Arkiv för oktober, 2008

h1

Viveca Lärn på ingång

oktober 30, 2008

EN AV DE författare som fått Astrid Lindgren-priset är Viveca Lärn. Dagen innan Astrids födelsedag kommer hon hit till Astrid Lindgrens Näs för en författarkväll. Jag gissar att många vill möta kvinnan bakom Saltön, den stora publiksuccén i tv.

Viveca är, trots böckerna om Saltön, ändå mest känd för sina barnböcker. För mig är det extra roligt att hon gästar oss. Vi har stött ihop då och då under många år. När jag för länge sedan arbetade på radion i Göteborg hade vi väldigt roligt i ett På Minuten-liknande program, som hette Berättar-KRAX (fråga mig inte varför, jag har totalt glömt bort anledningen).

Panelen var egentligen bättre än vad vi insåg då: förutom Viveca var även Claes Malmberg, Leif ”Loket” Olsson och inte minst Sten-Åke Cederhök med. Säga vad man vill om medlemmarna i den panelen, men berätta kunde dom!

Torsdag 13 november kommer Viveca Lärn till Astrid Lindgrens Näs. Som vanligt öppnar vi kaféet klockan 18.00 och möter Viveca på scenen klockan 19.00. Välkomna!

Det är för övrigt första gången Viveca är på Astrid Lindgrens Näs och det ska bli härligt att få ta med henne in i Astrids barndomshem. Viveca hade ofta kontakt med Astrid Lindgren och på bilden här ovan ser du Viveca och Astrid läsandes brev i soffan hemma hos Astrid på Dalagatan i Stockholm.

Kolla också in Viveca Lärns hemsida.

h1

Välkommen Eric!

oktober 24, 2008

DET ÄR FANTASTISKT kul att kunna hälsa Eric Sjöström, chef för Kulturhuset i Stockholm,  välkommen i arbetet med Astrid Lindgrens Näs! Han tar steget in i vårt bolags styrelse från och med novembermötet och det känns mycket bra och stimulerande för oss!

Eric Sjöström leder en av Nordens största kulturinstitutioner, Kulturhuset vid Sergels torg, med över 3 miljoner besökare varje år. Det är något fler än vad vi har här på Näs – än så länge! – men beröringspunkterna mellan våra två institutioner är många.

Framförallt känner jag en samhörighet med Erics vilja att skapa ett öppet kulturhus, fullt av aktivitet, utställningar, debatter, ifrågasättande och konstnärliga upplevelser Det ska bli oerhört kul och stimulerande att få arbeta ihop!

Lär känna Eric via hans blogg 100 kulturhusdagar.

(Fotot av Eric Sjöström är taget av Thron Ullberg)

Här är pressmeddelandet som gick ut idag:

Kulturhusets chef

tar plats i styrelsen för

Astrid Lindgrens Näs

Eric Sjöström, chef för Kulturhuset i Stockholm, föreslås bli ny ledamot i styrelsen för kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby.

- Jag är väldigt smickrad över att bli tillfrågad att sitta med i styrelsen. Det är en ära för mig att få vara med och påverka utvecklingen av Astrid Lindgrens Näs mot ett modernt, utåtriktat kulturcentrum, säger Eric Sjöström.

Själv är han idag chef och konstnärlig ledare för Sveriges mest välbesökta kulturinstitution, Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm, med över tre miljoner besökare per år.

Kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby öppnade förra året och är uppbyggt intill Astrid Lindgrens bevarade barndomshem. Första säsongen räknade man in över trettiotusen besökare och Eric Sjöström ser stora möjligheter i framtiden:

- Det finns en särskild dynamik i Astrid Lindgrens verk och i det man nu bygger upp i Vimmerby. För mig är det spännande att arbeta med framtidens kultur även utanför storstaden.

- Att få vara med och utveckla verksamheten här känns helt i linje med det arbete vi bedriver idag på Kulturhuset, bland annat med det banbrytandet arbetet med Rum för Barn, säger Eric.

Landshövding Kristina Alsér är ordförande i styrelsen för kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs. Hon är mycket nöjd med att Eric Sjöström går in i arbetet.

