde. Jag och min kollega William stod utanför ett möte som våra chefer var på, när det plötsligt flockades en massa barn runt oss. Den första snön i år hade just fallit och eftersom det fanns vissa språkbrister och svårigheter i den muntliga kommunikationen mellan oss svenskar och de afghanska barnen, så använde vi oss av snö för att kommunicera.
Vi målade först upp en ”smiley” på väggen med hjälp av snöbollar. Alla barnen (cirka tjugo stycken) var väldigt intresserade o nyfikna. När vi var färdiga ville vi dock försvenska den något och berätta en historia, så vi gjorde om den till Pippi Långstrump.
Barnen tyckte det var jätteskojigt att se bilden. Det fanns några lite äldre barn som kunde knagglig engelska och genom dem berättade vi om Pippi för de övriga barnen. Vi berättade att hon är från Sverige, att hon är världens starkaste tjej och är väldigt busig men också väldigt snäll. Jag tror faktiskt att några kände igen Pippi och hennes namn, och samtliga barn tyckte det var mycket roligt att höra oss berätta.
En rolig detalj var att väggen vi gjorde figuren på var av lera så fukten från snön satte sig i materialet och fanns därmed kvar även efteråt när snön hade smält bort.”
Det är bara att önska Christian och William lycka till och hoppas att de får berätta mer om Pippi på plats där i norra Afghanistan. Deras team utgör en underrättelseresurs och jobbar i små patruller och tar sig till svårtillgängliga områden för att samla in information om säkerhetsläget.
Bilderna föreställer Christian och William från Flygbasjägarna med Pippi och barn i Shebergan, Afghanistan.
