Varför läser inte män?

EFTER FYRA DAGAR på bokmässan i Göteborg är hjärnan förstås full av intryck och själen är inspirerad av alla föreläsningar, alla möten och allt ståhej.

Visst är det lite Kiviks marknad ibland, litteraturens hästhandlare står sida vid sida med managementskojare. Men det vore fel att klaga, för Bok & Bibliotek är framförallt givande möten – mellan författare och läsare, författare och författare, förläggare och publik. Att bokmässan är en unik möjlighet för den vanlige läsaren att oblygt få ett kort möte med sin favoritförfattare är bara en av de uppenbara fördelarna med denna orgie i boklighet.

Själv avverkade jag ett antal seminarier. Bland annat med den brittiske ungdomsförfattaren Aidan Chambers, som charmerande berättade om sin väg in i skrivandet (som barn hade han stora läs- och skrivsvårigheter) och som förklarade hur han, vid sjuttiofyra års ålder, kunde skriva en roman i jag-form om en nittonårig tjej. Kontroversiellt och spännande.

Julia Sandström är bara sjutton år, har nyss debuterat och spås en lysande framtid inom fantasygenren. Hennes På ödets vingar har jag inte läst än. Men det är spännande att höra hur en ung människa så medvetet går upp i sitt skrivande, som för övrigt började med det intressanta fenomenet ”fan fiction” – det vill säga att skriva vidare på redan utgivna böcker. I Julias fall fortsatte hon göra egna berättelser om karaktärerna i Harry Potter. En upphovsrättsmässigt tveksam form av skrivande, i alla fall om det publiceras, men som skrivövningar mycket spännande.

Det var också intressant att notera hur ofta associationer till Astrid Lindgren dyker upp, i snart sagt vartannat seminarium, oavsett ämne. Dock var det inte särskilt konstigt att litteraturvetaren Göran Hägg i sitt seminarium 1001 böcker du måste läsa utropade Astrid Lindgren till en av Sveriges genom tiderna yppersta författare och Mio min Mio till något av det bästa som någonsin skrivits på svenska. Moderatorn och litteraturkritikern Mats Gellerfeldt kontrade då med förtjusning att Karlsson på taket är en av de bästa karaktärsskildringarna och en underbar berättelse. Så sant.

Det som gör i vart fall mig mest deprimerad på bokmässan är varken trängsel, värme eller allt ståhej. Det är istället det faktum att det är en förkrossande majoritet kvinnor på mässan. Det är i och för sig väldigt trevligt, men samtidigt sorgligt – för det beror ju på att män inte läser och att män därmed inte är lika nyfikna på livets stora gåtor.

Fast Bosse Bildoktorn hade visst många gubbs på sin signering sas det.

Fler summeringar av den fantastiska bokmässan kan du läsa i både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Vimmerby säljer ALV

NYHETEN IDAG ATT VIMMERBY kommun vill sälja större delen av sina aktier i succéparken Astrid Lindgrens Värld kan möjligen orsaka en del höjda ögonbryn. Slaktar kommunen sin fetaste guldkalv?

Affären offentliggjordes i morse och för min del är jag övertygad   om att försäljningen är helt riktig. Astrid Lindgrens Värld har – bland annat tack vare kommunens engagemang men långtifrån bara det – utvecklats till en av Sveriges största turistmagneter och är ett älskat resmål för generationer av barnfamiljer.  Nu står företaget starkt, över 400.000 besökare passerar vändkorsen varje år och man kan tro att det bara är att håva in av vinsterna.

Men i själva verket är det antagligen just nu som verksamheten har störst chans att ta nästa stora kliv. Nu, när den stabila besöksbasen finns, är det läge att höja standarden, bygga till attraktioner och hotell och satsa på framtiden! Det är nu det krävs kapital och riskvillighet, och då måste bollen gå över från den kommunala budgethanteringen till den planhalva där affärsverksamhet bedrivs.

Någon allmän utförsäljning blir det inte. Astrid Lindgrens efterlevande är köpare, genom sitt bolag Saltkråkan AB. Det innebär dels en garanti för att det inte sker någon vulgarisering och frånstötande kommersialisering av Astrid Lindgrens Värld, dels en garanti för att rättigheterna att framföra Astrid Lindgrens material utan kostnader finns kvar även i framtiden.

För i värderingen av bolaget Astrid Lindgrens Värld måste man i ärlighetens namn erkänna att det miljonöverskott som under några år har kunnat investeras i nya attraktioner och en standardhöjning på Astrid Lindgrens Värld, faktiskt har tillkommit på grund av att rättighetsinnehavarna (Saltkråkan) aldrig krävt att få betalt.