- Som chef för Sveriges största kulturinstitution bidrar han med både ett nationellt och ett internationellt perspektiv. Det öppna, konstnärligt spännande och publika sätt som Kulturhuset jobbar på kan vi lära oss mycket av, säger Kristina Alsér.

Eric Sjöström är 42 år och har tidigare varit VD för Folkoperan samt arbetat med marknadsföring och projektledning inom en rad kulturinstitutioner, däribland Kulturhuvudstadsåret 98, Södra Teatern och Kungliga Operan.

Vimmerby kommunfullmäktige tar beslut om att välja in Eric Sjöström på måndag den 27 oktober.

h1

Debatten fortsätter…

oktober 23, 2008

TANGENTBORDEN GLÖDDE LITE varstans i Vimmerby igår. Staffan Samuelsson, Alf Wesik och Micael Glennfalk gick i svaromål på min artikel i onsdags. Som väntat. Men på flera punkter verkar nu kritiken ha klingat av och de flesta inse det vettiga i den försäljning som nu rycker allt närmare.

Men kolla gärna in alla inlägg i Vimmerby Tidning idag. Mitt svar till Wesik hittar du här och hans ursäkt här. Fler artiklar lär väl droppa in, kanske redan i fredagens tidning. Själv har jag inskränkt mig till några raders genmäle angående ett påstående av Glennfalk, men det får du läsa när det publiceras endera dan.

h1

Debattartikel idag

oktober 22, 2008

MED ANLEDNING AV den senaste tidens debatt kring försäljningen av Astrid Lindgrens Värld publicerar jag idag en debattartikel i Vimmerby Tidning. Den har i skrivande stund inte nått tidningens nätupplaga, så här kommer den – trots att den är alldeles för lång för bloggformatet:

FÖRSÄLJNINGEN AV ALV GYNNAR VIMMERBY

Det är med stigande olust jag tar del av flertalet inlägg rörande Vimmerby kommuns försäljning av Astrid Lindgrens Värld. De perspektivlösa och negativa argumenten är i själva verket det absolut farligaste hotet mot en långsiktig positiv utveckling för hela kommunen.

De mest högljudda kritikerna gör sak av framförallt tre punkter: 1) vad kommunen får betalt, 2) vad kommunen i framtiden får betala för att fritt förfoga över annans varumärke, 3) att politiker och tjänstemän i kommunen är usla affärsmän.

Men kritikerna kör i diket redan på första punkten. Ty fokus i den här affären ligger inte på vad kommunen får ut just i säljögonblicket. Grunden för affären är helt andra och mycket större värden. Här handlar det inte om att kommunen kränger av ett företag man vill bli av med för att få snabba cash i kassan – här handlar det istället om att sälja ett företag man i alla högsta grad vill ha kvar, men själv inte orkar, kan eller bör driva vidare!

Försäljningens huvudmål är alltså glasklart: att säkra kommunens exklusiva tillgång till ett de starkaste globala ”varumärken” som finns inom kulturvärlden, nämligen Astrid Lindgrens författarskap. Det är det författarskapet som är grunden i en av Sveriges absolut främsta upplevelseparker; det är det författarskapet som gjort det möjligt att etablera hotell, restauranger, frisörsalonger, lågprisbutiker och uteserveringar i en omfattning som annars hade varit otänkbar i en kommun som Vimmerby. Det kan inte sägas nog ofta.

Företagaren Micael Glennfalk hävdade som en självklarhet i lördagens VT att han och vi alla är medvetna om och glada över Astrid Lindgrens Världs positiva betydelse för Vimmerby kommun – i samma andetag påstår han sedan att denna betydelse inte har ett dugg att göra med försäljningen av bolaget. Men det är ju precis vad den har!

Försäljningens huvudmål är, återigen, att säkra parkens fortsatta positiva betydelse för Vimmerby. Försäljningen till just Saltkråkan länkar fast Vimmerby med Astrid Lindgrens författarskap för lång tid framöver – Astrid Lindgrens Värld kan därigenom få en långsiktigt trygg utveckling och nya icke-kommunala pengar kan investeras i och kring verksamheten. Förutsättningarna att bygga vidare på kulturverksamheter, universitetsutbildningar, karaktärshotell och andra företeelser med anknytning till Astrid Lindgren cementeras fast i kommunen som helhet.

Har man det målet i en förhandling – och upptäcker att man har möjlighet att lyckas! – så vore det tjänstefel att stirra sig blind på köpeskillingen.

När Glennfalk kräver att kommunen ska dra åt tumskruvarna på köparen, för att krama ur ytterligare miljoner just nu, så är det en direkt usel och oansvarig taktik sett till det långsiktiga målet. För varför skulle köparen Saltkråkan vilja investera miljontals kronor framöver, om det visar sig att säljaren Vimmerbys hetaste ambition i Glennfalks anda mest är att få bra siffror i nästa kvartalsbokslut? Och varför skulle Saltkråkan lova att inte stoppa framtida vinster i sin egen ficka, om Vimmerbys förhandlare å sin sida mest är intresserade av att fixa snabba pengar rakt ner i kommunfickan?

Utvecklingen runt om i världen just nu visar väl med all tydlighet att den typen av kortsiktig kvartalsekonomi och snabba cash-tänkande är helt passé. I Vimmerby har vi istället förmånen att kunna förhandla om långvariga värden kring Astrid Lindgrens författarskap, värden som exklusivt kan komma oss och våra efterlevande till del.

Varför är det perspektivet så intensivt frånvarande bland de fem-sex herrar som på möten och i Vimmerby Tidnings spalter kritiserar affären?

En nära och förtroendefull relation med de som äger rättigheterna till Astrids produktion är totalt avgörande för Vimmerbys utveckling – den som inte kan inse det är antingen okunnig, förblindad eller drivs av andra syften.
Vad kostar Pippi?

Några gör också stort nummer av att kommunen betalar miljoner för att exklusivt få använda varumärken som Saltkråkan AB äger. De två ”varumärken” man diskuterar – Pippi Långstrump och Astrid Lindgren – är båda laddade med utomordentligt mycket goodwill och positiva värden och dessutom välkända över hela världen! I själva verket finns det nästan ingenting som kan mäta sig med de värden som Pippi och Astrid förmedlar. Jag är helt övertygad om att många företag och kommuner med glädje skulle betala åtskilligt mer än tio miljoner för att under så lång tid få marknadsföra sina produkter i Pippis/Astrids namn.

Vad som är rätt prislapp kan förvisso diskuteras, men frågan måste ändå ses i ett marknadsföringsperspektiv. Det kommunen nu är beredd att betala årligen (400.000 kronor) för att få marknadsföra sig med Pippi och Astrid Lindgren är lite drygt den summa som det kostar att annonsera över ett uppslag i Svenska Dagbladets söndagsbilaga vid två enstaka tillfällen. Den som tycker att det är för dyrt bör precisera vad som i så fall vore rimligt att betala för den exklusiva rätten att använda dessa varumärken. Det handlar nämligen inte bara om några Pippi-skyltar vid infarterna, som en del debattörer raljerar om – det handlar om kommunens möjligheter att på en rad områden och i en rad medier kunna marknadsföra sig med hjälp av de värden som Astrid Lindgren skapat. Som marknadsstrategi är det naturligtvis det enda rätta.

Inte bara pengar

Micael Glennfalk har försökt plocka poäng på att klassa kommunens ledande politiker som usla affärsmän. Må så vara. Men pilen träffar inte pricktavlan, för politiker ska inte vara affärsmän – deras uppgift är istället att hävda medborgarnas samlade intresse, på kort och lång sikt, se till samtliga värden som står på spel i en kommun och inte falla för frestelsen att göra snabba klipp eller tillfredsställa den opinion som för stunden väsnas mest.

Politikerna i kommunen gör dagligen usla affärer: dagis, bibliotek, äldreomsorg är några exempel. Ändå accepterar vi det, helt enkelt för att vi är överens om att det finns värden här i livet som inte kan redovisas i ett bokslut.

Frågan om försäljningen av Astrid Lindgrens Värld är just en sådan fråga, som inte enbart rör kronor och ören. Den är en kulturfråga i kommunen, den handlar om med vilken långsiktighet och stolthet vi i Vimmerby vill fortsätta arbeta i Astrid Lindgrens anda, vilka möjligheter vi ska ha att göra det och inte minst vilka vänner vi vill ha i det arbetet.