Den unika ställningen behåller Astrid Lindgrens Värld. Och Vimmerby kommun blir vinnare, eftersom det nu blir en kraftigare satsning kring Astrid Lindgren än vad kommunen själv hade mäktat med. Det gagnar oss alla! Det finns alltså all anledning att vara optimistisk och glad över den dynamiska utvecklingen i Vimmerby just nu!

Så sammanfattningsvis: guldkalven är alls inte slaktad, den bara matas med friskt foder!

Och här i det lilla systerbolaget Astrid Lindgrens Näs jobbar vi just nu med att färdigställa Sagoladan, ett av våra gamla magasin där du snart kan göra en tidsresa, tillbaka till den tid då Astrid var liten. Fortfarande är drängarnas namnteckningar inristade på väggarna och därinne kommer sagorna och berättelserna att gripa tag i stora och små. Tänk, det är nästan precis på samma ställe där Astrid fick höra en saga för allra första gången. Vimmerby Tidning skriver idag och Radio Kalmar har gjort intervjuer! Kul!

5397 besökare!

 

5397 PERSONER har sett sommarens utställning av Astrid Lindgrens privata konstamling här på Astrid Lindgrens Näs. Det känns som en verklig framgång – för när hade en kvalificerad konstutställning i en liten by som Vimmerby så många och så nöjda besökare sist?

Just nu är tavlorna spridda åt olika håll för att konserveras. Trasiga ramar repareras, gammalt glas byts ut mot nytt uv-säkert, gamla passepartouter byts mot nya syrefria och så vidare. Allt för att tavelsamlingen ska stå emot tidens tand och att Chagall, X:et, Wikland och Vang Nyman och alla de andra ska kunna beskådas även av nästföljande generationer.

Nu blickar vi fram mot nästa sommars utställning. Den kan bli något i hästväg – håll utkik!

Nu tar vi ner tavlorna

NU MOGNAR ALLA ÄPPLEN i trädgården runt Astrid Lindgrens barndomshem och hösten är här på allvar. Det innebär bland annat att det är dags för oss att återföra Astrid Lindgrens privata konst- samling till Stockholm igen. Sommarens upp- skattade utställning är till ända och det är med en liten sorg som vi säger farväl till alla vackra tavlor som hängt och beskådats i den före detta prästgården här på Astrid Lindgrens Näs.

Ärligt talat var jag själv inte säker på att idén att ställa ut Astrid Lindgrens konst var så självklart bra. Men i takt med att vi plockade samman samlingen och grävde fram en del historia bakom tavlorna så växte övertygelsen. Den här utställningen har verkligen gett våra besökare möjligheten att komma ännu lite närmare den skapande människan Astrid Lindgren. För precis så här såg det ut hemma hos henne, det är var de bilder och den konst hon omgav sig med i vardagen under många, många år.

Speciellt stolta blev vi när Ilon Wikland gästade oss vid öppningen av utställningen. Hennes varma ord och beröm glömmer vi inte. Inte heller konstnären Carl Sunesson, som rest från Dalarna för att än en gång få se den tavla han sålde till Astrid Lindgren 1948!

Men lika viktiga har reaktionerna från våra övriga besökare varit. Många har varit gripna av stämningen i våra salar, av vad den brokiga samlingen tavlor förmedlat – svensk konst, samtida med Astrid Lindgrens skapande, många bokillustrationer men också naturmåleri, småländska bilder och härliga dåtida oljor!

Vi tackar alla besökare under sommaren och hoppas att ni får en minst lika god anledning att besöka oss nästa år igen!

Antikrundan

När TV kommer till byn blir det en lätt uppståndelse – det vet jag sen år av eget arbete inom SVT. Idag har Antikrundan varit på plats hos oss, dagen efter att programmets programledare Anne Lundberg fått pris på den i övrigt ganska mediokra Kristallengalan.

Många människor slöt upp vid Mässhallarna, där huvuddelen av programmen spelades in. Här på Astrid Lindgrens Näs kunde vi bjuda några av experterna på en rundvandring, besök i våra två utställningar och en upptäcksfärd bland våra böcker. Inger Johanson-Thor är expert på just böcker och ser ofta signerade exemplar av Astrid Lindgrens verk – Astrid var generös med signeringar och vänliga dedikationer. I vårt forskningsbibliotek hittade Inger faktiskt några rariteter, bland annat en första utgåva av pjäsboken om Pippi Långstrump!

Vid skymningen kom så Anne Lundberg och Inger Johanson-Thor in i Astrid Lindgrens barndomshem, för att bläddra bland böckerna tillsammans med Gunvor Ruhnström, som tillhör ägarfamiljen och är brorsdotter till Astrid och dessutom själv uppvuxen på Näs.

Håll utkik när programmen väl kommer senare i höst. Det är sällan vi släpper in tv-team i Astrid Lindgrens barndomshem, där för övrigt det mesta av inredningen är just antik!