Att, som ledarskribenten Alf Wesik (7/10), på ett nedrigt och illasinnat sätt ifrågasätta hur moralen i Astrid Lindgrens familj är om 100 år visar på en total oförståelse för hur man bygger positiva och framgångsrika relationer. Jag har själv i två års tid haft glädjen och förmånen att samarbeta med familjen och kan enkelt konstatera att dess engagemang i Vimmerbys väl och ve ofta vida överstiger vad jag kan finna hos en del av kommunens egna invånare.

Man kan och ska förvisso diskutera enskildheter och detaljer i uppgörelsen. Många preciseringar återstår dessutom att förhandla. Men att nu, som Wesik, börja kräva att någon sorts grumligt ”förtroenderåd” inrättas för att påverka ägarnas hantering av Astrid Lindgrens Värld är knappast seriöst. Om det verkligen är en bra idé så borde man väl även skapa ett sådant ”förtroenderåd” för exempelvis… tja, varför inte Vimmerby Tidning?

Vad är alternativet?

Att Glennfalk inte vill ha nya konkurrerande hotell i Vimmerby är kanske begripligt.

Att Wesik tror att Astrid Lindgrens Värld inte skulle kunna flyttas till Tyskland utan att det blir kommersiellt tingeltangel är däremot obegripligt – varför skulle inte en lika seriös park kunna drivas i Hamburg (eller för den delen i Stockholm, den stad där Astrid faktiskt bodde i stort sett hela sitt vuxna liv) som i Vimmerby?

Och att det överhuvudtaget finns någon som tror att några lokala företagare skulle kunna plöja ner många friska miljoner och utveckla Astrid Lindgrens Värld i framtiden, utan att vilja plocka ut någon vinst och samtidigt betala fullt pris för rättigheterna är mer än obegripligt.

Huvudfrågan som både Glennfalk, Wesik och andra måste ta tydligare ställning till är: ligger framtiden för Vimmerby i en utvecklad nära relation till Astrid Lindgren-sfären eller inte?

Om svaret är nej – tala då om vad ni ser för andra verkliga alternativ.

Om svaret är ja – bidra då konstruktivt och engagerat i utvecklingsarbetet och se till att jordmånen för relationen blir så bra som möjligt. Jag är övertygad om att det gagnar oss alla.

Ty kommunens medborgare säljer nu tillbaka nästan hela sin Guldkalv till den gård som från början födde den och gödde den. Guldkalven får ny näring, nya friska klöver och kan växa sig större och starkare. Men trots att man sålt kalven kan medborgarna i kommunen ändå i många år framöver fortsätta att äta sig mätta på kalven, som vore den den isländska sagans galten Särimner.

Om inte det är en bra uppgörelse, så vet jag inte vad som är en bra uppgörelse.

Kjell Åke Hansson
vd i Astrid Lindgrens Näs AB
och boende i Vimmerby sedan två år

h1

Kulturarvsdagar 2

oktober 16, 2008
Svenskt Kulturarv

“KULTUR KAN VARA lönsamt!” Under Kulturarvsdagarna i Stockholm, som jag berättade om i tisdags, diskuterades också  vad som idag är framgångsrecept för museer och kulturcentrum av olika slag. Och slutsatsen är att det verkligen går att ändra en nedåtgående trend, det går att göra kultur lönsamt och det går att med nya metoder hitta en större publik.

Vi fick en rad exempel, alltifrån nöjesparken Lisebergs nya “attraktion” Evert Taubes Värld (där nöjesindustrin gifter sig med museivärlden på ett extremt lyckat sätt – åk dit!)  till Östergötlands länsmuseum, museet i Örnsköldsvik och den kommersiellt framgångsrika kulturverksamheten vid Tjolöholms slott.  För att inte tala om det privata rederiet Strömma Kanals avtal med Riksantikvarieämbetet kring exploate-ringen av utgrävningarna av Birka.

Kanske är det dags att bryta upp den olyckliga och dammiga relation mellan “kultur och fritid” som finns i åtskilliga kommuner, exempelvis Vimmerby. Kultur är inte längre enbart någon fritidsaktivitet bland andra. Kultur blir i allt snabbare takt istället en viktig del av en kommuns näringsutveckling. Kultur attraherar, skapar arbeten, ger synergieffekter på en rad håll i samhället. Kultur med kvalitet och kunnande är den nya näring som kommun efter kommun kan investera i och få utväxling av – inte minst bör det gälla en kommun som Vimmerby, som har exceptionella förutsättningar tack vare den starka länken till Astrid Lindgrens världsomfattande konstnärsskap.

Det synsättet innebär också att delar av kommunernas kulturbudgetar i en snar framtid bör omdefinieras som näringslivssatsningar och naturligtvis då också äntligen få den storlek de bör ha.

Kultur kan och ska förvisso vara fritidssysselsättning. Men framförallt måste vi börja se professionell kultur som en näring som kan skapa både ekonomiskt och mentalt mervärde och bygga en positiv samhällsutveckling!

h1

Astrid Lindgren på 200-lappen

oktober 15, 2008

ÖVER FEMTIO PROCENT av de 60.000 personer som klickat in sin röst på aftonbladet.se uppges ha röstat för att Astrid Lindgrens porträtt skall pryda de nya svenska sedlarna.

Egentligen finns det inget annat att säga om den saken än att det är ytterligare ett bevis för hur djupt in i människors hjärtan Astrid Lindgrens berättelser kommit. Vi som jobbar på Astrid Lindgrens Näs märker det på en mängd andra sätt, dagligen. Människor från när och fjärran uttrycker ofta hur viktig Astrid Lindgrens konstnärsskap är i deras liv. Enkäten och artikeln i Aftonbladet ger syn för sägen.

Skulle vi få hantera sedlar med Astrid Lindgrens porträtt på i våra kassor skulle vi bli ännu stoltare, inte tu tal om det.

h1

Astrids Pomperipossa i SVT

oktober 15, 2008

- FÖR EN GÅNGS SKULL förlorade Gunnar Sträng en debatt och Astrid Lindgren vann den!

Det är förre statsministern Ingvar Carlsson som säger så i SVT:s folkbildande program 123 saker (som varje svensk bör veta). Programmet listar tolv händelser som ett antal svenska historiker rankar som viktigast i den svenska inrikeshistorien.

På första plats ligger införandet av allmän rösträtt och redan som god tvåa kommer Astrid Lindgrens debattartikel Pomperipossa i Monismanien – naturligtvis en viktig händelse, eftersom effekten blev att socialdemokraterna samma år förlorade den regeringsmakt de innehaft i 40 år och ett trendbrott i svensk politik blev ett faktum. Händelsen visar också på opinionsbildningens starka kraft, i alla fall när den sköts av en så pass klar och folkkär person som Astrid Lindgren.

Om två år är det val igen i Sverige. I väntan på att en ”ny” Astrid Lindgren dyker upp i spalterna och välter allt över ända, kan man titta på inslaget i 123 saker.

Den som vill läsa Astrid Lindgrens saga om Pomperipossa i original hittar den i Expressens nätarkiv.

Och på fredag skriver jag om Kulturarvsdagarna 2.

h1

Kulturarvsdagar 1

oktober 14, 2008
Svenskt Kulturarv

“I FRAMTIDEN VILL MÄNNISKAN bli någon annan och vara någon annanstans!”  Det var en av många spännande iakttagelser under Kulturarvsdagarna i Stockholm i går och i måndags. Kärnfrågan för alla oss som arbetar med museer, kulturhus och kulturella besöksmål är just den – vad är människors behov i framtiden och hur kan vi möta dem?


Det var framtidsforskaren Thomas Fürth från Kairos Future som beskrev morgondagens virtuella människa som den som vill ”transformera” sig själv in i nya världar. De virtuella arenorna kommer att växa i betydelse och enligt Fürth dröjer det inte länge förrän den virtuella världen av gemene man anses som lika verklig som den verkliga världen.

Tekniken rusar fram; upplevelserna i datorer och på film blir kanske snart tredimensionella, kryddade med dofter, nya ljudupplevelser, känslan av fysisk närvaro och socialt samspel med andra människor på helt nya villkor än vad vi kan ana idag.