En ny ledning

Dagen har varit fylld av möten kring frågan om en ny styrelse för Astrid Lindgrens Näs AB. Spännande möten som tangerar frågan om vad vårt kulturcentrum kan utvecklas till – om ett år, tre år, tio år eller tjugo år!

Astrid Lindgrens Näs är ju ett litet kommunalt bolag i Vimmerby, men verksamheten är närmast av nationellt intresse. Tillsammans med bolagsstyrelsens nya ordförande, landhövding Kristina Alsér, och styrelseledamoten Nisse Nyman har jag ägnat mig åt just dom frågorna idag. Vi har träffat några kandidater till den nya styrelse som ska bestå av externa personer med god kunskap om kultur och kreativt skapande. Avsikten är förstås att tillföra kompetens vi inte kan ha i Vimmerby.

Det är spännande att märka att både de vi träffat och vi själva snabbt blir uppfyllda av tankar på hur utvecklingen kan gestalta sig i framtiden, både regionalt, nationellt och internationellt! Det är nästan svårt att värja sig för alla möjligheter som pockar på – att arbeta med Astrid Lindgren som bas ger möjligheter att skapa verksamheter kring miljö, politik, kvinnofrågor, barnfrågor, rättvisa, demokrati och en rad andra frågor som Astrid på ett eller annat sätt berör i sitt författarskap eller sin polemik.

Mitt i all denna kreativa brainstorm känns det samtidigt också viktigt att vi fortsätter arbeta med kärnan, nämligen det skrivna ordet. För hur mycket man än kan koppla samman Astrid Lindgren med, så är det ändå författarskapet som måste stå i förgrunden!

Snart ska en ny styrelse formeras. Jag är övertygad om att det blir strålande bra och att det kommer att bidra till en spännande utveckling på Astrid Lindgrens Näs. Jag hoppas kunna återkomma snart och avslöja namnen!

Regionförbundet och Astrids tavlor

 

 

IDAG HAR VI BESÖK av Regionförbundet i Kalmar län, som är här för ett styrelsemöte – men också för att se våra utställningar, som inte minst Regionförbudnet bidragit till att finansiera. 

I grunden är verksamheten här på Astrid Lindgrens Näs sprungen ur ett treårigt projekt, där Regionförbundet, EU Mål 2 Södra och Vimmerby kommun var finansiärer. I allt väsentligt är vi på väg mot den vision som fanns då, men vare sig Rom eller Näs byggdes på en dag! Att etablera ett kunskapscenter med långsiktiga verksamheter och kontakt med universitet och högskolor tar verkligen lång tid. Att få fart på en kvalificerad utställningsverksamhet tar även det lång tid och kräver en hyfsad kassa. Att planera och underhålla trädgården för 30-40.000 besökare är heller inte gjort på en kafferast.

Nästa söndag tar utställningen ”Astrid Lindgrens tavlor – den privata konsten från hennes hem på Dalagatan”  obönhörligen slut. Därefter ska några tavlor restaureras och sen förs all denna privata konst  tillbaka till Stockholm. Vi är stolta över att ha genomfört utställningen och att vi fått så god respons från våra besökare – och jag är säker på att de också i gengäld fått med sig en fördjupad kunskap om Astrid Lindgren.

Nu börjar vi snart arbeta med årets julutställning ”Jul i Bullerbyn” och det stora utställningsprojekt vi skall genomföra nästa sommar!

Odense

Bild från Den Fynske Landsby

Efter några dagars vistelse i danska Odense på Konference for nordiske litteratur- og komponistmuseer är jag lätt uppfylld av de många intensiva samtalen och intrycken från den danska museivärlden.

HC Andersen är född i Odense och det var i Odense Bys Museer konferensen mestadels höll till. Ett komplex av nya och äldre hus, där HC Andersens barndomshem är den gamla juvelen i smycket men där det nyare museet gör att man stannar kvar. En utmärkt exposé över HCA:s liv!

I det närliggande museet över Carl Nielsen fick vi höra hur Odense ytterligare tänker förstärka sin museiprofil, bland annat genom att utvidga Carl Nielsen-museet och sammanfoga det med Musikkonservatoriet till ett stort musik- och konstcenter. Kulturen betyder onekligen mycket i Odense och är mer självklar där än här, verkar det som.

Jag tror att den synen är framtiden även för området kring Astrid Lindgrens Näs – att arbeta med ett område fyllt av aktiviteter, kanske ett Astrid Lindgren Center där en mångfald olika verksamheter och kvalificerade utbildningar kan korsbefrukta varandra!

En komponent saknas, jämfört med Odense: nämnligen ett starkt näringsliv som driver på och investerar i kultur och en självklar entusiasm från de politiska beslutsfattarna!

Även ett besök på Karen Blixen-museet i Rungstedtlund ingick.