Vad betyder det i så fall för oss som ett geografiskt besöksmål? Vill någon överhuvudtaget göra sig omaket att åka till exempelvis Astrid Lindgrens Näs, om denne någon i stort sett kan “besöka” oss via nätet och få en stark upplevelse hemma vid skrivbordet? Ja, jag tror det. Jag tror till och med att “nätupplevelserna” kan stimulera till verkliga besök, framförallt eftersom vi faktiskt själva bestämmer hur omfattande den virtuella upplevelsen ska bli (vi behöver ju inte göra en komplett virtuell uppvisning, vi kan själva välja att begränsa oss till teasers, speciella smakprov och särskilda unika nätupplevelser – men spara resten till våra fysiska besökare).

Jag tror att nätutvecklingen är en möjlighet och inget hot. Vi arbetar just nu med att försöka skapa en ny officiell hemsida för Astrid Lindgren, en sida som blir en officiell faktabank med seriösa referenser till fördjupning – men också förhoppningsvis en upplevelse. Vi jobbar också just nu fram en lösning för ett ”virtuellt museum”. Och kanske går utvecklingen så snabbt att vi redan under den här resans gång hittar nya metoder för virtuell fördjupning. Det är spännande och visst kommer det att stimulera ett fortsatt intresse för Astrid Lindgrens konstnärsskap.

Kulturarvdagarna arrangeras för övrigt av Svensk Kulturarv.

h1

Pelle Svanslös

oktober 13, 2008

IGÅR SKULLE FÖRFATTAREN Gösta Knutsson fyllt 100 år. Som alla vet var det han som skapade Pelle Svanslös, denne mobbade lille katt som ändå i slutänden alltid visade sig gå segrande ur mötena med den elake Måns.

Gösta Knutsson lär ha skrivit böckerna om Pelle Svanslös lite med vänster hand, enligt vad Mats Gellerfelt berättar i sin recension av boken ”Karl för sin katt. Gösta Knutsson som vi inte minns honom” i Svenska Dagbladet idag. Må så vara, men böckerna blev ändå klassiska och tål omläsning än idag.

Själv har jag alltid mest fascinerats av karaktärerna Bill & Bull, mest för att jag så ofta i livet stött på dom i verkligheten. Ni vet, den där sortens medflabbare som nervöst försöker ställa sig in hos den självpåtagne ledaren oavsett vilka omoraliteter denne tar sig till. Det finns för många Bill & Bull än idag runt om oss, fria från civilkurgae och en egen uppfattning. I böckerna om Pelle Svanslös demaskeras typen på ett avväpnande glatt sätt. Tack Gösta!

Idag och i morgon väntar Kulturarvsdagar i Stockholm, med en rad spännande föreläsningar. Rapport kommer, sa Bill. Rapportera var ordet, sa Bull.

h1

Le Clézio

oktober 9, 2008

DET ÄR FÅ kulturhändelser som omges av sådan idrottslig spänning som när Horace Engdahl tillkännager Nobels litteraturpris. Jag gillar känslan och den nyfikenhet som direkt uppstår, lusten att rusa iväg och skaffa böckerna.

Jean-Marie Gustave Le Clézio har jag skam till sägandes inte läst ännu, men att döma av de första kommentarerna så väntar en sinnlig läsupplevelse. Skönt! Han lär också vara en Sverige-vän, som senast i februari var på besök i Kulturhuset i Stockholm. Dessutom var han den som en gång i tiden introducerade Stig Dagermans roman Ormen i Frankrike.  

Konstaterade i morse för övrigt att Astrid Lindgren fortfarande finns med på de ”gissa-vem-som-får-Nobelpriset”-listor som dagstidningar publicerar. I år hade det gett 100 gånger pengarna för den som spelat på att hon skulle tilldelats det postumt. Det var en fisig utdelning, tycker jag, för sannolikheten är väl obefintlig. Och tur är väl det!

Frågan om Astrid Lindgren och Nobelpriset lär vara den fråga som Horace Endahl är mest trött på och jag förstår honom. Vad få tänker på är dessutom att Astrid Lindgren faktiskt fick Svenska Akademiens mest prestigefyllda egna pris, Akademiens stora pris, 1971. Därefter har priset bara delats ut nio gånger, bland annat till Ingmar Bergman, Evert Taube och Tove Jansson.